Etikettarkiv: Viñales

Vad de heter vet jag inte


Det finns så många blommor som jag inte vet namnet på.

Som de här som växte vid en gård i Viñales på Kuba, när vi var där tidigare i år.

Vet du möjligen vad den heter?

Edit: Jag har nu fått veta, i en kommentar att den heter Eldkrona.

 

6 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Tre palmer och två kor i Viñales, Kuba


Viñales är en ort på Kuba som ligger i provinsen Pinar del Río, i den västra delen av landet, 150 km väster om huvudstaden Havanna. Viñales ligger 148 meter över havet och antalet invånare drygt 27 000.

Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också. Bilden ovan är ifrån en av dessa vandringar.

Den är egentligen fotograferad i ett ögonblick av gråväder så jag har jobbat en del med färgerna för att få den mer levande. Använt både Instagram och Twitters fotoredigerare för ändamålet.

4 kommentarer

Under bildredigering, instagram, resor, twitter

Vandra på egen hand i Viñales, Kuba


Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också!

Vad jag inte hade gjort var särskilt mycket research. Jag hade alltså inte tittat ut några vandringsleder i förväg. Så här gick det:

Till Cueva de los Cimarrones längs vägen
Som tur är hade jag ändå laddat ner Googles offline-karta innan vi lämnade Sverige och kunde därför titta ut lämpliga vägar att gå väl på plats. Inför första dagens vandring tittar jag ut en restaurang dit vi kan gå längs stora vägen, och dit det är ungefär fyra kilometer enkel väg: Cueva de los Cimarrones.

Det fungerar alldeles utmärkt att vandra längs vägen.Vi möter män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. ”Cueva” betyder så klart grotta! Det hade jag inte tänkt på. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Eentrén till grottan med restaurangen är 3 cuc per person men gratis för barn under 10 år.

I Kuba kallades upproriska slavar, liksom de slavar som lyckats fly från fångenskapen, cimarroner. Denna grotta har tillägnats dessa. I grottan finns några enklare statyer som ska påminna om de afrikanska slavarnas liv i ofrihet och på flykt. Det ska ha varit ganska vanligt att slavar som flytt gömde sig i grottor.

När vi gått igenom grottan möts vi av ett par skådespelare som spelar upp en liten scen som till största delen är en elddans. Därefter kommer vi till restaurangen som formats som något som ska likna en afrikansk by.

Maten kostar 13 cuc per person. Det är lite myggigt på platsen som annars är mysig med fin växtlighet och fågelsång. Och en söt hundvalp. Maten är sådär. Den färska frukten smakar gott men vi får på tok för mycket kyckling och riset med rökt griskött smakar ungefär som en askkopp luktar. Inte särskilt gott med andra ord. Många som har kommenterat platsen på TripAdvisor tycker att det är en turistfälla och det är det kanske, men eftersom vi inte förväntat oss mer än en en restaurang tyckte jag ändå att det här var lite kul.

Men den verkliga behållningen av dagen är vandringen hit och härifrån.


Cyklar och pratar i telefon.

Fina gamla bilar ser vi många.

En kalkongam spejar efter byten.

Ingången till grottan.

Staty i grottan.

Skådespelare som visar upp elddans.

Restaurangen.

Vacker växtlighet.

Mexikansk båtstjärt?

Hundvalp i restaurangen.

Det är inte bara turister som färdas med häst och vagn.

En häger lyfter över landskapet.

Vandring längs Calle Adela Azcuy Norte mm
Nästa dag vandrar vi i de närmare omgivningarna kring Viñales. Vi går först söderut, in mot byn och går längs huvudgatan Salvador Cisneros. Ett kvarter efter kyrkan och torget svänger vi höger in på gatan som på kartan heter Calle Adela Azcuy Norte.

Ganska snart övergår gatan i en grusväg. När vi har kommit en bit in i nationalparken (ungefär till punkt D i det gröna området på kartan) blir min sambo Anders tillfrågad om vi vill se hur cigarrer tillverkas. Vi följer med in i en lada där mannen demonstrerar hur tobaksplantans blad först torkas och sedan rullas till en cigarr. Han använder honung för att ”limma” ihop cigarren. Min sambo Anders provröker några bloss innan han betalar en slant för visningen och vi alla går vidare.

Vi fortsätter längs grusvägen norrut inne i nationalparken. Landskapet blir öppnare efter hand. Vi möter flera grupper som rider på hästar. Efter en bit halkar vi in på en mindre stig av misstag. Men vi hittar snart tillbaka till grusvägen på kartan, som nu mest liknar en stig, igen.

När vi kommer dit där vägen tar slut på kartan gör den inte det i verkligheten. Vi försöker först med en stig och sedan en annan, men hindras båda gångerna av staket. Vi kommer inte vidare. När jag nu i efterhand har tillgång även till satellitbilden i Googles karta ser jag att vi hade kunnat ta den stig som gick mer åt vänster för att komma framåt. Istället vänder vi om en bit innan vi istället väljer en stig som går åt öster, in mot de nordligaste delarna av byn. Stigen är rena lervällingen här och går som i en bäckfåra där den är söndertrampad av hästhovar. Vi balanserar på kanten och håller oss fast i en trädstam full av taggar. Inte helt optimalt, men vi kommer förbi någorlunda torrskodda.

