Visst finns det valsafari i Sverige! Vi åkte på tumlarskådning vid Kullaberg

De enda valar som finns varaktigt i svenska vatten är tumlare. De ser ut som små delfiner med trubbig nos. Jag har länge önskat att få se tumlare live… Men. Då jag sällan är på sjön på grund av anlag för sjösjuka. Och då tumlare i mina hemtrakter (Blekinge) sällan skådas från land så…

Förra året (eller om det var förrförra) då jag var på ett mycket kort studiebesök i jobbet på naturum vid Kullaberg fick jag reda på att de anordnar båtturer för valskådning. Det finns nämligen tumlare året om i vattnen runt Kullen i Skåne så chanserna är riktigt goda att få se dem just där.

Så i förrgår bokade jag in mig och resten av familjen samma kväll till näst sista turen på kvällen klockan fem. Jag hade kvällen innan försökt boka den sista turen (klockan sju från Mölle) men när jag valt datum och tid och lagt in biljettköp för två vuxna och två barn i ”vaukorgen” tog det stopp. Det gick inte att gå vidare till varukorgen och betala. Så morgonen därpå, samma morgon som vi ville åka, ringde jag och fick veta att sista turen bara hade tre platser kvar men att det fanns platser klockan fem från naurum Kullaberg. Så då bokade jag den turen och vi gav oss av. Väl framme visade det sig att alla turer den dagen var inställda på grund av kraftig vind men att vi i själva verket hela tiden varit bokade till kvällen därpå. Djup suck. Vi fick en gratis ”skattjakt” som kompensation för bokningsstrulet att nyttja före valsafarin nästa dag. Bra där!

Så igår bar det av igen. Efter skattjakten, som var ganska tuff i värmen var det dags att ge sig iväg. Skulle vi få se några tumlare? Enligt informationen skådas tumlare vid två av tre turer och bäst skådarlycka är det vid de sena kvällsturerna.

Väl nere vid Paradishamn fick vi låna flytvästar och så bar det av i en ganska liten gummibåt. Blankt vatten. Ljumma vindar. Barnen gillade när vi for fram med fart. Ja. I ärlighetens namn. Vi tyckte att det var skoj allihop!

Någon pekar. Tror sig ha sett en tumlare. Båten stannar till. Men ingen ytterligare skådning görs på platsen. Kanske var det bara önsketänkande?

Båten tar ny fart. Guiden visar oss några grottor längs kusten och berättar om tumlare och om trakten.

Så. Plötsligt. Där är en. Ryggfenan och en bit av ryggen syns ovanför vattnet i en rullande rörelse med fart i. Vi ser den ett par gånger innan den dyker ner igen i havet för att äta. Jag har inte en chans att hinna fotografera. Det går så snabbt.

Vid ett par ytterligare tillfällen under turen ser vi tumlare. Och sista gången lyckas jag faktiskt fånga den på bild!