11 september. Var var du när det hände?

Vi var där två veckor innan det hände. I NY. Vid tvillingtornen. Och tittade upp. Men åkte aldrig upp.

När det hände var vi på Samoa. Det var den andra 11 september för oss det året.

Den första förflöt utan bekymmer. Vi flög från Fiji den 11 september 2001 och landade i Samoa den 10 september samma år. Vi hade passerat datumlinjen.

Det var två måndagar och två tisdagar i den veckan. För oss. När vi vaknade till tisdagen den 11 september en andra gång hade det redan hänt. Det otänkbara. Vi fick reda på det på en läkarmottagning i Apia. Min älskling kände av örat efter ett dyk på Fiji. Vi trodde inte våra öron. Någon av oss. Men det var sant. Det hade hänt.

Först besökte vi ett internetcafé där vi läste svenska tidningar. Sidorna laddades mycket långsamt. Sedan i hotellets allrum tittade vi på Samoansk TV som direktsände Nya Zeeländsk TV som i sin tur direktsände amerikans TV.

Någon dag senare, på ön Savaii, träffade vi ett ungt par som just var i färd med att flytta till Spanien från NY. Han hade jobbat i WTC, byggnad nr. 7. Den tredje byggnaden som också föll till följd av attacken mot tvillingtornen. De var mycket oroliga för alla sina vänner och arbetskamrater. Ytterligare ett par dagar senare hade de fått bekräftat att alla levde och var mycket lättade.

Ännu några dagar senare, på ön Manono träffade vi två svenska tjejer som suttit på Heathrow, flygplatsen i London på väg till New York när det hände. Men U.S.A. stängdes ju för alla flyg och de svenka tjejerna hade tvingats att snabbt ändra resplanerna för sin jordenruntresa och befann sig nu alltså i Samo efter några dagar i Tokyo istället för i U.S.A.

Själva hade vi vår hemresa planerad via Los Angeles och visste inte hur det skulle bli med den. Men när våra två veckor på Samoa passerat hade flygtrafiken precis kommit igång igen och vi kom med våra inbokade flighter. Det kändes inte alls bra att flyga i det läget. Och till U.S.A av alla ställen. Men vad gör man? Så vi flög. Flygplatssäkerheten var nu helt annorlunda än på ditresan och det var långa köaer.

I Los Angeles var stämningen en helt annan än på utresan. Amerikanska flaggor överallt och en mycket aggresiv ton i de ständigt pågående nyhetssändningarna på TV. Men vi fick en fin sensommardag i Santa Monica innan det var dags att flyga hem via London. Också en flygresa som var väldigt nervös.

Ytterligare någon eller ett par veckor senare var jag i London med Svenskt Vattens styrelse. När vi var där inträffade Linateolyckan. Den hemresan (med SAS) blev också nervös kan jag säga.

Var var du den 11 september 2001? Vilken är din historia? Och när flög du första gången efter att det hänt? Tyckte du att det var nervöst?

10 kommentarer

Filed under fotografi, resor

10 responses to “11 september. Var var du när det hände?

  1. Jag var hemma gravid med min första son och låg sjuk i soffan och betraktade hur min förre make och vår dotter byggde två torn av bebis-lego som rasade, bara några timmar innan jag in realtid såg allt på tv… nästa dag var dotterns 1 årsdag… och det blev ett väldigt konstigt kalas.

    Jag flög för första gången 2006 till Paris på bröllopsresa med min nuvarande make..

