Bilden ovan är fotograferad enkom för det här blogginlägget. Jag lider av den sjukan att jag fotograferar för mycket. Ändå skulle jag normalt sett inte ha fotograferat en sådan bild. Parkeringsplatser och byggnadsställningar har den egenheten att de sällan är väldigt vackra.
När jag fotograferar plockar jag hellre russinen ur kakan och skär ur det vackra ur tillvaron. Det jag tycker är vackert. Är det fel? Ibland undrar jag om mitt fotograferande blir för gullegulligt.
Nedan två russinenurkakanbilder av samma träd:
Halloj världen! 
Vem kan säga vad som är rätt eller fel vad gäller fotomotiv? Vem plockar inte russin?
Sant. Jag gör som jag vill! Även om mitt fotograferande därmed blir lite naivt verklighetsförskönande! :)
Det finns fotografer till allt. Jag råkar tycka att byggplatser har mycket som är vackert i mina ögon. Men mest visar jag dock blommor och insekter. Alltså bara det som tilltalar mig. Jag tycker inte att det är ett dugg naivt. Det är ”ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament”. Tänk på konstfotografer, det är väl försköning driven till sin spets?!
Bra formulering där! Den ska jag försöka komma ihåg! :)
Du är bra på att hitta det vackra och/eller charmiga i mycket. Som på byggen t.ex. Ofta hittar du de där detaljerna som är speciella!
Det är Zola som har myntat det om vad konst är. Tack, Inger, du gör ju det själv!
:) Du har paus från att lägga upp bilder igen. Är det en medveten strategi för avstressning eller har du bara råkat i bloggtorka?
Jag tror att jag skulle kunna lägga upp hur många bilder som helst, dem har jag ingen brist på, men jag vilar. Har hand om mina livsnjutare och tiden går åt till dem.
Låter bra! :)