En okänd person dyker från en klippa i Manarola, Ligurien. Det är höstlov och vi är i Italien. Jag fotograferar. Lite senare är det jag som dyker från klippan. Vattnet är svalt men lent och skönt mot huden.
En och en halv månad senare sitter jag hemma och tänker att jag borde skriva något om Manarola. Jag har inre gjort det än. Vi bodde här två nätter och det är sannolikt den bildskönaste av alla bildsköna byar i Cinque Terre. Och ja, kanske hela Italien?
Men jag vet inte vilka bilder jag ska välja. Eller var jag ska börja berätta. Vad vill jag ha sagt? Jag tycker inget vidare om texter som handlar om skrivkramp. Om det inte är Bodil Malmstens texter om skrivkramp. Men jag är inte Bodil Malmsten. Så det här är inte en text om skrivkramp. Absolut inte. Det är en första bild och några första ord om Manarola. Jag har mer att berätta en annan dag. Jag ska bara ta reda på vad så återkommer jag i ämnet.
Visst är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen. 
Läcker bild har du tagit i alla fall. Känner igen dina funderingar men för mig brukar det handla om väljkramp, för många bilder och ingen duger ungefär.
Precis! Det är det första hindret…
Vilken utsikt husen har på toppen. Fantastisk. Man kan ju lägga in bilder utan att skriva också. Och ibland kommer vad man vill skriva när man har lagt in bilden/bilderna. Det är ingen som begär att det ska finnas info om hur och varför man tar bilderna. Känns det som skrivkramp så är det ju inte bra. Då blir ju till ett fängelse. Och bloggen ska ju vara en avkoppling. Ingen tvång.
Eller hur! 👍
Så vacker bild!
Tack! :)
Ser fantastiskt ut!
God Jul!
Gott slut på det gamla året! :)
God Jul!
Gott slut på det gamla året!