resor

Elleholm vid Mörrumsåns mynning – medeltidsstaden som försvann

Det var en gång en stad som hette Elleholm. Men den medeltida staden som låg i vad som idag är Karlshamns kommun är numera en ganska gåtfull plats. Dess historia kan knappt ens anas. Det är tur att det finns skyltar på platsen som berättar om staden och borgen som först anlades och sedan försvann här. För utan skyltarna skulle nog ingen besökare ana att den här platsen ruvar på sådana hemligheter.

Skyltarna berättar om staden som erhöll sina stadsrättigheter 1450 och om en stadsbebyggelse som tros ha bestått av korsvirkeshus. Här fanns också en borg och en kyrka. Inte heller av befästningen Sjöborg finns det så mycket kvar.

Men det finns en kyrka kvar, från 1700-talet, på platsen där det medeltida kapellet låg.

Sedan 1962 domineras området av Mörrums bruk som är en stor fabrik som tillverkar pappersmassa och som inte ligger mycket mer än ett stenkast från ön Elleholm som ligger i Mörrumsån, nära dess utlopp i havet. Det var alltså på denna ö i ån som staden byggdes under Blekinges dansktid.

Där staden en gång fanns

Vi har parkerat bilen på en p-plats som finns på den västra sidan av ån och följer sedan skyltningen mot Sjöborg. Vi går in i en hage och sedan på en smal stig norr ut, längs med öns västra sida. I strandkanten blommar kabbleka. Pigga gula blommor som jag tycker extra mycket om eftersom jag bott i Luleå och de där uppe var de första blommor som blommade när vintern smälte bort i maj.

Vi vandrar igenom en hage där det en gång låg en stad. Grönt gräs och gröna träd. Platsen påminner mig om hur en gång dagens städer också kommer att tas över av grönska.

Vi kommer fram till en liten gångbro av trä som går över som en kanal som skulle kunna vara en rest av en gammal vallgrav till den medeltida borgen. Vid bron växer ett äppelträd som blommar nu. Kanske är det en vildapel. En bit längre fram kommer vi till en svacka i landskapet som kan ha varit ytterligare en vallgrav.

Väl framme på den plats där borgen en gång stod på den norra spetsen av ön möter vi ett gäng betande får. Vi vänder där.

Ett överraskande fynd

Borgen finns omnämnd för första gången 1424. Fram till 1536 tillhörde borgen ärkebiskopen i Lund. Och även staden ägdes av biskopsstolen. Borgen var under denna tid också administrativt centrum för Elleholms län. Vid en arkeologisk utgrävningen av Sjöborg i augusti 2018 hittades mycket överraskande bland flera fynd en dukat, ett guldmynt, från Venedig, tillverkat under doge Andrea Dandalos tid (1343-1354). Det är den enda medeltida venetianska dukat som påträffats i Sverige. På platsen har också hittats rester av en smedja eller verkstad kombinerad med ett bageri. Resterna av en vindbrygga har också upptäckts och en stor mängd hästskor. Det finns också fynd som visar att medicinalväxterna bolmört och hjärtstilla odlats vid borgen.

Sjöborg förstördes två gånger. Först 1436 i samband med Engelbrektupproret. Efter det byggdes den upp igen. Men så förstördes den igen 1524 under Sören Norbys skånska uppror. År 1564, i samband med nordiska sjuårskriget, utsattes sedan staden Elleholm för ett svenskt anfall. Den förlorade efter det sina stadsrättigheter för gott år 1600. Och snart därefter förvandlades Elleholm till en bondby. Men inte heller den finns kvar.

Istället finns några enstaka modernare trähus på platsen, kyrkan från 1700-talet och så Elleholms hovgård, som är privatägd och där allmänheten saknar tillträde till trädgården. Men marken runt kyrkan får i alla fall lov att beträdas.

Mörrumsån vid Elleholm, som är ön som skymtar till höger i bild.
Kabbleka växer vid strandkanten. Hägg blommar på andra sidan ån.
En svacka i landskapet kan ha varit en vallgrav till borgen Sjöborg.
Får som betar vid Sjöborg, Elleholm.
Den västra, smalare åfåran av Mörrumsån, vid Elleholm.
Elleholms kyrka.

Läs mer: Ekar och skärgård vid Elleholms badplats

4 kommentarer på “Elleholm vid Mörrumsåns mynning – medeltidsstaden som försvann

  1. Jag har väldigt svårt att föreställa mig och se hur det förmodas ha sett ut vid historiska platser där det inte ens finns ruiner. Men dina bilder förmedlar intrycken av en idylliskt vacker plats vid ån, så fint dokumenterad av dig. Kabbelekan lite extra där den frodas vid åspeglingen.

    1. Tack! Jag har också svårt att se det framför mig, och jag undrar om det ens finns någon samtida dokumentation som visar exakt hur det såg ut. Gissar att det endast är fråga om beskrivningar i text.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s