Det är något alldeles speciellt med Venedig! Just nu är det åter dags för den årliga karnevalen. Jag har ännu inte besökt Venedig under karnevalen men skulle gärna göra det någon gång även om jag förstår att det är ett turistjippo utan like när jag läser att det brukar vara ungefär 100 000 personer som deltar i karnevalen som inte heller är så äkta som man kanske tror. Men däremot har jag en del andra minnen från Venedig. De flesta av dessa har jag dock läst mig till.
Kloakråttan i Venedig
Under en av 80-talets tågluffar tillbringade jag och min dåvarande reskamrat en dag i Venedig. Efter att ha promenerat runt i sommarhetta i flera timmar satte vi oss ner vid en kanalkant för att svalka de ömma fötterna i vattnet. Men när en jättelik kloakråtta kom simmandes rakt emot oss och med hög hastighet for vi kvickt upp igen!
Mina färskaste minnen från Venedig är annars ifrån höstlovet 2013 då min familj och jag tillbringade några dagar i den italienska staden som numera känns mer som ett stort utomhusmuseum än som en levande stad. Vi fick då uppleva Venedig i det vackra dis som man ofta ser i fotografier från karnevalen.
En festival som i övrigt kanske inte är så genuin som jag förut trodde. Jag har nämligen läst på nu och vet därför att karnevalen hade ett långt uppehåll mellan 1798 och 1979.
Karnevalen
Karnevalen i Venedig arrangeras i år 11-28 februari. Du kan räkna ut när karnevalen infaller nästa gång genom att utgå ifrån fettisdagen. De två sista helgerna innan och under själva fettisdagen äger festivalens flesta aktiviteter rum. Jag kikar på filmklipp på Youtube från tidigare års karnevaler och konstaterar att de flesta som deltar inte är utklädda utan går omkring och fotograferar de ändå hyggligt många som orkat fixa en dräkt. Känslan tycks vara mer teater, kuliss och just utomhusmuseum än en riktig fest. Jag kan nog tycka att om man nu ska åka dit och trängas med alla människor under karnevalen så kan man väl kosta på att klä ut sig? Men kanske är det krångligt, besvärligt och dyrt? Olika år har olika teman men dräkterna är alltid inspirerade av 1700-talet.
Dekadensens Venedig
1700-talet var dekadensens tid i Venedig. Den egentliga storhetstiden var över men festen fortsatte. Venedig var vid den tiden inte bara känt för fin konst och annan kultur utan kanske i än högre grad för ett lättsamt leverne med mycket alkohol, spel och dobbel. Det ska också ha funnits tusentals, ja kanske till och med tiotusentals prostituerade i staden som nu också för första gången började bli en turistort i och med att den var ett givet stopp på den stora Europaresa som många unga rika män från England och andra länder i norra Europa gärna företog sig under den här perioden.
Som souvenirer köpte dessa första turister med sig så kallade vedutor. Det var målade, detaljerade stadsbilder föreställande Canal Grande vid inloppet eller vid Rialtobron. Eller någon av de andra kanalerna. San Marco-platsen eller någon av Venedigs många kyrkor och palats var andra populära motiv. Det är samma motiv som senare blev vanliga på vykort från staden. Och samma motiv som idag dyker upp på Instagram eller Facebook när någon bekant besöker staden.
Jag har googlat en del för att försöka få ett grepp om dekadensens Venedig och det tycks mig som att mycket av 1700-talets dekadens fanns dold under ytan av en katolsk präktighet. Jag läser till exempel om poeten Giorgio Baffo som var lågadlig och gjorde karriär som domare i staden men som också skrev dikter. Många av dikterna var ekivoka och Giorgios verk föraktades officiellt av både samtida poeter och samhället i stort. Men samtidigt sålde de bra och det tryckeri i London som låtit trycka hans serenader på originalspråket, venetianska, tjänade stora pengar på försäljningen.
Redan under den första halvan av 1600-talet hade världens första kasino som var öppet för allmänheten öppnat i Venedig. Kortspel om pengar var verksamhetens huvudsakliga inriktning men där förekom även andra äventyr. Så här beskrev Casanova kasinot i Venedig: ”kasinot hade fem rum, inredda med yppersta smakfullhet. Allt därinne var gjort enkom för kärlek, god mat, och sinnenas njutning”.
