Det är lite som ett skyltfönster för Naturen med stort ”N”. Vattnet är otroligt klart. Det är vattenfall och forsar i mängder. Men också lugna vattenytor där emellan. Ibland spegelblanka. Det klara vattnet gör att man ser fiskarna som simmar i sjöarna. Barnen tycker om att titta på dem när vi promenerar längs vattnet. Det är inga sorter vi känner igen. Det är små och stora fiskar i ganska oansenliga färger. Några har en bakfena som är svagt ljusblå. Vi ser en orm i vassen som mumsar på en fisk. Vi känner inte heller igen vilken slags orm det är. Så vi håller säkert avstånd. Träden däremot är i huvudsak bekanta. Vi ser bland annat bok, al, hassel, lönn, ask och gran. Murgröna slingrar sig längs många av stammarna. Bland blommor jag ser känner jag igen rödklint, blåklockor och hundkex. Vi åker båt en bit. Sen fortsätter vi promenaden längs forsar, fall och sjöar. Nu börjar vi se mössen också. De kikar fram ur små hålor i marken. Äter blad och annat mums de hittar i skogen. Pojkarna räknar till 25 möss som de ser i nationalparken men det kan hända att de räknar samma mus flera gånger vid några tillfällen. I vart fall har jag aldrig sett så många söta möss på en och samma plats förut. De stör ingen. Även om de heller inte är riktigt så skygga som möss brukar vara. De är nog vana vid människor. Det är många besökare i parken. Vi hör språk talas från världens alla hörn. Det är väl enda nackdelen med den här platsen. Att den upptäcks av så många. Ändå misstänker jag att det här bara är början. Tror att det här kan bli en av de mest kända nationalparkerna i världen så småningom. Plitvicesjöarnas nationalpark i Kroatien. Här har jag skrivit lite mer detaljerat om den.
Halloj världen! 
Oh! Mellanbilden (den med trädstammarna) är magisk.