Ensam ligger du där i mörkret. Övergiven. Förra söndagen var jag hos dig på ett udda besök så här i november. Annars är du mest ensam numera. Och inte kan du väl klandra oss? För vem vill ha dig nu? Du är så kall. Du är så rå. Men ändå vackrare än någonsin.
Du – sommarens badsjö.
Halloj världen! 