Tillbaka i verkligheten efter vår jordenruntresa. Efter ett par dagar i Norrköpingstrakten åkte vi söderut söndagen för en vecka sedan. Ju längre söderut vi kom, ju gråare blev det. Enligt Aftonbladet var förra måndagen inte bara årets deppigaste dag, utan den kanske mest deprimerande dagen genom tiderna. Typiskt norra halvklotetperspektiv och världshistorien har nog varit med om värre dagar. Men grått och mörkt är det. Här och nu.
Sedär ja, just rätt tid att komma tillbaka från Thailands värme. Jag har frusit hela veckan.
Försöker tänka på vad hon som körde transferbussen sa när vi kom tillbaka från Heron Island på stora Barriärrevet:
– ”Remember to keep smiling. It will make people wonder what you’ve been up to.”
Ovan en av de sista bilderna från resan: Solnedgång i en park i Bankok.
Jag fortsätter med föräldralediga måndagar tills Anton börjar skolan efter sommaren. Skönt att bara lulla omkring och ta det lugnt på måndagarna.
Halloj världen! 
Vilken underbar kommentar, det där om att fortsätta le så att folk ska undra vad man har varit med om :)