Är du resenär eller turist? (Spoiler: du är turist)

Okej, nu är det dags för några sanningens ord. En sak som jag läst och hört om i årtionden, och som jag nog lite grand själv också köpte en gång i tiden, är att det är skillnad på turister och resenärer. Och det kan det nog vara. Men inte som du kanske tänker, att du och jag tillhör kategorin resenärer, när vi reser ut i världen, medan den stora massan, som också är besökare där ute, är turister.

Vi är nämligen också turister. Både du och jag.

Att många helst vill kalla sig resenär är nu inte så konstigt. Ord som ”turistisk” är nämligen för de flesta mer eller mindre skällsord medan ordet ”resa” har en positiv klang för nästan alla.

Det här bottnar i att det sedan länge är lätt att se baksidor av turismen på många håll i världen: allt från köer och trängsel vid sevärdheter, via högre priser på sådant som boende, transporter och mat, till förfulning, nedskräpning och utsläpp som förstör miljön.

Men ja, jag är trött på den där naiva uppdelningen.

Hur det började

Men låt oss ta det från början. Riktigt från början. Eller. Jag tror att det blir svårt faktiskt. Människor har nog nämligen, som jag tror, sett sig om även utanför sin närmaste hembygd för att lära sig saker, uppleva trevligheter eller kanske rent av förbättra hälsan i ungefär alla tider.

Så ska till exempel världens sju underverk ha pekats ut redan omkring år 140 f.Kr. Och då anses motsvarande listor ha funnits redan långt ännu tidigare, men gått förlorade till eftervärlden. Att sådana här listor förmodligen alltid gjorts och cirkulerat säger en del om människans behov av att vilja se och lära av andra.

Och så har vi ”Grand tour”. Så kallades den resa som avslutade utbildningen för den europeiska adelns ungdomar, och som var vanliga från omkring 1500-talets fram till 1800-talets mitt. I Sverige kallades det ofta istället att de gjorde en bildningsresa. Vanliga destinationer att besöka på grand tour-resorna var städer som Amsterdam, London, Paris, Rom, Venedig och Wien. Känns resmålen möjligen igen?

På 1600- och 1700-talen blev det istället populärt bland fint folk att resa iväg för att ”dricka brunn”. Nu hade vikten av att hålla sig frisk kommit mer i fokus. Även bad i varma källor och havsbad ansågs hälsosamma. Saker som de gärna reste iväg en bit för att uppleva. Förenade nöje med tänkt nytta.

Turismen tog sedan fart på riktigt under industrialiseringen. Med ångbåtar och ånglok. Och den moderna resehandboken som också skapades under 1800-talet.

Själva orden turism och turist anses vara låneord från engelskan. Men det hörs ju även på svenska att de har med resande att göra. Många säger väl fortfarande att de ska ”gå på tur” när de ska ut och vandra? Och den tidiga turismen hade ju inte sällan inriktning mot just detta. Tågresor ut på landet och sedan vandring i bergen. Att bergsvandringar blev så populära just på 1800-talet hade för övrigt att göra med den smog som börjat lägga sig nere i dalgångarna på grund av röken från fabrikerna.

På 1950-talet genomfördes de första svenska charterresorna med flyg. Men vid den tiden var det väl annars främst bilsemestern som riktigt började ta fart.

1972 lanserades tågluffarkortet Inter Rail i Europa och med det fick allt fler ”vanliga” ungdomar möjlighet att göra sina egna ”Grand tours”. Så också jag själv ett drygt årtionde senare.

Efter en sex månaders lång resa till lands från Europa genom Asien och hem till Sydney i Australien startade Tony och Maureen Wheeler 1973 bokförlaget Lonely Planet. 1975 kom för första gången den gula ”bibel” ut, som jag och min sambo hade med oss i ryggsäcken när vi första gången luffade i Sydostasien vid mitten av 90-talet; ”Southeast Asia on a Shoestring”. Och som lett säkert miljontals andra västerländska ungdomar till exakt samma platser, boenden och till och med caféer i den delen av världen. Platser som därför ofta blev överfulla av resenärer långt innan de upptäcktes av charterbolagen.

När vi själva den gången reste för första gången i Thailand hade redan charterresorna gått i en strid ström till Phuket, som vi dock hoppade över, i ett antal år. Efter att under 1980-talet först på riktigt ha tagit fart till främst destinationer i Sydeuropa.

Hur det går

Och det var väl här någonstans, på 80- och 90-talen, som många som främst valde andra alternativ än charter började betrakta sig själva som resenärer och de andra turisterna som just ”turister”. Men även charterturister som avstod från resebolagens bussutflykter, eller att bara ligga på stranden, och istället hyrde moppe eller bil för att ta sig upp i bergen eller till ”egna” stränder ville ofta räkna in sig bland resenärerna.

Sedan kom internetforum, lågprisflyg och hotellbokningssajter. Och ännu lite senare appar som Airbnb och Grab. Efterhand har också resenärer från allt fler länder börjat synas på turistorter runt om i världen. Européer och amerikaner har fått sällskap av först japaner, sedan kineser och nu också allt fler indier. Och många andra.

George Sand (som var kvinna men som författare skrev under manlig pseudonym) och Frédéric Chopin (som var man och kompositör) tillbringade en vinter i en by i bergen på Mallorca 1838. Men det blev ingen lyckad workation. Chopin var för sjuk och lokalbefolkningen för fientlig. Den vackra ön blev senare, från1950-talet och framåt, ett av de allra första stora charterresmålen. Först gick resorna till Palma. Sedan byggdes charterorter som Palma Nova, Magaluf och Alcudia. Ortsnamn som med tiden fick allt mer negativ klang. Men på 1990-talet lyckades Mallorca återlansera Palma och andra ursprungliga orter runt ön och, i vart fall delvis, skaka av sig stämpeln som skräp-charer. Bara för att ett par årtionden senare, under 2010-talet, ändå drabbas av invånarnas arga demonstrationer mot turismen och dess följder. Då var det just appar som Airbnb som gjort det orimligt dyrt för ö-borna att bo i bland annat Palma. Lägenheter hade köpts upp för att hyras ut till turister.

Ser du nu hur allt hänger ihop i en obruten linje från då till nu? Och hur svårt det blir att skilja ut vem som är turist och vem som är resenär? Och vilken slags resande som gör mest skada respektive nytta för lokalbefolkningen?

Så vem är då turist och vem är resenär?

Turism är enligt tillväxtverket människors aktiviteter när de reser till, och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning en kortare tid än ett år. Det är väl en definition så god som någon.

Och det betyder i sin tur att samtliga ovan nämnda resenärer också är turister. Medan resenär är ett något bredare begrepp som även innefattar affärsresenärer och motsvarande.

Det finns självklart olika sätt att turista på. Och det finns lika självklart sätt som är mer eller mindre bra eller dåliga för lokalsamhället du reser till och för världen i stort. Men. Det är inte alltid så självklart exakt vilka beteenden som bidrar mest till gott och vilka som bidrar mest till ont. Det finns ofta två sidor av varje mynt.

Så låt oss fortsätta prata om det. Vad som är bra och vad som är dåligt med turismen. För oss som resenärer. För lokalsamhället. Och för världen.

Men låt oss en gång för alla upphöra med att göra det enkelt för oss genom att kalla oss själva resenärer och alla andra för turister.

Bilden är från Cayo Levisa på Kuba. En mycket vacker ö men där enda logi-alternativet är ett dyrt statligt hotell.

Läs mer: Viktigare att ta tåget mer än att sluta flyga