De 10 klantigaste missarna jag gjort på resa

Det händer att resebolag gör bort sig. Och ibland inträffar tråkiga saker på resa som bara är ren otur. Men ibland är det svårt att skylla ifrån sig. Ibland kunde jag helt enkelt bara ha tänkt mig för lite mer. Så även om det är lite skämmigt: Här delar jag med mig av mina tolv klantigaste missar som jag gjort på resa.

1. Blev av med 4-åring i NZ

Året är 2008 och månaden är december. Jag och Anton, som då är 4 år, går på toaletten efter att vi har ätit lunch på en restaurang i Christchurch, Nya Zeeland. Av ingen anledning alls släpper jag ut Anton från toaletten när vi tvättat hans händer. Jag säger åt honom att gå tillbaka till sin pappa och lillebror som sitter kvar vid bordet på restaurangen. Så tvättar jag mina egna händer och går tillbaka för att ansluta till familjen.

Men Anton är inte tillsammans med de andra! Jag skyndar mig tillbaka till toaletten och upptäcker då att det utanför den finns två dörrar. Utöver den som leder tillbaka in i restaurangen finns en som leder ut utomhus.

Utanför restaurangen flyter en å.

Jag vet inte riktigt hur lång tid det tog för oss att hitta Anton, men det var några fruktansvärda minuter.

2. En kvällspromenad till Kebnekajse

Det har ändå gått mer än 30 år sedan dess så nu kan jag ju i alla fall skylla på att jag var ung och dum. Det här hände vid den tiden när jag och min sambo bodde och pluggade i Luleå. Min pappa var på besök från Norrköping. Vi bestämde oss ganska improviserat för att se oss om lite i Norrbotten. Sagt och gjort. Snart satt vi i bilen.

Vi hade ingen bestämd rutt klar när vi gav oss av, utan vi improviserade oss fram. Nästan framme i Kiruna fick vi syn på skylten mot Nikkaluokta. Det började nu bli sent. Klockan elva på kvällen hade vi installerat oss i en stuga där. Det här var under den ljusaste tiden på året. Det var fortfarande ljust och vi var pigga. Så vi bestämde oss för att gå en kvällspromenad. Jag gick i gummistövlar. Min uppfattning var att vi nästan var framme vid fjällstationen när vi stannade för att fika vår medhavda matsäck. (Läsk och chokladbitar.)

När jag skulle börja gå igen kunde jag plötsligt alldeles för tydligt känna den smärta som jag förträngt så länge. Fötterna fullkomligt skrek ifrån. De ville inte längre. Jag tog av stövlarna. Ett stort blödande skavsår på ena foten. En blåsa hade bildats över hela hälens baksida. Och sedan hade skinnet lossnat. På den andra hälen var blåsan intakt. Det var bara att ge upp och vända om.

Slutsats: gå aldrig till Kebnekajse i gummistövlar!

3. Missade att varna för halkan

I oktober 2006 var vi på charterresa till Kreta. Det var den första utlandsresa vi gjorde sedan vi blivit tvåbarnsfamilj. Vi bodde på ett mysigt litet hotell i en typisk och då ganska ny liten charterort. Anton var 1 år och nio månader gammal och åt slut på alla oliver i hotellets restaurang. (Vilken bedrift av en svensk ettåring i Grekland!)

Vi hade en fin sensommarvecka med fint väder men sista natten regnade det. Utanför vårt hotellrum i markplanet fanns en liten uteplats med ett bord och ett par stolar. Dessa stod på ett golv av samma typ av stenplattor som på golvet inne i rummet. När dessa redan blanka stenplattor nu var blöta var de glashala. Men det missade jag att varna Anton om. Så när han klev ut med fart på den lilla uteplatsen ramlade han och slog i munnen så illa att en av mjölktänderna svartnade väl hemma, innan den turligt nog rotade sig igen och ljusnade på nytt.

Kanske en lätt sak att missa. Men det hade onekligen sparat en hel del lidande om jag inte gjort det.

4. Lät babyn krypa ner i poolen

Det här var på samma resa som ovan, men några dagar tidigare. Vår minsting, Albin var 11 månader och vi hängde hela familjen vid poolen en eftermiddag. Albin satt först i vagnen och sov och när han vaknade satte jag ner honom på marken strax intill mig. Själv satte jag mig med fötterna i poolen där babyns storebror och pappa badade. Kanske fick Albin någon leksak i handen. Jag minns inte alla detaljer, men allt var lugnt och fridfullt tills han plötsligt och utan förvarning, men alldeles intill mig, kryper rakt ner i det, i alla fall för honom, mycket djupa vattnet.

