Om jag hade en båt…

Om jag hade en båt. Och om jag hade segel till den båten. Och om jag kunde segla. Och om jag inte blev så fruktansvärt sjösjuk för minsta lilla våg.

Ja då! Då skulle jag ta familjen med mig och segla jorden runt.

Som Birgitta och Eric som seglade jorden runt med sina pojkar, då i skolåldern, med båten Ariel IV 1998-2001. Birgittas blogg hittade jag 2001 när de var på sluttampen av sin resa när jag sökte information inför en resa till Söderhavet. Boken hon skrev om resan läste jag sedan 2007 när vi var på semester på Sardinien med våra då små pojkar. Birgitta jämför 3 år av en människas liv med ett måttband: Anta att du har 80 år till ditt förfogande. Ta då och klipp av 80 cm från ett måttband. Ta sedan dessa 80 cm och klipp bort tre cm från det. Ser du någon skillnad eller är bandet fortfarande ungefär lika långt? Med det vill Birgitta ha sagt att alla har tid att sätta av tre år till ett livsäventyr. Problemet är väl att tiden är en sak i sig själv. Konsekvenserna av tre år utan inkomster är nog det som är mer komplicerat att hantera. Men det finns uppenbart de som klarar av det!

Birgittas blogg och bok var helt klart en av inspirationskällorna till att jag själv tog med min egen familj på ett jordenruntäventyr ett och ett halvt år senare (efter Sardinienresan, alltså). Även om vi färdades med flyg. Och bara var borta i 79 dagar. Dagar som motsvarar två millimeter av det där måttbandet…

På hemväg ifrån ett fyra år långt jordenruntäventyr i segelbåt är just nu båten Mary af Rövarhamn. Där är det Linda och Ludvig som seglar med sina två barn och Linda som står för bloggandet.

Jag måste erkänna att jag blir grön av avundsjuka.

Har du genomfört något livsäventyr? Eller planerar du inför ett? Det behöver ju inte vara en långresa utan kan vara något helt annat. Berätta!

båt
Segelbåt vid Kullaberg.

11 kommentarer

Under jorden runt, resa med barn, resor

11 svar till “Om jag hade en båt…

  1. Tack för din kommentar. Och ni, välkomna till Vn, vi tar emot er o hjälper med en underbar semester. Jag är bara glad för att prata svenska och hjälpa till så det känns Ok för mig det året jag är tvungen att vara i VN

  2. Jag

    Vacker silvrig bild! Jag har aldrig haft någon längtan att segla jorden runt, jag blir som du väldigt sjösjuk. Men resa jorden runt på annat sätt vore roligt. Kanske kan femveckorsresan till Indien sägas vara ett äventyr, ryggsäck och helt obokat var det ju som gällde, men när jag tänker efter var nog flytten till Sverige det största. Då var jag barn och valde inte själv.

    • Ditt indienäventyr har du nog nämnt förut. Dit har jag inte vågat mig än men hoppas att det blir av. Nog kvalicifierar det som livsäventyr!

      Men att du är född utrikes, det var nytt för mig! Så spännande! Kommer du långväga ifrån?

      • Jag

        Nej, jag kommer från grannlandet Finland. Men det innebar inlärning av ett helt nytt och helt annorlunda språk och det var spännande. Vi kunde ordet ”ingenting” när vi kom, det tyckte pappa var vitsigt att lära oss. Han åkte iväg och jobbade ett halvt år före oss. Morfar var ryss så man kan säga att vi hamnade allt längre västerut, sonen har vandrat vidare till Oslo.

      • Frågan är om barnbarnen hamnar på Island, Grönland eller i Canada? ;)

        Spännande och lite läskigt måste det vara att komma till ett nytt land som barn. Behärskar du finska lika bra som svenska?

      • Jag

        Haha, Grönland vore nåt!

        Ja, det var spännande att byta land. För mig gick det ganska lätt, jag behövde en utmaning, hade tråkigt i ettan för att jag kunde läsa. Dessutom fick jag en tvåspråkig fröken. Syrran däremot grät på kvällarna för att läxorna var så krävande.

        Jag kan tyvärr inte påstå att min finska är så bra. Jag läser och förstår allt, men att hitta ord och adekvata uttryck är inte alltid det lättaste när man inte har besökt landet på länge. Språket har ju förändrats så mycket också, det var ett mycket puristiskt språk tidigare, men nu flödar det av anglicismer.

      • Alla språk förändras. Jag tror det var på 90-talet jag hörde en intervju med Bengt Danielsson på radio. Han var från Norrköping (som jag) men hade levt utomlands sedan 40-talet eller så. Jag reagerade både på hans breda dialekt och ålderdomliga ord och uttryck. Kanske skulle finländarna tycka att du pratar ålderdomligt om du kom på besök? ;)

      • Jag

        Haha, snarare stappligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s