”Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen.”
Vi är alla på en resa där det enda vi riktigt vet är slutstationen. Men dit vill vi inte. I alla fall inte på länge än. Så vi väljer ut andra destinationer som vi vill nå innan det oundvikliga slutet. Livsmål som är mer eller mindre uttalade. Mer eller mindre genomtänkta.
För att veta om du är på rätt väg behöver du – ett – veta var du är nu. Och – två – vart du vill komma. Sen kan du börja utvärdera om den väg du är på faktiskt verkar leda dit du vill.
Så långt låter det ju enkelt.
Men livet är många gånger mer komplicerat än så. Det är inte säkert att att allt vi vill uppnå är möjligt att förena. Vissa saker är kanske inte ens möjliga att uppnå var för sig.
Det är inte heller alltid en rak väg. Ibland går vi i cirklar. Vi vandrar mellan rum av trygghet, förvirring och förnyelse. Vi går vilse. Och vi hittar en ny väg framåt. Ibland leder denna nya väg till samma mål som förut, bara via en kortare omväg, eller kanske en genväg. Andra gånger kan nyorienteringen leda mot helt nya mål.
Så hur ska du då veta om du är på rätt väg? Jag är en sådan person som vanligen fattar mina beslut utifrån tanke snarare än utifrån känsla. Men när det gäller att ta reda på om den väg du är på leder rätt tror jag ändå att du måste lita på dina känslor.
Jag tror att den som är på rätt väg upplever ”flow”. Du är uppslukad av det du gör och känner att du har kontroll. Du känner arbetsglädje och känner igen dig längs resan, trots att du inte varit där förut. Det beror på att du ständigt passerar nya medvetna och omedvetna delmål som finns på den resa som leder mot dina livsmål.
Den som är på fel väg däremot upplever utmattning. Eller tvärtom: uttråkning. Och därtill ofta förvirring. Om du har en känsla av att vara vilse beror det nog många gånger på att du faktiskt är vilse.
Hur är det? Är du på rätt väg?

Ja, man får glädjas åt det lilla. För tänker man på slutet blir man inte glad.