Att resa är att leva!

Du vet den där känslan när man vaknar en morgon på en semesterresa och inser att mer än halva tiden har gått? Och du vet hur du bara hinner blinka sen så är det dags att packa och åka hem?

Jag har kommit till den punkten i livet nu. Jag har vaknat en morgon och insett att mer än halva min livsresa med största sannolikhet är passerad. Och du vet hur det var när du var liten? Och dina äldre släktingar sa att tiden går bara fortare med åren? Och jag känner att jag nästan inte vågar blinka nu…

Vad gäller semesterresor har jag lagt märke till att det är möjligt att bättre ta vara på hela resans tid om den delas in i etapper. På kombinations- och rundresor har du något nytt och oprövat att se fram emot också när mer än halva tiden har gått. Och inte behöver det vara något resebolag som kombinerat ihop till dig om du inte vill det. Det går alldeles utmärkt att kombinera ihop sina egna resor.

Och medan jag kämpar emot ögats blinkningsreflexer funderar jag på vilka nya resmål jag skulle kunna lägga till livets resa istället för att bara vänta in den tidpunkt då den är över och förbi.

Och jag tänker att geografiska resmål nog kan vara en del av svaret på hur jag bäst lägger upp även livets resa.

Jag tänker på platser jag ännu inte hunnit besöka: Plitvicesjöarna i Kroatien, Rio de Janeiro i Brasilien, ön Nosy Komba utanför ön Nosy Be utanför Madagaskars nordvästra kust, Serengeti i Tanzania, Sulawesi i Indonesien, Niagarafallen, Greifswald i Tyskland… Listan kan göras hur lång som helst.

Här nedan två inlägg jag hittat på Instagram från Nosy Komba, Madagaskar:

Och så har vi då alla platser som jag vill besöka på nytt och visa för mina barn. New York är en sådan plats.

Jag har inte heller ännu helt gett upp tanken på att någon gång jobba och bo utomlands. Även om jag inser att chanserna krymper med åren…

Livet är en resa.

Att resa är att leva!

Jag har också kvar att lära mig surfa… Bild från Manly, Sydney.

(#13 #Blogg100)