Internet och ondskan

Internet. Den här tiden vi lever i. Allting flyter. Du har ingen fast mark under fötterna. I bästa fall är det gungfly. Då och då trampar du igenom. Den som går en stund i vår tid kan inte undvika att bli blöt om fötterna. Den som fryser om fötterna fryser om hela kroppen. Vår tid fryser om hela kroppen. Jag fryser. Du fryser.

Trumpifieringen av världspolitiken. Europeiska nazister och andra högerextremister. Inte heller i Sverige lyckas vi hålla detta borta. Vad var det som hände?

Felbyggda personliga varumärken
Det finns ett antal personer som i vår tid bygger sina personliga varumärken på att mer eller mindre öppet flörta med rasismen. De får ryggdunkningar, gilla och delningar. Men också mothugg. Och i takt med att de skapar debatt ökar deras personliga inflytande ännu mer och samtidigt deras inkomster. Några av dem lever på swish-pengar från en publik med mer eller mindre starkt rasistiska åsikter. Även om de inte alltid själva från början inte haft minsta läggning åt rasism. Att internet, och allt som finns gratis här, även bidrar till att det gradvis blir svårare och svårare att försörja sig som journalist är i allra högsta grad en del i utvecklingen. Jag skulle kunna namnge ett antal journalister, ledarskribenter och politiker (varav några riksdagsledamöter från mer än ett parti), och andra inflytelserika personer som sprider dynga. Men jag gör inte det. För det här handlar inte främst om dem. De har ett personligt ansvar. Självklart. De här människorna som gör sig till mörkrets företrädare kommer att vakna en dag och undra vad som gick fel. Kanske först i Nürnberg (bildligt talat). Men jag hoppas verkligen att vi inte ska behöva hamna där igen…

Eget ansvar att backa ur
De borde tänka efter, inse vad det är de bidrar till och backa ur. Självklart. Det är de här välformulerade människorna som genom sitt agerande riskerar att orsaka att rasismen i vårt land på riktigt börjar öka istället för att fortsätta minska, som den tidigare gjort under många decennier. Tills nu har jag uppfattat det som att rasismen faktiskt inte har ökat just något, bara blivit mer högljudd. Men om den istället faktiskt nu börjar öka, och skulle fortsätta öka över en viss nivå, skulle det i sin tur suga in oss i det svarta hål av ondska som alltid slutar med först brott mot mänskligheten och sedan, när allt redan gått för långt, så småningom nederlag för ondskan. För den förlorar alltid. Därför att ur ett svart hål kommer inget gott och människor har i alla tider strävat efter livets goda.

Del av en större bild
Men. Vi måste vara klara över att det här handlar om ett mycket större problem än bara Sverige. (Se på det som händer i USA, på Burma, på stora delar av Europa, inte minst i öst.) Det handlar om något mycket större och obehagligare än de inflytelserika individer i vårt land som för egen vinnings skull flörtar med ondskan. Det här handlar om alla dem som i stora delar av världen bär fram den här sortens individer och gör dem till sina företrädare. Och om hur det går till rent praktiskt. Det här handlar om internet.

Naiva 90-talet
Demokratiseringen av det fria ordet som möjliggjordes genom internet skulle göra oss alla fria och lyckliga. Alla skulle bidra till en bättre värld. Trodde vi. På det naiva 90-talet. Och jag tillhör dem som i stora drag har trott det där ända tills nu. Och delvis fortfarande tror. Men nu ser jag farorna. Hur illa det kan gå. Om inte alla goda krafter hjälps åt.

Flashback och kommentarsfält
I Sverige började det i mångt och mycket att gå snett i dagstidningarnas kommentarsfält som under en period fanns under alla artiklar på nätet. Här fick rasister och andra troll länge härja fritt. Parallellt med denna utveckling skrevs det mycket skit anonymt också på olika forum som Flashback. Ett fåtal personer tog möjligheten att bland annat under tidningsartiklar göra näthatet till en normalitet som vi andra vande oss vid att se, men vända bort blickarna från. ”Det där är ingenting att bry sig om”, tänkte vi. ”Media kommer snart att lära sig att hantera det här så att de vettiga rösterna lyfts fram istället.” Det slutade med att kommentarsfälten istället stängdes och de anonyma trollen flyttade över till sociala medier som Facebook och Twitter. Nästa steg i normaliseringen var att de slutade gömma sig bakom anonyma konton och istället började skriva i eget namn. Ytterligare ett steg när etablerade personer i samhället började fiska i de här grumliga vattnen. För att gradvis bli mer och mer öppet rasistiska i sina texter och klipp. Och med de smarta telefonerna kommer allt fler ut på internet allt oftare. Vilket också bidrar.