Det var också just under 1700-talet som karnevalen blev den storslagna, internationella tillställning som den är idag. Mask bar adeln för att kunna delta fullt ut i all denna dekadens utan att behöva bli igenkända. Självaste Casanova har kommit att bli en symbol för 1700-talets Venedig och även för nutidens karnevaler.
Casanova
Giacomo Casanova var från Venedig. Han föddes den 2 april 1725. Båda hans föräldrar var skådespelare. Vid 16 års ålder disputerade han som juridicae doktor på en avhandling om judarnas rätt att bygga synagogor. Han blev sedan först präst och därefter militär, deserterade i Istanbul och råkade i svårigheter som fiolspelare på en teater innan han lät sig adopteras till ett liv i lyx. Men år 1755 blev han häktad och förpassad till dogepalatsets fruktade blykamrar i sin hemstad Venedig. Från dessa rymde han 31 oktober samma år på ett så våghalsigt och ryktbart sätt att han snabbt blev känd över Europa.
Detta kändisskap drog han nytta av och bryggde vidare på när han reste runt, förförde damer och nästan överallt skaffade sig tillträde till hoven. Där gjorde han bekantskap med tidens förnämsta personligheter som Voltaire och Rousseau. Överallt var han hjälten i kärleksäventyr, dueller och intriger; i Paris, Berlin, London, Madrid, Sankt Petersburg, Warszawa och flera italienska huvudstäder, tills mot 1770-talet då hans stjärna började dala.
Franska revolutionen inleddes med stormningen av Bastiljen i Paris den 14 juli år 1789. Napoleon var då Frankrikes befälhavare i Italien och 1797 invaderade han Venedig och revolutionen firades på Markusplatsen.
Casanova skrev då till en vän i staden: ”Vad kommer att hända nu med staden Venedig? Denna stad kan existera i all sin rikedom, prakt och skönhet endast när den är huvudstad och bebos av aristokratin som styrde republiken. När alla patricier flyttat till fastlandet kommer Venedig tyna bort. Och är det inte sant att du lämnar? Vad skulle du göra i Venedig, när du ingenting längre har att göra? Det är synd att du inte kommer att kunna ta med dig dina vackra byggnader, men stanna ändå inte, eftersom luften på fastlandet är bättre än den i lagunen, vagnar är trevligare än gondoler, och hästar är värda mer än gondoljärer, även om de förstnämnda är mindre humoristiska än de senare.”
Den sista ”riktiga” karnevalen hölls 1798 strax efter att österrikarna tagit över staden i januari samma år. Adeln lämnade mycket riktigt staden därefter och en hundraårig efterfest var över. Venedig kom under en tid att närmast glömmas bort innan turismen på 1800-talet tog fart på nytt.
Handeln som hade gjort staden rik
Venedig är från början byggd på ett antal små och låglänta öar som ligger i en träskliknande lagun vid Italiens ostkust, i den norra änden av Adriatiska havet. Staden befolkades först av flyktingar från övre Italien som här sökte skydd från hunnernas invasion år 452 och senare från langobarderna 568.
Kanske var det den annorlunda konstruktionen av staden med kanaler istället för gator som bidrog till att Venedig fungerade så väl som handelscentrum? De viktigaste varutransporterna skedde ju vid den här tiden med båt. Under högmedeltiden kom staden att bli mycket rikt tack vare kontrollen av handeln med Levanten och stadsstaten började att expandera längs Adriatiska havets kuster. Venedig hade mot slutet av 1300-talet lyckats skaffa sig handelsmonopol som bland annat omfattade den lukrativa kryddimporten från Orienten till Europa. Permanenta venetianska handelskolonier hade vid det här laget etablerats i de flesta av Levantens och den muslimiska världens viktigaste hamnar – Akko, Alexandria, Kairo, Damaskus, och Aleppo.
Republiken Venedig var en riktig stormakt under senmedeltiden. Staden Venedig var då en av Europas största städer och hade runt hundra tusen invånare.
Det pågick fortfarande flitig handel mellan Venedig och egyptiska hamnar på 1600-talet och det var genom den handeln som kaffebönan introducerades till Europa. Drycken blev snabbt populär och även handeln med kaffebönor genererade stora inkomster. Det första europeiska kaffehuset öppnades i Venedig år 1600.
