San Marino är fortfarande det värst drabbade landet i världen när det gäller dödsfall i förhållande till invånarantal i den just nu pågående pandemin. Så här långt har den lilla republiken, världens äldsta, registrerat 41 dödsfall i covid-19. Det låter kanske inte så mycket. Men mot bakgrund av att landet bara har knappt 33 800 invånare så motsvarar det att Sverige skulle ha haft drygt 12 000 dödsfall. (Sverige har registrerat drygt 2 000, vilket ju är illa nog.)
Det är en annorlunda Valborg här hemma i Karlshamn. Ingen brasa. Ingen fest med kompisarna. Så efter en god middag tittar jag på bilderna från en webbkamera i San Marino. Lilleputtlandet som ligger på en hög klippa omgiven av Italien. Nära Rimini. Nåt ska man ju göra. En ensam flagga vajar i vinden. Inte en människa så långt ögat når. Himlen är nästan lika grå där som här hemma ikväll. Det har börjat mörkna. Men i San Marino sitter människorna inlåsta. Här håller vi oss inomhus frivilligt. I San Marino är restriktionerna liknande de i Italien. Alltså riktigt stränga.
Republiken jobbar för att testa så många som möjligt av invånarna och landet har också inrättat fem medicinska grupper som behandlar patienter hemma. Detta lindrar drastiskt trycket på sjukhuset. Men i fredags, den 24 april, var det bara tre patienter kvar på intensivavdelningen. Pandemin börjar ändå så sakta klinga av.
När det gäller inneslutningsåtgärder är de flesta gränsövergångarna till Italien ändå fortsatt stängda och de som är öppna är strängt övervakade.
Det lilla landet förbereder sig på en förödande ekonomisk nedgång på grund av pandemin. Teodoro Lonfernini, statssekreterare för arbetsmarknaden, berättade för Euronews att BNP ”kan minska med mer än 70%”. Och då ska vi komma ihåg att turismen bidrar med mer än 50 % av landets BNP. Så om inte turismen kommer igång i sommar eller tidig höst så kan hans uppskattning säkert stämma. Han sa också att landet kan behöva ”80-100 miljoner euro” för att ordna sin ekonomi när nödsituationen är över. Det är ungefär 25 – 30 000 kr per invånare.
För att hjälpa de som upplever ekonomiska svårigheter har San Marino infört ett slags föräldraledighetssystem och tillhandahållit löner på 580 € per familj under hela karantäntiden. Lönen på 580 euro höjs med 150 euro om två juridiska vårdnadshavare bor i hushållet och 50 € för varje ytterligare familjemedlem.
Men vem ska rädda San Marino? Italien? Eller EU? Landet är ju inte ens medlem. Samtidigt är det nog många, både italienare, européer och även världsmedborgare, som önskar att världens äldsta republik, som varit självständig sedan slutet av antiken och är den enda kvarvarande av de stadsstater som fanns i Italien under medeltiden, ska få fortsätta existera som ett självständigt land. Så nog borde det gå att hitta en lösning på något sätt.
Halloj världen! 
Min man har hängt med i all statistik och flera gånger påpekat San Marinos siffror.
Jag tror att det är väldigt svårt att bedöma ett så litet land. Dessutom är det oerhört tätbefolkat, vilket säkert och gör sitt till. Får nog jämföras med andra städer istället för länder. Om jag inte missminner mig är antalet högt också i Andorra, men kan ha fel.
Fortsatt trevlig helg önskar Lena från ett soligt Wales
Sant. San Marion är i princip bara en enda stad. Jämfört med Bologna eller New York är det kanske inte så extremt ändå.