Etikettarkiv: Aitutaki

Lagunen Aitutaki

Vi var där i månadsskiftet augusti/september 2001. En av världens vackraste platser. Lagunen i Aitutaki, Cooköarna. Söderhavet. Det här var på den tiden som man fotograferade med film. Tur det. Annars hade jag inte gjort annat än fotograferat på hela dagen.

De här versionerna av bilderna är avfotograferade från diaprojektioner. Därav kvaliteten.


2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Problem att kommentera i bloggar


Nu ska jag berätta varför jag nästan aldrig kommenterar direkt i bloggar om jag inte kan göra det som inloggad i WordPress. Och även fått problem med det också. Men hittat en lösning.

Värt ett försök
Det här gäller bloggen Dryden men skulle kunna vara många. Tänkte att det var länge sedan jag försökt kommentera i någon blogg som oinloggad. Kunde vara värt ett försök. Jag börjar med att fylla i alla uppgifter. Vilket tar en stund. Sedan klickar jag i att jag inte är en robot (så här tidigt på morgonen är jag inte helt säker, men ändå).

Kommenterar
Sedan skriver jag min kommentar som den här gången är en reflektion kring en flygplanstyp som tydligen slutat flyga på Östersund, om jag förstod inlägget rätt. Jag skriver om när jag flög med en Saab Fairchild från Rarotonga till Aitutaki 2001 och hur det kändes ganska cool att jag och flygplanet var födda i samma stad på andra sidan jordklotet.

Lönlöst
Sedan klickar jag på ”skicka kommentar”. Och sedan. Ja, inte skickas kommentaren… Så då försöker jag några varv till. Innan jag ger upp och skriver det här istället. Ja, jag läser bloggar från iPad. Nej, jag tänker inte släpa med mig en laptop på tåget när jag pendlar…

Problem i WP-appen
Just nu har jag dessutom problem med att WordPressappen har blivit jätteseg och laggar hela tiden när jag ska kommentera via den. Milt sagt frustrerande. Ofta när jag läser i bloggar dyker det upp en fråga eller tanke som jag vill dela med mig av till den som skrivit. Men jag vill ju inte lägga ner en massa arbete förgäves. Eller lägga hur mycket tid som helst…

Lösningen
Lösningen just nu har jag upptäckt är att läsa och kommentera bloggarna som inloggad via Safari, iPadens webbläsare. Då hänger det sig inte när jag kommenterar. Förutsatt då att jag faktiskt kan kommentera som inloggad…

Bilden ovan är från Aitutaki, en av öarna i lagunen.

19 kommentarer

Under blogg, resor

När du reser bort fångar du tiden

Jag sitter på pågatåget på väg hem till Karlshamn. På tisdagarna åker jag hem tidigare för att ta minstingen till hans fotbollsträning. Det regnar utanför fönstren. Vattendroppar på rutorna. Var är vi? Redan i Mörrum? Det känns som om tiden rinner som sand mellan mina fingrar. Vardagens pendlingsresor förmår inte fånga tiden.  En avbrotten i vardagen däremot. När jag reser till nya platser. Då blir jag nyfiken. Då står tiden still. Då blir jag pigg och orkar lite till. Som det heter i sången.

Inget fungerar så bra som resor till platser du aldrig förut varit på om du verkligen vill känna att du tar till vara på tiden. Du känner att du lever. Att du är. Att du är där. Och då.

Och minnena. Minnena! Du minns mer från en enda dag i lagunen på Aitutaki i början av september 2001 än av en hel vardagsmånad här hemma. Du minns det turkosa vattnet och de vackra öarna med kokospalmer och vit sand. Du minns utflyktbåtens kapten som kallar sig Captain Cook men antagligen heter något helt annat. Du minns lunchstoppet och kaptenen med rastaflätorna på grannbåten som rengjorde ugnsplåtarna dykandes under vattnet. Du minns snorklingen med fiskar i glada färger och hur ni fotograferade varandra med den då nya undervattenskameran. Och ön som heter One Foot Island och som har en egen stämpel att sätta i passet för den som vill. Och du minns karavanen av medresenärer som vadar genom vattnet till nästa ö. Och…

Och du minns mer från ett par dagar i Sevilla sommaren 2015 än från två månader här hemma. Du minns poolen på hotellets tak och stadsmuren nedanför. Du minns palatset Alcazar och tjurfäktningsarenan. Du minns hur kuskarna vid katedralen hällde vatten på hästarna och varandra i hettan. Och restaurangerna som sprayade vattendimma över gästerna för svalka. Och du minns hur ni åkte häst och vagn genom staden när den blå timmen var slagen och hettan var mer uthärdlig för både människor och djur. Du minns en ros, kanske var den röd i månens sken?

Men jag tycker om tisdagskvällarna i vardagen också. Det är skönt att komma hem tidigt även om jag måste jobba ikapp andra kvällar i veckan. Och det är mysigt att gå med Albin till fotbollsträningen och prata om det ena och det andra. Jag frågar om han minns när vi åkte häst och vagn i Sevilla. Det gör han. Jag undrar om han minns något särskilt från åkturen. Ja, det gör han, det med. Han pratar om det vita tornet som vi åkte förbi. 

Sedan, på tal om djur och resor, pratar vi om dromedaren som vi red på i Egypten. Albin minns att dromedaren hette Doctor Alban. Den gången var Albin knappt fem år. Nu är han elva. Minnena från resorna stannar kvar. Länge.

Och visst minns väl du också dina resor bättre än alla vardagarna?

Ovan: Torre del Oro, på en något skakig bild fotograferad från hästdragen vagn i Sevilla.

6 kommentarer

Under barn, livet, resor