Men fram mot 1700-talet hade handeln börjat ta nya vägar sedan sjövägen till Indien hade upptäckts och handeln med Amerika tagit fart. Venedig befann sig plötsligt i bakvattnet men festen kom som sagt att fortsätta i ytterligare ett sekel.
Och idag börjar alltså en annan slags efterfest, karnevalen, som längtansfullt blickar bakåt mot det 1700-tal i Venedig som redan i sig var en slags efterfest i kölvattnet av den redan då svunna storhetstiden. Lager på lager av nostalgiskt bakåtblickande som aldrig tycks ta slut. Kanske är det det som är turismens innersta själ?
.
https://instagram.com/p/BQXUIJ2jN_4/
Halloj världen! 
Det ligger något i det nostalgiska bakåtblickandet. Det där letandet efter det genuina som man tror sig finna, i alla fall glimtar av det. Karnevalen skulle vara rolig att uppleva, men jag tror att det är försent för mig, jag klarar inte av ljudnivån eller de stora folkmassorna numera. Tack för välskriven informativ text. Bilden överst tror jag mig ha sett ett par gånger, men den är fortfarande mycket vacker.
Tack för att du tog dig tid att läsa! Ja, översta bilden har jag nog använt förut. Får försöka leta fram fler bilder från Venedig. :)
tack för intressant artikel. Jag har ju haft förmånen att vara i Venedig. Mitt starkaste minne är att äntligen en stad vars stadsplan var som min hjärna. Och det är den enda stad jag hittade direkt i. Vi bodde på lite olika sätt när vi varit för, hotell Danielle , lägenheter. Det sistnämnda skäms jag för idag. Det finns mycket som blivit skevt med Venedig. Turister som visar noll hänsyn och som tror detta är en enda jäkla nöjespark. Kineser som köper upp affärer , restauranger och lägenheter så att staden blir död efter kl 22. Detta då folk som arbetar i Venedig inte längre har råd att bo och leva där. När vi hyrde lägenhet visste vi inte om detta. Restauranger stänger tidigt så att personalen kan ta sista kommunikationen till fastlandet där de har råd att bo.
Butiker som snart bara har made in china saker. Man frågar är detta gjort i Italien eller Venedig då sade de alla jadå. Och så vände man på prylen och så stod det Kina under.
Jag hade hört mycket skräckberättelser om Venedig innan jag kom dit, överpriser på mat, restauranger som försökte lura en, långa köer till allt, otrevliga människor och jag vet inte allt. Stämde inte alls på venetiarna men väl på turister, tjuvar och tiggare.
Jag är konstnär och som sådan sitter jag ju längre tid på en plats och folk kommer fram och pratar .Det är min erfarenhet av ön Malta också och då berättar de spontant on din plats. Och att de är jävligt trötta på turister – de lät de mig förstå men också varför. Och när de hörde att jag 1) bodde på hotell 2) var inte för över dagen utan längre period typ en vecka 3) var intresserad och kunnig i deras historia – ha då blev man väldigt trevlig mot mig.
Ett tips för den som vill lära känna Venedig är faktiskt att läsa Donna Leona böcker. När jag skulle till Venedig första gången använde jag hennes berättelser om mat , caféer och restauranger som guide. Skrev upp alla namn, kollade om de fanns i verkligheten och vad som sades om dem och så besökte jag några av dem. Full pott!
Den enda medvetna turistfällan jag valde var café Florian – visste exakt att chokladen skulle kosta en förmögenhet om man satt ner ute på torget. Men eftersom jag visste det blev jag inte upprörd över att en kopp med smörgås kostade mycket. Jag visste också av erfarenhet en hel del om kinesiska turister så vid en tur till burano med båten full av dem sade jag till mitt resesällskap- de är här på speed saying med staden och de kommer vara överallt i en timme. Alla foton kommer vara med dem på. Vi sätter oss ner och fikar i en timme. Och du skall se om en timme finns inte en turist i den här staden. Mycket riktigt efter en timme fanns inte en kotte i stan. Bara vackert målade färgglada hus. Och Venedig i dig själv var rätt död efter kl 18. Men som du berättade om råttor – jo de var väldigt aktiva vid den här tiden och senare på kvällen så var det gott om dem vid hotell Danielle på dess baksida.
Kristina
Tack för din långa och tänkvärda kommentar.