bil · coronan · resor

Gävle, Norrköping och hemma igen


Det första jag gör när vi är hemma igen, efter vår tio dagar långa resa genom Sverige, är att kika efter hur min lilla trädgård mår. De gula hallonen har mognat medan vi varit borta. Jag hämtar en liten glasskål i köket och plockar av några. Inga hallon smakar så gott som de egna och gula. Skönt ändå att vara hemma igen.

De sista stoppen på vår Sverigeresa 2020 fick bli Gävle och Norrköping med Näkna och Arkösund. I Gävle bodde jag tio månader 1992. Och min sambo Anders flyttade också, efter några månader av avslutande studier i Luleå, ner till den lilla etta jag hyrde i Sätra. Han har inte varit där sedan dess. Jag bara på någon enstaka tjänsteresa. Och så har vi ju många gånger passerat staden med nattåget, på väg norrut genom landet.

Gävle

Vi börjar denna vistelse i Gävle med att stanna till vid och promenera runt den byggnad som vår lägenhet då fanns i. Porfyrvägen 7. Det mesta är sig likt. Vi pekar och berättar för våra ungdomar, Anton, 16 år och Albin, 14 år, som aldrig varit här förut. Sätra brukar betraktas som ett så kallat utanförskapsområde och hade en liknande stämpel redan på den tiden när vi bodde här. Men jag upplevde aldrig någon oro eller något obehag av att bo i området.

Inne i stan parkerar vi i ett p-hus och hamnar mitt i en galleria. Den ser ut som sådana gallerior gör överallt runt om i Sverige. Samma högpolerade stengolv. Samma butiker. ”Från vilken gate går vårt flyg”, frågar Albin. Det där är ett internt skämt som vi har i vår familj, som anspelar på att moderna centrumgallerior ser ut lite som flygplatser. Här passerar vi igenom en parfymavdelning, vilket gör att det till och med luktar tax-free.

Vi går ut och går runt lite i stan. Passerar bland annat Stortorget och Rådhusesplanaden. Jag förvånar mig över hur dåligt jag känner igen mig. Visst finns det en och annan detalj som är bekant. Men förvånansvärt mycket känner jag inte igen. En stund senare pekar Anders ut det som en gång var Restaurang Bali, ett av våra favoritställen i Gävle. Nu är här en Indisk restaurang. Men vi vill inte äta här eftersom de har buffé. Så jag letar upp ett annat ställe, med hyfsat betyg på Google, som också visar sig ha buffé och dessutom inte särskilt rolig mat. Så kan det gå. Men får i alla fall mat i oss. Och det är nästan inga andra gäster att trängas med i matsalen.

Efter att ha checkat in på Clarion Hotel vilar vi en ganska lång stund på rummet. Och jag och pojkarna testar också deras pool i källaren innan vi äter kvällsmat på restaurangen The Frozen Mexican. Här är vi väldigt nöjda med maten. Jag äter kycklingtacos med bland annat mango. Vi får mer mat än vi orkar äta. Men det smakar mycket bra och alla är nöjda. Även här är det ont om andra gäster.

Efter middagen promenerar vi över Gavleån, tittar på platsen där den berömda bocken brukar brinna i juletid, förbi slottet och länsstyrelsen, där jag jobbade och Anders gjorde sitt exjob. I det här området är igenkänningen betydligt större.

Frukostmatsalen känns inte coronasäkrad alls. Borden står tätt och folk trängs. Det förklaras senare av receptionisten, när jag checkar ut, med att det är första dagen som de serverar frukost som buffé igen. Förklaringen känns rimlig och jag bestämmer mig för att avstå den där elaka recensionen på Google, som jag ett tag hade i huvudet, under den värsta frukoströran. Men nog tycker jag att det är knepigt att hålla en hel avdelning av matsalen avstängd, för att den ska stå middagsdukad redan på morgonen, i de tider som ändå fortsatt råder. Att de serverar full buffé är så klart ett plus i sig, men logistiken bör tänkas igenom och hela matsalen borde utnyttjas, så att borden inte behöver stå så tätt.

Stockholm far vi bara förbi på E4:an. Ser ett flygplan landa på Arlanda. Det kommer från Helsingfors. Ser Stockholms stadshus från Essingeleden.

