1986 – för 25 år sedan – minnen som bleknar

Jag har utlyst ”för 25 år sedan” som veckans bloggtema på bloggen ”Fönster mot bloggvärlden”. I går lät jag er gissa årtalet här på min egen blogg. 1986 var alltså svaret.

I över en veckas tid har vi påmints om att det nu är ett kvarts sekel sedan Palme mördades. Det gäller nuförtiden mer än någonsin att vara först ut med nyheter. Till och med gamla sådana. Men det är faktiskt först idag, den 1 mars, som det faktiskt har gått 25 år sedan de flesta av oss fick veta.

Det sades, som jag minns det, redan den dagen att det var ett sådant där ögonblick som man alltid skulle komma att minnas. På samma sätt som alla som var tillräckligt gamla när Kennedy dog alltid skulle komma ihåg var de befann sig när de fick höra talas om den dödskjutningen. Själv var jag inte ens född den gången som den amerikanske presidenten mördades och vet således inte alls var jag befann mig då.

Det som förvånar mig idag är därför inte att jag faktiskt minns var jag befann mig den 1 mars 1986 – det var för övrigt hemma hos min dåvarande pojkvän – utan hur lite jag idag minns av detaljerna. Jag minns vem som berättade – det var pojkvännens bror – men inte hur tidigt på morgonen det var. Om vi somnade om eller gick upp. Hur dags vi började titta på TV? Hur ofta de sände ut nyheter? Om text-TV fanns? Hur dags vi gick ut? (Däremot minns jag den spöklika stämningen på stan. Det var som att ingen riktigt var närvarande i tid och rum utan bara hade mordet i tankarna. Alla var mycket dystra.) Inte heller minns jag när minneshögtiderna hölls. Var det samma dag? Eller på söndagen?

Året 1986 är för mig allt mer minnen som bleknar.

Den våren inträffade också Tjernobylolyckan, men jag kan inte minnas var jag befann mig när jag fick höra om den.

Min farfar dog den 1 maj samma år och jag minns att jag fick beskedet av min pappa på telefon, men inte var jag befann mig. Men det måste ju ha varit en fast telefon som jag pratade i. Förmodligen var jag hemma hos pojkvännen då också. Men jag minns det inte.

Den 6 juni tog jag studenten. Men det var inte på Sveriges nationaldag. Någon sådan hade vi inte då utan bara ”svenska flaggans dag”.

Den året var jag under september månad ute på min andra tågluffarresa genom Europa, men jag måste bläddra i mina fotoalbum för att minnas att det var så och vilka länder vi besökte. Jag ser att det var det året som vi köade utanför den franska ambasaden i Rom för att få visum till Frankrike som plötsligt infört visumtvång för svenskar. (Jag minns inte om det varit något terrorattentat men gissar att det var så.) Vi fick aldrig något visum. Ambasaden mäktade inte med att hantera alla som ville ha.

På tågluff i Europa 1986

1986 var också året då jag en gång åt lunch med Anna Lind. Men inte heller det tillfället minns jag särskilt väl. Jag minns att vi var i den där restaurangen i det höga huset intill kaktusplanteringen vid Strömmen i Norrköping. Det med reklam för ”Holmen” på. Men jag kan inte minnas restaurangens namn. Jag minns inte ens exakt hur många vi var vid bordet. Tre? Eller vad vi pratade om. Eller vad vi gjorde före och efter den där lunchen. Varför Anna alls var där. Men jag minns att hon var mycket trevlig och hade humor. Hon var rolig! Och jag minns att det var hon som bjöd på lunchen. För SSU-förbundets pengar. Och att jag kände dåligt samvete för det. Att jag lät mig bjudas för medlemmarnas pengar. Så naiv jag var!

Men minnena av den jag var bleknar på samma sätt som mina gamla foton.