Sju kungar på sju kullar

Romarriket var en unik epok i mänsklighetens historia. När det var som störst omfattade det en fjärdedel av världens dåvarande befolkning. Rom var världens första miljonstad och betraktade sig som hela världens huvudstad: Caput Mundi.

Förenklat tog det 500 år före Kristi födelse att bygga upp det romerska riket: romerska republiken. Och sedan bestod imperiet ytterligare 500 år som kejsardöme. Men innan republiken? Vad vet vi om Roms tidigaste historia?

Romarriket uppstod i en tid då järnåldern i Medelhavsområdet övergått i historisk tid. Skogsavverkning hade lett till jorderosion. Vilket i sin tur lett till att säd inte längre kunde produceras lokalt i tillräcklig omfattning på alla platser. Handeln med jordbruksprodukter hade blivit livsnödvändig i Medelhavsområdet.

Vi vet att Rom då var en stadsstat bland många stadsstater. Språket som talades av romarna var latin och det talades på den tiden bara just där, även om småstater i närheten talade liknande språk. Språkets spridning skulle senare visa sig bli en bidragande orsak till Romarrikets varaktighet.

Stadens sju kullar var bebodda sedan 900-talet f.Kr. Kullarna kunde lätt försvaras och låg vid ett viktigt vadställe över Tibern.

Rom var fram till 500 f.kr. ett kungarike. Enligt sagan hade Rom haft sju kungar innan republiken. Först i raden av dessa sagans kungar var Romulus. Du minns kanske berättelsen om hur han och hans tvillingbror Remus diades av en varginna? Enligt legenden grundade Romulus Rom den 21 april 753 f.Kr.

Feed me mama #romulus and #remus #roma #tivoli #classics

A post shared by hey there (@eyesa92) on

Romulus och Remus anses idag inte som historiska personer utan som symboler för två mäktiga släkter i det tidiga Rom.

Efter Romulus ska Rom ha haft tre latinska och tre etruskiska kungar.

Kung Numa byggde bland annat Janusbågen, Vestatemplet och Regia, ”kungsträdgården” på Forum Romanum. Han anses också ha reformerat den romerska kalendern och infört januari och februari som årets 11:e och 12:e månader. Han reformerade också det romerska medborgarskapet. Numa hade nämligen skapat hantverkskollegierna och gett även deras medlemmar medborgarskap.

Den lagstiftande och dömande makten hade folkförsamlingen, Comitia, som också valde kungen. Där hade varje romersk medborgare rösträtt. Endast män var medborgare. Senaten var en rådgivande församling som enbart bestod av Roms adel, patricierna.

Nästa kung, Tullus, var upptagen med att kriga och han ansågs ha glömt bort gudarna.

Kung Ancus var dotterson till kung Numa. Traditionen framställer Ancus som en fridsam man, som ägnade sig åt religionen. Under hans regeringstid erövrades dock flera latinska städer och deras invånare flyttades till Rom. Ancus byggde också ut staden och uppförde den första bron över Tibern. Nära flodens utlopp i Medelhavet anlades saltanläggningar genom laguner där saltvattnet fick avdunsta och bilda koksalt. Via Salaria gick från Tiberns mynning upp till sabinerlandet uppe i bergen.

Den första av de tre etruskiska kungarna var den ärelystna Tarquinius som kommit till Rom för att göra bättre karriär än på hemmaplan och också lyckades i Rom med att få kungens förtroende. Tarquinius fick jobbet att fostra och företräda kung Ancus söner.

Tarquinius lyckades efter Ancus död bli vald till ny kung. Han förde framgångsrikt krig med latinerna. Han inrättade de så kallade stora festspelen i Rom. Och inte minst: han lät anlägga stadens första stora avloppsledning (cloaca maxima).

Det var kung Ancus söner som lät mörda sin tidigare förmyndare men de lyckades ändå inte återta makten.

Istället var det Servius, som var gift med kung Tarquinius dotter, som blev nästa kung.

Han delade in Roms befolkning i 193 centurior, som bildade sex klasser. Genom att placera de rika som hade lägst antal i de första centuriorna, de mindre rika som var flera i de följande och de egendomslösa i den sista centurian och då varje centuria hade en röst förblev makten hos de rika.

Han mördades av sin svärson, Tarquinius den yngre. Servius egen dotter, Tullia, påstås ha legat bakom och planerat mordet.

Lucius Tarquinius (den yngre), död 495 f.Kr, var Kungariket Roms sjunde och siste kung, innan den romerska republiken infördes. Han regerade 533 f.Kr. – 509 f.Kr. Tarquinius regerade hänsynslöst varför han snart fick tillnamnet Superbus (Despoten). Han försvagade senatens makt. Domsrätten utövade han ensam och utan rådgivare. Tarquinius tvingades till slut i landsflykt i ett adelsuppror. Och därmed var kungariket Rom över.

Tarquinius Superbus: he looks EXACTLY like I suspected. Beep beep. #raiders #superbus

A post shared by Lawrence Staten (@americancivics) on

Efter det att Tarquinius Superbus avsatts följde de 500 åren av republik då det romerska riket expanderade till ett unikt imperium.

Lämna en kommentar

Filed under resor, världen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s