Norrköping

I den lilla byn Näkna, vid sjön Näknen, utanför Norrköping bor min pappa och hans sambo väldigt naturskönt. Här brukar vi bo en vecka varje sommar i deras sommarstuga. Men i år är det som det är. 70-plussare ska undvika att umgås med oss andra. Men med distans, och helst utomhus går det bra att ses någon gång sådär.  Så vi stannar till här en eftermiddag. Fikar och äter tillsammans. Och pojkarna skyndar igenom det mesta av sin normala sommarrutin med bad i sjön och fotbollsspelande både på husets baksida och hembygdsföreningens fotbollsplan, vid badplatsen. Märklig känsla att inte få krama om, men ändå trevligt att träffas!

Samma sak med min mamma som vi stämt träff med nästa dag, vid Färgargården, numera ett café som ligger vid Strömmen i Norrköping. Efteråt promenerar vi tillsammans igenom Norrköpings industrilandskap innan vi delar på oss igen.

Kvällen tillbringar vi i Arkösund tillsammans med min bror och hans familj. Min bror grillar goda hamburgare, vi pratar och promenerar en sväng ner mot hamnen och bryggorna längs stranden.

Bor gör vi på nya Comfort Hotell vid Hamnbron. Det är funktionellt och ganska festligt inrett med många roliga detaljer. Som uppochnervända gubbar som badrumslampa. Familjerummen är smart ordnade som dubbla dubbelrum med dörr emellan. Här är frukosten också betydligt mer välordnad än i Gävle med förbokade frukosttider och ett klart definierat flöde förbi frukostbuffén, med tydliga avståndsmarkeringar. Nackdelen är att kön den här andra morgonen blir väldigt lång. Kanske hade det varit bättre att införa fler möjliga frukosttider än bara varje halvtimme.

Hemma igen

På fredagseftermiddagen kommer vi hem. Lavendeln blommar utanför vår marklägenhet hemma i Karlshamn och de höga blå klockorna, som jag inte vet vad de heter. Rosa, ganska kort stockrosor som jag inte ens kan minnas att jag odlat har också börjat blomma sedan vi for. De orangea rosorna är ganska bleka. Kanske har de tagit lite stryk av värmen. Kaprifolen är, som varje år, angripen av någon svamp. Kanske mjöldagg. Jag plockar döda och angripna blad. Men den blommar och doftar gott på kvällen.

Dags att packa upp och komma i ordning inför vardag och jobb. Men mot slutet av sommaren har vi mer semester att se fram emot. Och jag kommer också att plocka ut enstaka semesterdagar i juli. Så det känns ganska okej att semestern är slut för den här gången.

Rådhusesplanaden i Gävle
Näkna hembyggdsgård vid sjön Näknen
Rödklöver och humla
Umgås men med distans
Albin kör musikquiz för sin morfar
Färgargården i Norrköping
Mamma äter bakad potatis
Bergsbron i Norrköpings industrilandskap
Mina brorsdöttrar
Hamburgare på grillen
Skärgårsdsklippor i Arkösund
Gula hallon här hemma
Lavendeln blommar

6 reaktioner till “Gävle, Norrköping och hemma igen

  1. Albin och musik quiz😲 vi vet numera hans musik smak så fungerade säkert utmärkt.
    Annars så tänker jag på Kalmar som jag jobbade 5 år när du beskrev Gävle. Med tiden så ändras städerna eller bara jag som minns Kalmar i mitt fall annorlunda än hur det är idag?
    Vi undviker buffé när vi åker till mallorca, blir restauranger utanför hotellet..

    1. Ja, det fanns många låtar som kändes igen där. :) Tror att det både är städerna som ändras och minnet som bleknar. Att undvika buffé är nog smart.

  2. Gula hallon är de bästa. Vi flyttade våra förra året och hoppas på skörd i sommar. Märkligt: jag har också bott på Porfyrvägen en gång, vår första lägenhet med vatten i kran och toalett. Men det var inte i Gävle. Roligt med en minnestripp för er. Den senaste tiden har jag haft svårt att kunna titta på inlägg med många bilder, måste vara en överbelastad lina, därför jag har dröjt med att kommentera. Vackert bildreportage som vanligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s