Utbildning nyckeln
Jag tror inte på att backa bandet. Det är inte möjligt. Vi kan inte gå tillbaka till en värld utan internet. Och det vore inte heller önskvärt. Så som vi har skapat samhället klarar vi oss inte utan nätet idag. Inte heller tror jag på censur som metod. Så hur ska vi då göra?

Jag tror att utbildning är en nyckel. Både av vuxna och barn. Stora aktörer på och utanför nätet, som Facebook och skolan, måste hjälpas åt i att utbilda världens invånare i grundläggande principer som källkritik och att respektera andras integritet. I de mänskliga rättigheterna. Och i att motverka mobbing mot såväl individer som grupper. Hur vi uttrycker oss mot varandra på nätet.

Varför rasism är fel
Men viktigast av allt: Vi har alla fått lära oss att rasism är fel, men inte varför den är fel. Det är därför alla rasister inleder med att säga att de inte är rasister. För att i nästa andetag ändå häva ur sig just rasistisk smörja. Vi måste få lära oss mer om varför rasism är fel. Om hur frustration ofta ger upphov till aggression, och hur, när den verkliga orsaken till frustrationen är oåtkomlig eller rent av okänd, vi blir sårbara för att, via manipulation, våra känslor istället kan riktas mot oskyldiga individer eller grupper. Om hur hat föder hat och hur rasism smeker medhårs hela vägen mot det stora mörka svarta hålet. Hur de flesta av oss, om vi inte är vaksamma, tycker om att få höra att vi tillhör en grupp som är bättre än andra. Och hur demokratiseringen av det fria ordet på internet lett till att de som vill skaffa sig makt just genom att kanalisera människors frustration mot olika etniska grupper fått ett spelrum som de inte haft sedan 1930-talet. Vi måste få lära oss att stå emot så att en växande rasism inte leder oss rakt in i ett tredje världskrig. Det fungerar nämligen så att den dagen vi börjar ge oss på varandra med våld därför att vi anser oss tillhöra olika grupper som vi fått för oss inte kan lita på, och leva med, varandra, då är vi igång i med en våldsspiral som inte går att stoppa.

Dags att byta väg
Att övertyga dem som redan har sin förklaringsmodell klar är knappast möjligt. Särskilt inte om vi väljer vägen att håna och förlöjliga (vilket ÄR lockande – jag vet.) Istället handlar det om att utbilda så att inte fler väljer fel väg mot framtiden. Att stå armkrok mellan den lilla gruppen av högljudda nazister och andra rasister och den stora massan av vettiga människor. 

Exakt hur vi ska göra detta vet jag inte. Men en bra början är att inse att vi nu är inne på en mycket farlig väg som måste brytas innan det är för sent. Så att vi alla tillsammans hamnar på rätt väg igen. En väg där vi alla försöker motverka diskriminering av andra människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Det kan inte vara så svårt? Låt Sverige fortsätta vara ett av föregångsländerna i de här frågorna, så kanske vi kan få ordning på den här världen till slut.

Bilden är från krigsmuseet i Narvik, en stad som mer än de flesta i Skandinavien fick smaka på krigets fasor. Ett av alla de krig som i grunden orsakats av just rasism.

2 kommentarer

Filed under resor

2 responses to “Internet och ondskan

  1. Svårt att kommentera för det är ett stort ämne med flera infallsvinlkar och komponenter men två kommentarer:
    1. Med internet fick också alla särgrupper en ny plattform vilket var bra för att göra sina röster hörda och föra fram synpunkter. Tyvärr har det slagit över så att många grupper cementerats istället för att, som de flesta av dem hade som mål i början, inlemmas i den stora allmänheten. Grupperingar är inte bra, det föder motsättningar och konflikter mellan olika intressen istället för dialog, kompromisser och anpassning.
    2. Utbildning – visst det är bra. Men jag tror att mycket måste börja hemma med kanske småsaker som ändå handlar om och utmynnar i respekt, hänsyn osv för andra människor. Om det blir egocentrerat och bara handlar om individen och dennes önskningar och behov så blir de flesta andra mina motståndare. Varför ska jag förstå eller bry mig om andra?

    • Två väldigt bra synpunkter. Cementeringen av olika grupperingar och den polarisering som det leder till är mycket oroande liksom den ökande egoismen. Och att börja hemma och i vardagen är aldrig fel! 👍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s