Det är resans andra dag och den första hela dagen i Singapore som är Asiens näst minsta land och är en stadsstat med världens näst högsta befolkningstäthet. Landet ligger bara 14 mil norr om ekvatorn och befolkningen består främst av kineser (77 %), malajer (14 %) och indier (8 %). Vi är på väg till Borneo tillsammans med min bror och hans familj. Men först har vi alltså ett stopp i Singapore där vi bor på berömda Marina Bay Sands.
På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går en kortare sväng in mot stan. Direkt utanför vårt hotell finns ett vitt museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma. Det är ett museum tillägnat gränslandet mellan konst och vetenskap, media och teknologi samt design och arkitektur. Det heter ArtScience Museum. Det låter ju spännande men det är inget som vi känner att vi har tid för under vårt korta stopp här. Framför museet finns dammar med riktiga loutsblommor i mängder, som jag så klart inte kan låta bli att fotografera.
Helix-bron
Istället för att gå på museum promenerar vi över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Gångbron som heter Helix Bridge är precis som allt annat här både snyggt designad och väl genomtänkt. Det spiralformade nät av stål och glasfiber som omger bron är både tänkt att ge skugga i den tropiska hettan och samtidigt föra tankarna till spiralformade DNA-molekyler. Längs gångbron finns flera plattformar, sannolikt redan från skiss-stadiet tänkta för att möjliggöra selfie-fotografering med Marina Bay Sands i bakrunden.
Hotellet ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Direkt där gångbron möter land finns en flytande forbollsplan med en jätteläktare en bit ifrån. Vi har svårt att förstår varför en så liten fotbollsplan ska ha en så stor läktare. Men det får sin förklaring när vi senare förstår att läktaren nog är till för det formel-1-lopp som årligen hålls i staden.
Gympa i undergång
Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar och andra som har picknick i undergångarna under de breda gatorna. I undergångarna är det nämligen lite svalare. Hettan är annars tryckande.
Sköt en tiger
Vi vandrar bland annat förbi en obelisk till minne av andra världskrigets offer och kommer sedan förbi det berömda Raffles Hotel. Det är ett lyxhotell i kolonial stil som är mest känt för att drinken Singapore Sling uppfanns här. Och för att det en gång, vid förra seklets början, sköts en tiger inne på hotellet. Historierna om hur det där gick till går isär. Allt ifrån att det var Singapores sista vilda tiger som sköts när den låg under ett biljardbord till att det var en förrymd tiger från en cirkus som sköts när den låg under golvet i biljardrummet. Oavsett vilket så är det en anmärkningsvärd historia.
Rummen här är ungefär dubbelt så dyra som de på Marina Bay Sands. Och då är redan de rummen dyrare än jag någonsin bott tidigare.
Ett kinesiskt tempel
Mitt i en till synes vanlig och modern kvartersbyggnad ser vi sedan ingången till ett kinesiskt tempel.
Vi smyger försiktigt in där för att titta och fotografera några bilder innan vi vänder tillbaka mot vårt hotell.
Efter en rundtur på Google kan jag i efterhand konstatera att templet vi var inne i heter Kheng Chiu Tin Hou Kong (琼州天后宫), och att det är dedikerat till den kinesiska sjöfartsgudinnan Mazu, och dessutom till Kheng Chiu Hwee Kuan (琼州会馆), den största hainanesiska klanen i Singapore.
Där ser man. Alltid lär man sig något nytt.











Spännande arkitektur! Jag blir allt som oftast fascinerad över vad som är möjligt att bygga. Lotusblomman är fin.
Ja, visst är den! Jag gillar också annorlunda och djärv arkitektur. Sådant gör mycket för intrycket av en stad.
Lotusblommuseibyggnaden är verkligen annorlunda och snygg. Brons DNA-bågar går åt andra hållet, spännande men kanske lite väl plottrigt, svårt att bedöma utifrån foton. Rolig bild med den lilla orkidén på trädet. Jag fastnar nog ändå för den fina översta bilden med lotusblommorna och bilden med den äldre byggnaden med trädet. Känns tryggt, haha.
Kan hålla med om att bron ger ett något plottrigt intryck, antagligen för att konstruktionen ska ge skugga också. Jag gillar också sådana där träd i stadsmiljön och lotusblommorna var ju helt fantastiska. :)