Jag vill egentligen inte hålla på och skriva om coronakrisen. Jag skulle vilja skriva om det vackra vårväder vi har haft i Karlshamn idag. Om fåglar som kvittrar och blommor som blommar. Om lite påtande i vår lilla ”trädgård” och om att lapa sol på terassen, dricka en kopp te och läsa Vagabond. Om att äta lunch på konditori Christin. För allt det där har också varit min dag. Men. Jag kan inte släppa den här corona-skiten vi sitter fast i.
Större delen av lördagen har jag ägnat åt att leta och bearbeta data, göra diagram och beräkningar, för att genom siffrorna försöka förstå den här krisen som vi befinner oss i. Ingen kan spå framtiden. Vad som helst kan hända. Men genom att lägga kurvor på varandra är det möjligt att se vad som KAN hända om inga nya läkemedel, vaccinationer, bättre krishantering eller andra mirakelmediciner räddar oss ur den här skiten.
Två saker hoppas jag på. Ett. Att det vänder för den italienska provinsen Lombardiet snart, mycket snart, att det inte fortsätter att bli värre. Att det planar ut nu. Och. Två. Att det inte längre fram behöver bli lika illa här i Sverige som det redan nu är i Lombardiet. Över 3000 dödsfall hittills och över 500 dödsfall bara igår. Bara i denna norditalienska region som har ungefär lika många invånare som Sverige. Extra illa ställt är det i staden Bergamo. Den är ungefär lika stor som Norrköping. Där har sidorna med dödsannonser i lokaltidningen ökat från normalt en och en halv till tio. Och armén kör i kortege med lastbilar som transporterar likkistor ur staden – för att kremeras på annan ort. Några begravningar får inte hållas. På grund av smittrisken.
Vad som också visat sig i Italien är att det är mest äldre män, med högt blodtryck eller andra bakomliggande sjukdomar som dör. Men de är många som dör nu. Alldeles för många. Och det finns också exempel på fullt friska personer som inte har klarat sig. Och vården går på knäna. Militärsjukhus uppförs. Läkarlag anländer från Kina och Kuba. Människor får inte gå ut. Det låter som en märklig mardröm.
Lombardiet befann sig där Sverige är idag för tre veckor sedan.
Jag kommer att fortsätta följa statistiken över dödsfall i Coronan i Lombardiet, Sverige, hela Italien, Spanien och många andra länder. De diagram jag gör lägger jag ut på Twitter. Därför kommer jag nog inte att hinna blogga lika mycket som vanligt.
Men jag lovar att försöka skriva här då och då. Och den dagen när jag ser ljuset i tunneln igen blir det nog inlägg om resor som dominerar här igen. Men också några ord då och då om Karlshamn, om vädret och om mitt liv här. Precis som det ska vara.
När allting är som vanligt igen.
Halloj världen! 
Kan du inte lägga ut diagrammen här också?
Jo, det skulle jag ju kunna göra…
Försök hinna med att blogga också.
Det här är hemskt. Det känns som en science fiction film och att vi nu bara väntar på att superhjälten ska komma och rädda människorna på jorden.
Vi väntar på ett mirakel nästan känns det som. De senaste dagarna har NYC fått nästan 2000 nya fall per dag, men det är ju även först nu som testningen gått igång här i USA. Columbia University beordrade alla non essential personel att stanna hemma redan förra helgen. Så jag åkte och fixade lite på jobbet i Måndags, förberedelse för att jobba hemma. Då (i tisdags) när jag kollade statusen för New York state var det väl runt 1300 som hade viruset. Nu är vi uppe i ca 12000 och sjukhusen går redan på knäna. Jag känner också att Kinas tal måste vara mycket större. Med tanke på hur många som bor i Kina jämfört med Italien. Det måste vara ett stort mörkertal, men vem vet. Jag spanade också på siffror och diagram med John Hopkins data redan för två veckor sedan, och det såg mörkt ut redan då så jag slutade med det :/ Men om man kollar antal fall per miljoner invånare så verkar Kinas tal väldigt väldigt lågt….
Ja. Många länder har förvånansvärt låga tal. Ryssland är ett annat exempel. Men hur många bekräftade fall man får beror ju mycket på hur många som testas. Om ingen testas – inga fall – på pappret. I verkligheten finns ju problemet där ändå. :(
I området jag bor märks ingenting. Folk är ute och umgås. Jag själv tänker på morgondagen och magen blir till en knyt. Ska jag stänga ner affären eller ska jag jobba. Ingen lätt beslut oavsett vad jag väljer. Jag får nu ångest rätt så ofta. De5 är som att välja mellan pest och kolera.
Vacker bild inleder din inlägg.
Tack! Ja, här i Karlshamn är det bara lite mindre folk än det brukar vara. Här är aldrig någon trängsel så här års. Ändå svårt att veta hur man ska göra med allt…
Inte lätt att inte skriva om Corona i dessa tider. Fruktansvärt och värre blir det, tyvärr.
Sverige verkar knappt ha några restriktioner alls, vilket förvånar mig mycket.
Sköt om dig!
Sverige har väldigt mjuka restriktioner. Samtidigt började vi med dem tidigt i smittspridningen här. Vi får se hur långt de räcker. Sköt om dig!