Jag hade så klart förstått att små barn kunde trilla ner i vatten, men inte kunnat föreställa mig att de skulle få för sig att krypa rakt ut mot en poolkant och sedan rakt ner i vattnet. Men det var alltså vad som hände. När jag fick fatt i honom var hela han under vattenytan, utom den allra översta delen av kepsen.

Eftersom vi babysimmat med honom hade han dykreflexen kvar och höll andan den korta sekund han var i vattnet, men en viktig lärdom blev det att så små barn verkligen inte uppfattar faror i sin omgivning. Alls. Att de behöver ständig och nära tillsyn visste jag. Men inte att de är fullt så pass livsfarliga för sig själva. Tur i oturen ändå att jag hade förstånd nog att hålla mig nära honom.

5. Oväntad mellanlandning i Venezuela

När vi skulle till Kuba under jullovet 2018-2019 tyckte jag att det var väldigt fiffigt att boka med Turkish Airlines så att vi kunde göra en stop-over på ett dygn i Istanbul på julaftonen. Att det blev lite blandade betyg redan åt den detaljen bland övriga familjemedlemmar är en annan historia. I huvudsak tyckte jag ändå att vi fick en väldigt fin extra dag i en väldigt speciell stad.

Vistelsen på Kuba var nog sedan ännu mer speciell. Ett väldigt häftigt och annorlunda land på så många sätt. Men när det var dags för hemresan upptäckte vi en ”liten” detalj som jag missat när jag bokade biljetterna. Returresan från Havanna till Istanbul gick via en mellanlandning i Caracas, Venezuela.

Det går att rada upp flera skäl till varför en sådan resrutt inte var en jättebra idé. Till att börja med. I Venezuela rådde närmast inbördeskrig vid tillfället, där flygplatsen och vägen in mot Caracas ansågs särskilt olämpliga att besöka. Särskilt för utlänningar. Nu skulle vi i och för sig aldrig gå av planet i samband med stoppet där. Men ändå.

Dessutom är flygtiden från Havanna till Caracas drygt tre timmar och till det kommer ytterligare drygt en timme längre flygtid från Caracas till Köpenhamn än om vi flugit hem direkt från Kuba. Plus stoppet på marken.

Att Venezuela till och med ligger i en annan världsdel än Kuba gör ju inte missen mindre pinsam.

6. Missat att förboka Burj Khalifa

Det här var 2013 i januari och vi var på väg hem från ett jullov i Australien. Jag hade bokat in ett stopp i Dubai på hemvägen av två anledningar. Dels för att det kändes mer hanterbart med tanke på dygnsomställningen – särskilt inför återgången till vardag – att ta hemresan i etapper. Dessutom hade vår minsting, som då var sex år, vid den här tidpunkten ett lite speciellt specialintresse. Nämligen världens högsta byggnader genom tiderna. Både då och nu är det ju Burj Khalifa i Dubai som har det gällande rekordet.

Vi landade mycket tidigt på morgonen och anlände till hotellet i soluppgången. Redan där och då kunde vi se världens högsta byggnad på håll. Albin ville gå dit. Genast. Vi förklarade att det dels var för långt att gå och att vi dessutom behövde checka in och få i oss frukost först. Något som inte var helt lätt för honom att acceptera.

När vi senare på dagen tagit oss in till Burj Khalifa och tänkte oss att åka upp i byggnaden visade det sig att det redan var fullbokat. Inte bara just då utan under hela vår vistelse i Dubai. Att det är nödvändigt att boka biljett långt i förväg hade jag inte minsta aning om. Vi tröstade oss med att som turist kommer du ändå inte upp allra längst upp i byggnaden. En klen tröst kanske. Men minstingen var ändå nöjd med att ha sett byggnaden på nära håll så snart den omedelbara besvikelsen lagt sig.

Phu!

7. Ingen luftkonditionering

Det här hände sig vid den tiden när det var augusti 2010 och vi var på semester i Barcelona. Och du vet hur varmt det kan vara i Spanien i augusti. Jag hade bokat in oss i ett trevligt familjerum på ett enklare hostel i en mycket vacker byggnad med ett fantastiskt centralt läge. Dessutom till ett jättebra pris. Jag var därför ovanligt nöjd med min bokning.

Men du vet hur det är. Om någonting låter för bra för att vara sant…

Först på plats upptäckte vi nämligen att både rummet och hela hotellet helt saknade luftkonditionering. Jag hade missat att kryssa i att bokningssajten endast skulle visa alternativ med AC. Och inte heller senare uppmärksammat att den här detaljen saknades när jag kollade upp rummet och boendet i stort.

