Jag kom att tänka på en dikt av Karin Boye idag. Och visst är det vägen som är mödan värd!
Idag har jag jobbat hemifrån. Det berodde på att jag hade en tid hos sjukgymnasten. Äntligen hade jag tagit mig tid!
Sjukgymnast från Luleå
Landstingets sjukgymnastik i Karlshamn finns i Asarum. Min sjukgymnast visade sig för övrigt vara från Luleå, där jag bodde fem år som student. Så vi hade en del att prata om utöver min onda rygg. Om snö, åkerbär, mygg och sånt som hör Norrbotten till. Och om våren som aldrig kommer. Där. Men som är så mycket finare här nere i Blekinge. Och bokskogarna som vi har här. Med vitsippor och kaprifol. Och skärgården som finns på båda platserna. Jag fick för övrigt diagnosen ”gamnacke” och påbörjad ”likstelhet”. Jo; han skojade så klart. Diagnosen hade ett fint namn på latin, som jag redan glömt.
I rörelse
Jag cyklade dit. På vägen stannade jag till för att fotografera cykelvägen. Och grönskan. Och jag kom då att tänka på ett par strofer ur dikten ”I rörelse” av Karin Boye:
”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”
Jag älskar den dikten. Bara rubriken är underbar. Att vara i rörelse är bland det bästa som finns. Särskilt att vandra eller åka tåg.
Nu ska väl diktens färd snarare tolkas som en metafor för livet, än som en fysisk resa i geografin, tänker jag.
Men för mig är det just det som är så fint med den här dikten, och inte minst just de här stroferna. Att jag gillar budskapet i både den bokstavliga och den överförda betydelsen av orden.
När vägen är målet
Resor som är rundresor tycker jag är de bästa resorna; som tågluffar, bilsemestrar, båtluffar eller jordenruntresor (ja, ja, jag har ”bara” gjort en, men ändå). Att ända in i mål ha något nytt att se fram emot att få upptäcka. Att ha så många mål längs vägen att vägen blir målet som är mödan värd.
Resten av färden
Och ska jag orka med alla sådana resor jag vill göra under resten av färden, ja då får jag se till att göra de där övningarna med armarna i kors, sittandes på en bok som är exakt två centimeter tjock, tre gånger om dagen och därtill promenera varje dag. Så att inte den där fysiska ”likstelheten” övergår i en psykisk. Men att jag tvärtom blir rörligare och har mindre ont. Ett mål om något att ha med sig längs vägen.
Mieån, vid Janneberg, sedd från cykelbron. En bit av Blekinges frodiga natur.
Halloj världen! 
Så fin dikt..den står i vår minneslund och ståtar med dessa kloka ord.
Läser den då och då och den ger mig mod och styrka på vägen mot det mål jag ska.
Kram
Så vackert!
Vackert!
Jag brukar säja om mina Walesresor när vi är på väg till en stad, ett slott o s v; Resmålet är inte målet med resan, det är resan dit om är målet.Det finns så mycket vackert att se under vägen också.
Önskar dej en fin helg!
Bra sagt!
Tänk, jag gillar både vägen och målet! Och nästa väg och nästa mål. Vi är ständigt på resa i livet!
Eller hur!
Bra att du tar hand om dig själv och får tips på övningar att göra. Min naprapat sa något liknande om min nacke: stel som ett gammalt kylskåp. Men jag kontrade med att nya kylskåp nog är lika stela, haha. Just den typen av resor som du skriver om får jag avhålla mig ifrån, de är för tröttande. Man får anpassa sig. Poetiska bilder till en poets fina rader. Kommer att tänka på att hon var väldigt nära makens släkt. Mer kan jag inte säga.
Oj! Det låter spännande. Har alltid gillat Boye. En gång läste jag en reseberättelse av henne från när hon var i Grekland på 30-talet och reste via Berlin. En spännande person. Jag borde nog dyka mer i hennes diktning. :)