Vackra vyer. Vandring. Havet. Solen. Olivlundar. Nät under träden. Skörden hade börjat. Men vindruvorna var borta. Vinbladen höstgula. En del höstfärger i övrigt. Vi var på höstlov i Cinque Terre. Av de två vandringar vi gjorde i nationalparken tyckte vi att sträckan från Corniglia till Vernazza var finast. Den är fyra kilometer och därmed något längre men samtidigt något mindre kuperad jämfört med sträckan från Vernazza till Monterosso al Mare. Stigen var dessutom i regel lite bredare här. Detta är alltså den vandring jag främst rekommenderar om du bara ska göra en i området. Men båda är fina.
En av två
Själva gick vi bara de här två av vandringslederna mellan byarna i Cinque Terre. Och just nu är det bara de här två av stigarna längs kusten som är öppna för allmänheten. Sträckorna mellan Riomaggiore och Manarola respektive mellan Manarola och Corniglia är avstängda efter ras. Och medan kommunen och staten fortsätter att gräla om vem som ska betala reparationerna får vandrarna hålla sig till de tio mil vandringsleder som också löper mellan byarna, men högre upp i bergen. Och de här två av fyra kuststräckor som är öppna. Varav alltså sträckan från Corniglia till Vernazza är vackrast och mest omväxlande.
Kontant betalning
Att vandra kostar och det finns betalstationer i varje ände av vandringslederna. Men vi valde att köpa en kombinerad dagsbiljett för tåg och vandring på järnvägsstationen i Manarola. Vi betalade 16 Euro per person för oss vuxna och för 13-åringen. Minstingen som är 11 år kom undan med barnpriset 10 Euro. Totalt 58 Euro. Tänk på att det är kontant betalning som gäller!
Fåglar och olivkvistar
En Bäck porlade djupt nere i en ravin. I olivlundarna doftade det så gott. Fåglar kvittrade. Från Corniglia hördes sedan kyrkklockorna ljuda över landskapet. Stigen är stenlagda långa sträckor. Trappor är det också gott om. I en av olivlundarna låg gröna nät utlagda på marken. Skörden hade börjat. Men vinet var redan skördat och terasserna med vinodlingar hade skiftat färg till gult. Sedan vandring under pinjeträd med tallbarrsdoft och stora kottar. Paus med fika och utsikt mot havet, bergen och Corniglia.
Tyskar och suckulenter
Vi vandrar vidare och möter en grupp tyska vandrare. ”Aloe Vera” säger en av tyskarna, pekar på en växt och kommenterar om skönhetskrämer. Men är det verkligen Aloe Vera? Jag vet inte. Kan inte skilja dem från agave. Någon slags suckulent är det i vart fall. Det är i och för sig berberfikonkaktusarna också.
Söt och god
Vi passerar närmast genom ett hus med ett kafé. Apelsinhalvor ligger i en kartong. Det är ett smart drag. Det är doften av nypressad juice och jag och äldsta sonen vänder om och in i kaféet för att köpa ett glas. Smaken är söt och god. Liksom vandringen och dagen i stort.
Halloj världen! 
Jag ser på dina bilder att det där är en vandring jag inte kommer att kunna göra, i alla fall inte i sällskap med min man som är väldigt höjdrädd. Det har förvärrats med åren. Läcker/läskande bild med apelsinhalvorna och som du skriver, smart att ställa ut dem så! Gillar också bilden med näten, de ger en överraskande effekt. någon har målat marken turkos! Fina bilder från er vandring och jag kan tro att glass smakar gott längs vägen.
Tråkigt med höjdrädsla. Jag har också en släng av det men den här vandringen tyckte jag inte var något problem. :)