Veckans boktips – Barack Obamas självbiografiska

Han är världens mäktigaste politiker. Just nu i Europa. Här har han chansen att ändra USA:s kurs i växthuspolitiken. Låt hos hoppas att han tar den chansen!

I vilket fall har du en unik chans att få en inblick i vem han är bortom den politiska fasaden. ”Min far hade en dröm” är en bok som Barack Obama skrev innan han blev politiker. Den handlar om hans barndom på Hawaii och på Java. Som barn kallades han Barry. Han växte upp med sin mamma, en indonesisk styvfar, en halvsyster och sina morföräldrar men utan sin frånvarande pappa.  Morföräldrarna var vit medelklass från Kansas. Pappan en utbytesstudent från Kenya. Barry hade några struliga ungdomsår med alkohol och illegala droger.

Sedan studier i Los Angeles och New York. Under tiden i New York ringer en faster från Kenya och berättar att fadern dött i en bilolycka. Sedan flyttar Barack till Chicago för att organisera svarta i Chicagos, betydligt värre, motsvarighet till våra miljonprogramsområden. Vid det laget hade han börjat kalla sig Barack, som var hans dopnamn, för att markera sina svarta rötter som då mest var genetiska. (Han träffade sin pappa en gång som tioåring.) Så småningom får han kontakt med en av sina kenyanska halvsystrar, Auma. Hon bor i Tyskland och kommer och hälsar på honom i Chicago. Så  bestämmer sig Barack för att studera juridik och kommer in på Harvard.

Innan han börjar där gör han en första resa till Kenya och träffar sina syskon och andra släktingar. Där slutar sista kapitlet men i en epilog berättar han att han gick igenom juristutbildningen på Harvard och något om hur han träffar sin fru och gifter sig.

En liten speciell episod jag fastnade för i boken är när Barack pratar med sin syster Auma som är på det där besöket i Chicago då de träffas för första gången. Hon är lite frågande inför ”det här med organiserandet”.

” ‘Jag är inte så förtjust i politik’, sa hon.

‘Hur kommer det sig?’

‘Jag vet inte. Det slutar alltid med att folk blir besvikna’. ”

Vi får hoppas att hon inte blir alltför sannspådd.

Men bäst gillade jag de allra första kapitlen i boken. De om åren på Hawaii och Java. Kanske hade han helt enkelt mer distans till den tiden när han skrev boken?