Väl ute på stora vägen går vi norr ut mot ett ställe jag sett ut, där jag är övertygad om att det måste gå att få något att äta. Det gör det inte. Den ekologiska odling, som jag sett skyltat mot, visar sig odla tobak när vi kommer fram, och blir det en varsin dryck och ännu en tobaksvisning. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Istället hittar vi en restaurang när vi är tillbaka nere i byn igen där vi äntligen kan få oss något att äta.

Man i gungstol. En vanlig syn utanför många hus.

Stadsgatan har övergått i grusväg.

Rullar en cigarr.

Provröker ett par bloss.

Enkel stallbyggnad.

Öppet landskap.

En mindre stig i området.

Lervälling

Ridning och tobaksodlingar är populärt bland turisterna.

Paus på tillbakavägen.

En kort runda i och närmast byn
På eftermiddagen går jag en liten extra runda på egen hand medan Anders köper telefonkort och pojkarna vilar på rummet.

Jag börjar i den botaniska trädgården där grinden av obekant anledning är prydd med ruttnande halvor av någon citrusfrukt. Den botaniska trädgården är en lugn och stilla plats och på det sättet som en liten oas men annars inget märkvärdigt. Att betala en liten donation till verksamheten som tack för besöket är frivilligt. Men jag lägger en liten peng.

Jag går vidare och går ner på den gata som löper parallellt med huvudgatan genom byn. Längs huvudgatan ligger många restauranger men här, bara en gata ner, är det bara bostadshus. Jag går tillbaka mot huvudgatan, kyrkan och torget i byn innan jag vänder tillbaka en bit. För att sedan gå norr ut på en av tvärgatorna. Jag går förbi ett par lite större flerfamiljshus, något som annars är ovanligt här, innan jag kommer ut på landsbygden igen. Jag sneddar längs mindre stigar tillbaka genom landskapet till där vi bor våra tre nätter i Viñales.

Kakao-träd i den botaniska trädgården.

Inne i Viñales by.

Kyrkan i byn.

En ko betar i rofyllt landskap.

Stig att vandra på måfå på.

Någon som vet vad för slags fågel? Kalkonhöna?

Summering
Jodå. Det fungerar fint att vandra på egen hand i och kring Viñales. Även utan att ha förberett sig. Men det är av värde att ha laddat ner en karta som är tillgänglig off-line. Och så här i efterhand kan jag se att det också hade varit av värde att göra mer research i förväg. Jag borde ha kollat runt mer i Googles karta – även i sattelitläge – för att hitta både gångstråk och restauranger. Kanske även tittat i vandringsappen Viewranger.

Den första dagens vandring hade jag i så fall antagligen gjort aningen längre än den dryga mil vi nu gick. Kanske fortsatt till ännu en grotta som ligger lite längre fram längs vägen. Kanske skulle vi ha gått bland småstigarna öster om stora vägen tillbaka.

Andra dagens vandring skulle jag sett till att vi packat med oss matsäck och istället fortsatt framåt mot Yolanda Lagoon och kanske en grotta i området. Nu blev det ändå bra vandringar och jag är väldigt nöjd med våra dagar i Viñales.

Vandringen dag 2.

5 kommentarer

Under natur, resor, Vandra

Ett digitalt vykort från Viñales, Kuba


Klockan är halv åtta på morgonen den 30 december. Nu befinner vi oss på västra Kuba. I tobaksland. Men det är inte för tobaken och cigarrerna som jag har sett ut den här platsen. Inte heller för alla gamla bilar och hästar – de finns över hela Kuba. Vi ska vare sig åka amerikanare, rida eller åka häst och vagn. Vi är inte ens här för den gulliga lilla staden Viñales i typisk spansk kolonial stil. Även om vi så klart ser den nu när vi ändå är här.

Men. Vi är här för att jag har sett bilder på bergen här omkring. Vi är här därför att jag föll pladask när jag såg dem. Vi är här för att vandra i ett kubanskt jordbrukslandskap med vackra berg i bakgrunden. Och det är just det vi gör.

Lite turistmage har både jag och min sambo drabbats av men grabbarna har klarat sig och på det hela taget har vi det bra i den här lilla staden med de vackra omgivningarna.

Det var länge sedan jag skickade några fysiska vykort från en resa. Ni vet de där med ett eller flera foton på styvt papper med adressrader och plats för frimärken på baksidan. Jag brukade tycka om att sitta och skriva en stund om platsen vi var på. Men numera skickar jag digitala vykort istället. Här på bloggen. Men också på Instagram och ibland på Facebook. Här på Kuba är allt det där lite krångligare.

Just nu sitter jag och väntar på att wi-fi-nätverket ska komma igång på stället vi bor på. Vår värdinna slog på det för en kvart sedan. Det skulle ta tre minuter att starta upp. När det väl är uppe måste jag logga in med ett särskilt lösenord som jag har på ett litet kort från statliga ETECSA. Ett sådant kort räcker till en timmes internet-tid.

När du läser detta har jag äntligen kommit ut på nätet för en stund. Men det jobbar långsamt. Varje bild tar en stund att ladda upp.






8 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra