Fiji, i kväll för fem år sedan

Då: Den 11 november 2008. På Fiji. Det var dags att beställa kvällsmat på First Landing Resort.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu: Och tiden den går…

12 kommentarer

Under barn, jorden runt, livet, personligt, resa med barn, resor

12 svar till “Fiji, i kväll för fem år sedan

  1. Jag

    Den har en tendens att göra det!

    • Den har ju det. De börjar bli så stora pojkarna… :)

      • Jag

        Det går fort, men ni gör ju så mycket med pojkarna så ni har många minnen och allt fotodokumenterat.

      • Ja. Sant. Önskar bara att jag ville ta mig tid att få lite mer ordning på alla bilder…

      • Jag

        Ordning på bilder ja. Vem har det? Jag borde ha tid, men kommer mig inte för i alla fall.

      • Tid har vi ju alla. För min del handlar det om att det är roligare att fotografera nytt än att sortera och ordna.

        Och en sak till. För att välja ut måste man samtidigt välja bort. Något som jag har svårt för…

      • Jag

        Precis så är det. Svårt att välja bort. Men jag har nog en himla massa övningsfoton som jag borde kunna kasta, bara jag orkade sätta mig med dem. Men det är roligare att ta nya. Just nu har ett problem dykt upp med mina USB-portar på datorn, de fungerar inte och jag kan alltså inte ladda in några nya foton tagna med systemkameran. Den nya kompaktkameran däremot bör gå, den överför trådlöst om man vill. Men jag var ute en sväng idag och fotade och är så besviken över att inte kunna titta på fotona. Suck.

      • Teknikstrul är det värsta. Det näst värsta är den egna oförmågan att ta tag i det gamla istället för nytt!

        Jag har också hur många experimentbilder som helst. Tanken är att jag ska ta bort dem redan i kameran men allt för ofta blir de kvar.

        Hoppas att det löser sig med din USB-port!

      • Jag

        Det gjorde det. Jag letade på nätet och kollade strömmen i portarna och … sen testade jag bankdosans sladd. Det funkade!

        Jag rensar grovt när jag går igenom fotona efter inladdning på datorn, men förr gjorde jag inte ens det.

      • Kom att tänka på en sak: Kanske för det inte så mycket att det aldrig blir någon riktig ordning på bilderna? Kanske är det fotograferandet, inte fotot, som är mödan värd?

      • Jag

        Det är nog både och. Känslan av att få det där fotot som man ville ha och att visa det för någon. Men helt klart är det humörhöjande att fota.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s