Det blev några väldigt svettiga nätter kan jag säga.

8. Inte bokat hotell på Rügen i tid

Det var i början av juli 2016 och vi var på bilsemester i Europa. Hemresan hade jag bokat med färja från Sassnitz på ön Rügen i Tyskland. Övernattningar under resan hade jag bara bokat enstaka när vi gett oss av hemifrån. Den första natten i Stade var då bokad, liksom fem nätter i Menton många dagar senare och så två nätter på ett hotell vid Lago di Braies ytterligare några nätter senare. Där emellan och efter var allt obokat från start. Istället bokade vi nästkommande övernattning innan vi gav oss av från en plats, oftast dagen innan vi skulle anlända. Och det funkade jättebra ända tills på slutet av vår resa.

I Greifswald hamnade vi i ett hotell i ett industriområde en bit från centrum.

Och på den tyska ön Rügen kom vi att bo på det femstjärniga hotellet Roewers Privathotel i Sellin. Det var inte alls planerat att vi skulle bo på lyxhotell, men eftersom jag inte bokat hotell i tid och när allt annat visade sig vara fullbokat på ön blev det som det blev.

För två nätter betalade jag 10 000 kr för en svit för två vuxna och två barn, inklusive frukost. 5 000 kr per natt var vid den här tiden ganska exakt dubbelt så mycket som det näst dyraste hotellet vi bodde på under vår resa runt Europa och fyra gånger dyrare än snittpriset. Dock gillade vi Sellin och hade dessutom tur med vädret. Så ingen skada skedd utöver det extra hålet i plånboken.

Jag borde så klart ha bokat de sista övernattningarna på Rügen direkt efter att jag bokat färjan hem. Och helst också övernattningarna i Greifswald också. Men det är lätt att vara efterklok.

9. Bad honom sluta gnälla

Det här hände när vi var i Istanbul i Turkiet i början av 1990-talet. Vi var på utflykt dit med en övernattning under en charterresa till Bulgarien.

Vi såg allt det där som du ”ska” se under en dag i Istanbul: Blå Moskén, Hagia Sofia och Topkapipalatset.

Och sedan var det så klart dags för basarerna. Grand Bazar heter på turkiska: Kapalıçarşı, som betyder ”täckt marknad” och det är en av de största och äldsta täckta marknaderna i världen. Den har 61 täckta gator och över 4 000 butiker på en total yta på 30 700 m², och som lockar hundratusentals besökare dagligen. Den anses vara en av världens äldsta köpcentrum.

Efter hand som vi gick där blev min sambo mer och mer irriterad på försäljarna. Till slut sa jag åt honom att sluta gnälla. Och det hade kanske varit motiverat om det inte senare på hotellrummet hade visat sig att han hade nästan 40 graders feber. Jag kompenserade mitt misstag med att gå för att skaffa febernedsättande medicin åt honom. Och jag köpte också stora mintgröna tabletter av en rökande kvinna i ett apotek som också hade många burkar med vad som såg ut att vara mycket skumma naturmediciner.

De gröna pillren fungerade dock bra och vid en kontroll hemma, så innehöll de samma verksamma ämne som vanliga svenska febernedsättande värktabletter.

10. La ifrån mig kameran i Rom

Året var 1988 och det var påsk. Jag tågluffade på egen hand i Europa.

I Rom satt jag en dag på Spanska Trappan och vilade mig en stund. Numera får man inte längre sitta i denna trappa, men på den tiden var den sedan länge en av de populäraste mötesplatserna i hela Rom och en plats för att bara sitta, hänga och umgås. Eller som jag. Sitta ensam och titta på folklivet. Efter ett tag blundade jag mot solen. Lät vårsolen smeka min vintervita hy. Det var så klart ljuvligt.

Vad jag inte tänkte på var att jag satt ifrån mig kameran intill mig på trappan. Den var så klart inte kvar där när jag några minuter senare reste på mig för att gå därifrån.

Jag anser inte att jag får skylla mig själv. Det är alltid den som stjäl som gör fel, inte den som inte tillräckligt bevakar sina tillhörigheter. Men nog kunde jag ha tänkt mig för. Så en klantig miss får det räknas som ändå.

Översta bilden i inlägget är ifrån Kuba. Det var därifrån som hemresan gick via Venezuela.

Läs mer: En kvällspromenad till Kebnekaise