Hällevik är ett gammalt fiskeläge på Listerlandet i Blekinge som med tiden blivit till en badort. Här finns också det allsvenska fotbollslaget Mjällby AIFs hemmaplan på Strandvallen. Stranden ifråga, där den nu än en gång allsvenska arenan ligger, är alltså Hälleviks strand. Här ligger också det numera ganska misslyckade Hanöhus och dessutom en söt liten fyr. Vi var här i söndags på en kortare utflykt.
Det sägs ibland att Skåne är ett stycke land som fogats till Sverige för att visa svenskarna hur resten av Europa ser ut. Om det är sant så måste Listerlandet vara ett stycke land som fogats till Blekinge för att visa blekingarna hur Skåne ser ut.
Så snart vi kör in på småvägarna på det flacka Lister, den här annandagen i påsken, ser vi att det är som om en dimma ligger över landskapet. Men strax upptäcker vi att det är jord som färdas med vinden likt en sandstorm i öknen. Men Listerlandet är ingen öken. Däremot var det en gång en ö och ett eget landskap skilt från både Skåne och Blekinge. Och listerländskan, som räknas till de skånska dialekterna, är helt obegriplig för de flesta som inte kommer härifrån.
Vi parkerar vid Dagmars Hamnkrog intill Hälleviks rökeri och går sedan en kort promenad längs viken. Vattnet står ganska lågt och det är därför mycket grunt. Det gör att vågorna inte blir så jättehöga, trots att det blåser. Ute i vattnet ser vi ett par skrattmåsar som bytt till sina svarta sommarfjädrar på huvudet. Vi ser också två strandskator som promenerar runt i det grunda vattnet. De är också ett vårtecken. Flyttfåglar som de är.
Fyren
Hälleviks fyr har funnits på platsen sedan 1922 och fick sitt nuvarande utseende 1957. Den är en av ett fåtal privatägda fyrar i landet. Intill fyren finns en röd liten stuga med en mängd skyltar på som jag tolkar som namn på olika båtar. Historien bakom dessa känner jag inte till.
Hotellet
Hanöhus, som vi kommer till sedan, är en liten sorglig historia. Varför hotellet och restaurangen är döpt efter Hanö är lite oklart, eftersom ön inte ens kan ses från den här stranden. Anläggningen som först byggdes på 1950-talet byggdes sedan till under både 60- och 70-talet, då den hade sin storhetstid som danspalats.
Läget är fint. Platsen är rent av mycket vacker. Men anläggningen är sliten och på senare år har den haft svårt att gå runt ekonomiskt. I perioder har den därför använts som flyktingboende. Nu har anläggningen en ny ägare igen. Enligt planerna kommer hotell- och konferensanläggningen att öppna till sommaren, förutsatt att coronaviruset lägger sig. Vi får väl se hur det går med de planerna. Eventuellt kan det i framtiden också komma att bli bostäder av en del av anläggningen.
Stranden
Vi promenerar vidare till själva stranden. Här är långgrunt. Bryggan på platsen är delvis nedmonterad för vintern och delarna ligger i travar på stranden. Här kommer att vara gott om barnfamiljer i sommar, men den här aprildagen är det bara vi och ytterligare ett sällskap på hela stranden.
Det doftar hav och tång och solen glittrar i vågorna. En fin plats för en liten utflykt.
Halloj världen! 