Bokstav intill bokstav bildar ord. Ord vid ord blir till mening. Mening efter mening och jag har ett stycke. Något eller några stycken är ett lagom långt blogginlägg. Och så några foton. En bild säger mer än tusen ord, heter det ju. Inlägg radas efter inlägg och min blogg växer fram. Jag är nu uppe i det femhundrade inlägget och jag har fortfarande inte klart för mig vad jag vill ha sagt med denna blogg. Egentligen.
Jag tycker att det är kul att blogga. Jättekul faktiskt. Men samtidigt. Bloggen äter tid och jag är oklar över om insatt tid står i relation till den glädje bloggandet ger. Är det dags att sätta punkt här? Borde det kanske vara. Mina 500 inlägg innehåller ganska många ord och bilder som skräpar ner i cyberrymden. Och de kunde kanske räcka? Men jag fortsätter förmodligen av bara farten. Hur länge? Ingen vet.
Jag har skrivit om resor. Om jordenruntresan på 79 dagar med små barn och om andra resor. Jag skriver om bilder med särskild förtjusning för gissa-bilder. Jag skriver om min älskade familj: min sambo och våra två små pojkar. Om småstadsliv och natur. Om det som faller mig in för ögonblicket. Men budskapet? Har du några förslag vad mitt budskap kan tänkas vara? Det känns som om det skulle vara ganska snyggt att ha ett. Eller ett par.
Halloj världen! 
Känner igen dina tankar. Bloggen är något som tar tid, men den ger samtidigt väldigt mycket tillbaka. Jag har lärt känna flera via bloggen som jag aldrig skulle träffat irl om inte bloggen varit. Ibland är det gott att ta en paus från skrivandet. men det är ganska svårt att hålla sig ifrån helt och hållet.Min rubrik igår: det är första raden på en av mina favoritsånger Melody Club: baby
Ja. Det är kul. Men äter tid. Att blogga eller inte blogga. DET är frågan.Misstänkte nästan att det var en låt, även om jag inte kände igen den!
Att livet är underbart!