    Hemikram ♥

  2. susanne höffkes

    Jag var på kundbesök 1.a besöket för en 10-dagars usa-turné, med Mattias & Bill Wallace III.
    Kvällen innan hade vi skojat om att om jag bara gjorde en bra presentation skulle Mattias och Bill ta med mig till NYC för lite sightseeing.
    Jag hade aldrig varit där och noterat i bilen på väg till kunden hur nära NYC vi var…
    Vi hade precis kommit till kunden och påbörjat fabriksrundvandringen när hans sekreterare ringde och berättade om första planet. 10 minuter när vi kom tillbaka till produktionen hade alla samlats framför datorn, precis då flög plan nummer 2 in i sista tornet.
    Vår kunds dotter jobbade i twin towers, han fick tag i henne till slut, hon var sen till jobbet den dagen och hade inte hunnit iväg.
    Först försökte vi jobba lite, men när luftrummet utrymdes och alla telefoner dog, och Tammy från Atlantakontoret ringde och tyckte att vi skulle komma ”hem”. Jag fick tag i mamma (som hade varit orolig men ju inte visste vart i usa jag var), Tammy fick tag i en hyrbil i Harrisburg (söderut via Washington kunde vi inte åka) och Bill körde oss till Harrisburg.
    Mattias beordrade malin och flickorna att åka till kontoret så att de ej var ensamma och fick en tack vare sin envishet ut den bilen vi hade bokat i Harrisburg. Vi stannade och åt först kl 5 den eftermiddagen och såg då bilden på hur tornen kollapsade för första gången. Efter att ha hört talas om detta hela dagen var det ändå helt overkligt att se det på i bild….
    Vi kom ”hem” till Atlanta kl 3 el 4 på morgonen.
    Dagen efter flyttade jag in i Eton-lägenheten och Gary och jag åkte till flygplatsen för att lämna tillbaka hyrbilen och försöka få ut Etonvolvon som någon annan parkerat på Hartsfield veckan innan.
    Hela parkeringen var stängd och tejpad med gulsvart-tejp. Men efter lite diskussioner och förklaringar så fick jag gå in och leta efter bilen, sen hämta en säkerthetsvakt som genomlyste bilen och sen köra den till utgången där Gary satt och väntade som ”säkerhet”.
    Bilderna från de dagarna har etsat sig fast i minnet, kanske mycket pga av att man inte kunde komma undan tvbevakningen och att man såg samma bilder om och om igen.
    Amerikanska flaggor sålde slut, gamla tanter började sy flaggor i sina vardagsrum, ”alla” ville ha en flagga att vifta med och alla var extremt vänliga och måna om varandra.
    Våra kunder deklarerade ”Business as usual”, och bad oss komma till de bokade besöken trots 9/11 – om vi kunde…
    Vi körde bil, lyssnade på radio, träffade våra kunder och deltog i några hjärtskärande tysta minuter tillsammans med de olika kunderna.

    Sen blev det dags att åka hem. 4 timmars säkerhetskontroll, plastbestick i restaurangerna, inga knivar…
    Jag tyckte att det var ganska läskigt att åka hem, första gången jag var ”ensam” sen det hände…
    Flygplatsen hade varit öppen nån dag, planet var ganska tomt. När vi taxat ut och flygvärdinnorna satt sig ner, reste sig plötsligt mannen bakom mig up, i en hastig oväntad rörelse, han var mörkhårig, medelålders, brunögd och saknade 2 fingrar på höger hand… han såg rädslan och frågan i min blick… han log inte men han såg snäll ut och visade mig sin mobil, som han rest sig för att stänga av.
    Jag skämdes lite, men jag var rädd…

    Det var oerhört skönt att landa på Landvetter nästa morgon – och inatt har man tydligen gripit 4 misstänkta terrorister bara 2.5 km från min lägenhet… vid Röda Sten…

    /Sus

    • Tack för din berättelse! Förstår din mammas oro. Måste ha varit speciellt att som du befinna sig i USA när det hände. Bara att, som jag, ha varit där strax innan och komma tillbaka strax efteråt tycker jag har bidragit till min bild av det som hände. Fast just då kände jag mest att jag ville komma därifrån, fast helst utan att behöva flyga…

  3. Hej ! Jag minns inte var jag var eller gjorde. Jag tänker inte bakåt utan framåt ! Ha en fin dag !

  4. Häftigt, jag skrev samma inlägg på min blogg idag. ;o)
    Jag var i Nord Norge och besökte min syster. Vi hade precis haft lååång frukost tillsammans och njöt av att vara i varandras sällskap och jag lekte med mitt första syskonbarn. Så åkte tv:n på och då såg vi nyheten. Resten av dagen bestod av att vara framför tv:n med en jämn ström av nykokt kaffe.
    Vilken dag…. Så hemskt.
    Hey, min partner såg bilden du lagt ut från Samoa och sa att han bott i exakt den hyttan när han var i Samoa! Ha! Går det ann….!?! =o)
    Kram och ha en bra vecka!

  5. Pingback: Mina bästa tips för Söderhavsresan till Samoa | Halloj världen!

  6. Jag kommer inte ihåg när jag flög efteråt men troligtvis senare samma höst, men då inrikes i Sverige. Däremot minns jag tidpunkten för attackerna, jag satt på en Kebabrestaurang i Uddevalla efter att ha avslutat dagens studier. Sedan var det bara hem och följa rapporteringen. När jag satt på bussen och nästan var hemma rasade första tornet, om jag minns rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s