Hur svenskt är egentligen midsommar?

Hur svenskt är egentligen midsommar? Det beslutade jag mig för att ta reda på förra året när vi tillbringade midsommarafton med en försenad resa hem från Palma på Mallorca istället för att som vanligt fira med goda vänner. Och här kan du läsa vad jag fann. Fyra saker som kan vara roliga att känna till. Och att berätta för andra över maten på midsommarborden.

1. Sillen

Matjessill är, tillsammans med färskpotatis, gräddfil och gräslök, en vanlig rätt på det svenska midsommarbordet.

Matjessill kommer ursprungligen från Nederländerna och ordet kommer från det nederländska namnet på rätten maatjesharing, ett namn som har utvecklats etymologiskt ifrån maagdenharing som betyder jungfrusill.

Den matjessill som man kan få i bland annat Nederländerna, Tyskland och Polen skiljer sig från den svenska i smaken. Den har där skarpare fisksmak och mindre kryddsmak. Holländsk Matjesill fångas innan den har fått rom, därav namnet.

Sillen har annars en lång historia i Sverige och betraktas som något av en nationalrätt, men matjessillen kom till Sverige först i början på 1900-talet.

Den äldsta av våra festsillar är kryddsillen. Den fanns i en 1400-talsvariant ingniden med en ganska torr kryddblandning. Men idag förknippar vi kanske sillen mer med ättikssmak och den kombinationen blev mer allmän på 1700-talet. Med sockerbrukens billiga betsocker på 1800-talets andra halva fick vi den kombinerat söta och syrliga smaken. En utveckling av den gjorde den legendariska kallskänkan Karin Chädström när hon på 1900-talets mitt skapade 1-2-3-lagen (en del ättika, två delar socker, tre delar vatten).

I början av förra seklet utvecklades de sillsmaker som vi ännu äter idag; glasmästarsill (1910-tal), tomatsill (1920-tal), senapssill (1930-tal).

Från 1980-talet och framåt började vi äta olika slags crème fraiche-sillar.

Vi betraktar ofta inlagd sill som typiskt svenskt, men den finns i stora delar av norra Europa. Åtminstone i Danmark, Norge, Island och Finland utöver i Sverige.

Potatisen härstammar som alla vet från Amerika. Gräslök förekommer över hela norra halvklotet. Gräddfilen började användas i Sverige under tidigt 1950-tal.

2. Midsommarstången

Nu över till själva midsommarstången. 🌸

Traditionen med majstång förekommer främst i germanska Europa och närliggande områden där det germanska inflytandet under perioder varit starkt men dess ursprung är okänt.

Festligheten där man reser majstång infaller vid olika tillfällen på olika håll i världen som första maj, pingst eller midsommar.

Traditionen med majstång i Sverige härstammar förmodligen från Tyskland och kom mest troligt till Sverige under medeltiden. Det finns alltså inte mycket som tyder på att detta är en tradition från vikingarnas tid eller annan så kallad hednisk tid i vårt land. Något som ofta hävdas.

En tradition med midsommareld istället för stångresning lever kvar i delar av Europa, som i Norge, Danmark (Sankt Hansbål) och delar av Finland (Kokko) liksom på sina håll i Spanien. Detta förekom förr även i Sverige i främst Skåne, Bohuslän och Jämtland. 🔥

3. Små grodorna

Och till alla er som tror att ”små grodorna” är en helt ursprungligt svensk sång.

Chanson de l’Oignon, ungefär ”löksången”, är en marschsång från Frankrike och omkring år 1800. Enligt legenden har den sitt ursprung bland de gamla gardegrenadjärerna från Napoleons kejserliga garde. Före slaget vid Marengo hittade Napoleon nämligen några grenadjärer som gned lök på brödet. Och detta sägs då vara historien bakom militärmarschen som blev vår mest kända midsommarvisa.

Tror du mig inte? Lyssna hela vägen till refrängen i det länkade klippet.

”Groda” 🐸 är ju som bekant en vanlig skämtsamt nedsättande benämning på fransmän. Särskilt vanligt är det att engelsmän smädar sina grannar på andra sidan kanalen med detta epitet. Därför förmodas text och melodi ha gått via en engelsk nidvisa, kanske som ”Au pas, grenouille” (”I takt, groda” ), innan den populariserades i Sverige.

Men melodin förekommer fortfarande i en barnvisa på franska med originaltexten ”Au pas camarades”. Så riktigt hur den hamnade i Sverige är oklart, men det är känt att den fanns på Nääs slott i Västergötland i slutet av 1800-talet i samband med kurser i slöjd och folkkultur.

Sången betraktas trots detta dock av många i Sverige som en viktig del av det svenska kulturarvet. Så pass att den svenska ambassaden i Paris påstås ha använt sången 2003 som en del av ett test för en person som skulle förnya sitt svenska pass.

4. Jordgubbar och vaniljglass

Ja, men jordgubbar och vaniljglass, då? Det är väl i alla fall hypersvenskt? Nja. Den moderna jordgubben är en hybrid från Bretagne i Frankrike som skapades runt 1740-talet. Den är en korsning mellan scharlakanssmultron från östra Nordamerika, kända för sin smak, och jättesmultron från Chile.

I Sverige introducerades jordgubbar under senare hälften av 1700-talet.

Glassens äldre historia är mer osäker. Det finns dock olika sägner.
Mycket gamla skrifter från Kina beskriver glasstillverkning av fruktsaft och snö. I Persiska riket tillverkade man glass av snö som bevarades under året i kylrum och smaksattes med frukt och fruktjuice, rosenvatten, saffran och honung.

Troligen tillverkades glass i Europa 400 f.Kr, då Alexander den store var mycket förtjust i en blandning av honung, fruktsaft och mjölk som frystes genom att blandas med hårdpackad snö.

Under de första århundradena efter Kristi födelse fanns det butiker i Rom som sålde glass på sommaren. Dessa framställdes med hjälp av snö som hämtades från bergen av slavar ditsända av kejsar Nero (50 e Kr). Snön användes sedan för att frysa honung och fruktkött till glass.

I Sverige finns glasstillverkning belagt sedan 1700-talet, bland annat genom recept i Cajsa Wargs kokbok från år 1755.

Vanilj är en smaksättare som utvinns ur vaniljsläktet (Vanilla), som växer naturligt i tropiska och subtropiska områden i Amerika, Afrika, Sydostasien och västra Oceanien. Namnet kommer av spanska och betyder ”liten slida/skida”.

De första som odlade vanilj var totonakerna, som bebor Mazantladalen vid Mexikanska golfen.

I Europa var vaniljen helt okänd före Columbus. Spanska upptäcktsresanden som anlände till Mexikos kust tidigt på 1500-talet gav vaniljen sitt västerländska namn.

Under andra halvan av 1600-talet anses vaniljglassen ha uppfunnits av den franske kungen Ludvig XIV: s kock Vatel.

När jordgubbar och vaniljglass första gången kombinerades till en efterrätt har jag inte kunnat hitta. Men gissar att även det hände i Frankrike.

Så hur svenskt är då midsommar?

Som synes är inget av det ovan uppräknade vare sig ursprungligt eller unikt svenskt.

Men lägg ihop alltsammans och du har ett unikt svenskt recept.

En bra mix av influenser utifrån. Vilket i sig är typiskt svenskt.

Glad midsommar! (När det är dags.)

Källa till allt ovan är i första hand Wikipedia men även SLU och Kalasglass via ett antal så kallade tweets som jag alltså twittrade ut på förra årets midsommarafton i väntan på flyget hem.