Varför flyttar folk till Stockholm överhuvudtaget?

Jag har alltid tyckt om att besöka Stockholm men aldrig velat bo där. Det har inte mycket att göran med just Stockholm, som ju är en väldigt vacker och trevlig stad. Det handlar mer om storstadslivet i allmänhet. Svårigheterna att hitta bostad som leder till jobbpendling och stress. (Det ironiska i att jag nu ändå jobbpendlar talar vi tyst om.) 

Det finns också en avkoppling i småstadens lugn och en charm i småskaligheten som jag tänker att jag skulle sakna. Och närheten till naturen.

Jag är född i slutet av 60-talet. Jag växte upp i ett samhälle där urbaniseringen var ifrågasatt till den nivå där man invaggades i en känsla av att den inte längre pågick. Att folk i minst lika hög utsträckning flyttade ut från storstäderna som in till dem. Fenomenet hade till och med ett namn. Det kallades ”gröna vågen”. Minns du? Men i verkligheten fortsatte Stockholm att växa. Och landsorten att avfolkas.

Genom hela 80- och 90-talen och, ja, ända fram till idag har det sedan fortsatt att pratats om problemen med urbaniseringen. Bostadsbristen. Men framförallt om problemen som uppstått på bruksorter och i inlandskommuner som sakta men säkert överges. Skatteintäkterna som minskar. Alla tycks vara överens om att hela Sverige ska leva. Ändå fortsätter inflyttningen till Stockholm. Man kan ju undra varför. Om nu ingen vill att detta ska ske?

Urbaniseringen har pågått i tusentals, ja kanske tiotusentals år och över hela världen. Detta gör att den ofta beskrivs som en naturlag. En variant av tyngdlagen där en allt större människomassa drar till sig fler och fler. Men det finns ju ingen sådan naturlag. Så vilka är då drivkrafterna bakom urbaniseringen?

Jag har funderat mycket över detta på senare år. Men hittar inga givna svar. Att arbetstillfällen försvunnit först på landet och sedan i småstäder på grund av teknikutveckling, rationaliseringar och globalisering är en sak. Men varför uppstår de nya arbetstillfällena just i storstäderna? Varför kan jobben inte lika gärna uppstå i en gammal bruksort? (Nya siffror på att en högre andel har jobb i Stockholm än i övriga landet publicerades på DN så sent som strax före midnatt igår.) 

Om jag försöker förstå urbaniseringen utifrån allmänna gaslagen istället för utifrån tyngdlagen: Vi tänker oss gaspartiklar i en sluten volym. De rör sig med konstant hastighet och krockar med varandra med en viss frekvens. Om vi då tillför fler partiklar till behållaren kommer krockfrekvensen öka. På samma sätt ökar antalet möten mellan människor i en storstad när befolkningen ökar. Men det är i teorin. I verkligheten blir mötena så många att vi för att orka måste ”stänga av” och undvika människors blickar. Många gånger tenderar vi att bli mer ensamma i storstaden än i småstaden. 

Likaså vet vi att storstäder bidrar mer till växthuseffekten än mindre städer. En fortsatt urbanisering med växande megacities är inte klimatsmart.

Så vad är det då som driver urbaniseringen?

Teknikutvecklingen, just nu kanske främst inom IT, globaliseringen och urbaniseringen är tre megatrender som går hand i hand. Kan det vara så att den minst gemensamma nämnaren är specialisering? 

Lakrits är det nya svarta. I lilla Karlshamn har vi en liten chokladbutik men ingen lakritshandlare. Det finns inte någon saluhall. Inte heller har vi någon riktigt avancerad lattespecialist. Eller någon teater med dagliga föreställningar. Ett större kundunderlag i storstaden ger ett större utbud och fler möjligheter för både konsumenter och näringsidkare. 

Andra typer av företag, som inom IT t.ex, kan nog ha svårt att hitta rätt kompetens när de ska anställa. Då blir det lättare att hitta rätt för både arbetsgivare och arbetstagare om båda befinner sig i en storstad? 

Så är då  specialiseringen hela förklaringen? Eller varför är det annars över hela världen just i miljonstäderna som den största befolkningsökningen sker? Varför flyttar folk överhuvudtaget till Stockholm? När så många vill bo kvar där de är? Vi vet att det är i storstaden som jobben skapas. Men varför är det så? När alla vill att hela Sverige ska leva? Är det specialiseringen? 

Eller har du ett bättre svar?
Stockholm

3 kommentarer

Filed under miljö, Samhälle och politik, världen

3 responses to “Varför flyttar folk till Stockholm överhuvudtaget?

  1. Har inga svar men har också funderat på det där… Jag har inget emot stora städer MEN måste så många företag finnas just där? När det på landsbygden finns lokaler som är nästan gratis, och boende som är helt sanslöst billigt jämfört med storstadspriser… Jag fattar liksom inte grejen…

  2. Sofia Ståhle

    Hej! det är spännande fråga tycker jag.

    Jag tror som du att det är specialiseringen. Som individ styrs man av strukturer som det är svårt att kliva ur. Detta är anledningen att jag har satt ner mina nuvarande bopålar i Stockholm. Kanske gäller det för flera.

    Mina far- och morföräldrar flyttade alla fyra till Stockholm på 1930/40-talet från olika håll i landet. Ingen av dem hade mark att falla tillbaka på hemmavid. Så mina föräldrar träffades i Stockholm och bildade familj här.
    Jag var ändå intresserad av landsbygd och lantbruk så jag utbildade mig vid SLU. Jag sökte mig ut i landet men hade svårt att få fast jobb, bara projektanställningar. (Då kunde jag inte ta lån på banken och köpa hus eller bil.) Som det är för många nyutexaminerade. Jag bodde i tätortsnära landsbygd utanför Göteborg. Jag hyrde en bostad, ett litet hus, men hade inte råd att ha bil – förlitade mig på kollektivtrafik. Det innebar att storhandlingen på helgen tog många timmar eftersom bussen gick varannan timme. Pendlingen till jobbet tog också mkt tid. Till slut blev pendlingen övermäktig och jag flyttade in till en liten stad. Sedan träffade jag en kille genom gamla bekantskaper. Han kom förstås från Stockholm. Alla våra nätverk och hans jobb låg i Stockholm. Min projektanställning var inte säker. Det var naturligt att välja Stockholm där jag hade turen att få fast anställning. Vi hade diskussioner om att flytta ut under de första åren av våra gemensamma barns liv, men när de väl hade börjat skolan var det skönt att ha 30 min till jobbet (till fots om jag vill) och barnen rotar sig i skolan.

    Så det är framför allt den glesa kollektivtrafiken som drev mig in till staden, och det faktum att alla jag känner bor i Storstockholm. Det är praktiskt att ha mamma och pappa nära när man är barnfamilj. För att kunna bo på landsbygden måste man ha ekonomiskt och socialt kapital där har jag hört någon säga. Det hade inte jag som nyutexaminerad. Men jag älskar livet utanför storstan.

    Det är min lilla berättelse. Tack för att du tog dig tid att läsa :)
    med vänlig hälsning
    Sofia Ståhle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s