coronan · flyg · resor · sociala media

4 teorier om vad rese-skammandet beror på – egentligen

Pandemi och klimatförändringar. Två kriser som har en sak gemensamt: rese-skammandet. Människor som dristar sig till att resa för sitt eget höga nöjes skull ska skämmas. Men vad bottnar det i – egentligen?

Jag är förundrad över hur snabbt resande i mångas ögon förvandlades från något du gör för att du är nyfiken på och vill lära dig mer om världen, till att bli något som du gör av ren egoism, ja nästan rent av som att du gör det för att förstöra för andra.

Och jag har redan i ett tidigare inlägg berättat om varför jag inte anser att rese-skammandet är så överdrivet väl motiverat utifrån vare sig klimat- eller covidkrisen, och att jag därför tror att det måste finnas andra bakomliggande drivkrafter bakom fenomenet än de officiella.

Men vilka är då dessa drivkrafter? Om jag ska vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte fullt ut. Men jag har några teorier kring vad det skulle kunna handla om. Så låt mig fortsätta att tänka högt:

1. Avundsjuka

Jag har funderat mycket på om det är avundsjuka som det ofta egentligen handlar om. Och jag tror i så fall inte att det bara handlar om avundsjuka från dem som verkligen inte alls har råd att resa – det är ju en avundsjuka som jag faktiskt kan förstå och sympatisera med – utan även från de som skulle haft råd om de bara inte gjort andra prioriteringar.

Att resa behöver inte vara jättedyrt. De flesta av oss som i normala fall reser lite mer än genomsnittet avstår ifrån andra saker för att kunna göra dessa resor.

Men det vi avstått ifrån syns inte. Men resor är idag ofta väldigt synliga (se vidare under punkt 3). Kanske väcker de därför lite extra mycket avund?

2. Att avstå för allas skull

Både på grund av både klimatkrisen och pandemin är det många som låtit bli att boka resor som de egentligen kanske hade velat göra – och som de skulle haft råd med – för allas vårt gemensammas skull. Nog kan det då upplevas provocerande  att se hur andra ”unnar sig”?

Och det här är faktiskt något jag själv kan känna igen mig lite i, nu under pandemin. Inte minst vad gäller sportlovsresorna. Om det ändå är fullbokat i fjällen; vad tjänar det då till att just jag och min familj stannar hemma?

Jag tror att det kan vara samma sak med många som avstår flyg på grund av klimatkrisen. Själv har jag i det fallet valt en annan väg. Jag undviker att flyga dit det går bra att åka tåg (vilket inbegriper alla inrikes resor och några inom Europa). Jag undviker att göra – som jag tycker – onödiga resor (samma resmål långt borta om och om igen). Och när jag väl  ändå flyger så klimatkompenserar jag de resorna. Jag har dock inte hittills stött på en enda människa som själv avstår helt från flygande som tycker att det jag gör ens räknas ens som ett steg i rätt riktning. På något sätt tycks de nästan bli mer upprörda över mitt förhållningssätt än på dem som flyger på som vanligt utan att bry sig ett dugg om klimatkrisen. Och här någonstans inser jag att punkt 2 på min lista nog innehåller ett inte så litet mått av punkt 1.

3. Övermättnad i sociala medier

Foton, videoklipp och berättelser från resor har varit något som vi gärna delat med oss av på sociala medier redan från allra första början. Något som snabbt kom att ersätta de traditionella vykorten. Resor är också en av de saker som många av oss har uppskattat mest att andra delar med sig av på sociala medier. Samtidigt som du kan glädjas åt att dina vänner har det bra och upplever något intressant så får du tips om egna framtida resmål.

Eller så besöker de en plats där du redan har varit och då får du chansen att känna dig lite världsvan för en stund.

Och vi är många som har gillat och kommenterat inlägg från resor lite extra mycket. Vilket i sin tur har uppmuntrat andra att posta mer från sina resor. Samtidigt som sådant innehåll då också har rankats högre av algoritmerna. Den typ av innehåll som du interagerar mycket med får du också se mer av.

Men kan det ha blivit så att det till slut ändå har blivit för mycket av just resor i våra flöden på sociala medier? Har det uppstått en slags övermättnad? Särskilt hos dem som själva av olika skäl inte reser så mycket? Och här någonstans inser jag att punkt 3 på min lista nog innehåller ett inte så litet mått av punkt 1 och även punkt 2.

4. Skammandet ökar rent allmänt

Att ”skamma” är i sig ett relativt nytt ord. Det kom med 2016 på Språkrådets och Språktidningens årliga lista över nyord. Och är nog tyvärr även det något som hör ihop med sociala medier. När vi sitter bakom våra skärmar kan vi plötsligt kasta oss över andra människor med otrevligheter på ett sätt som vi aldrig skulle göra om vi mötte de här människorna öga mot öga.

Att på sociala medier i grupp och i uppfostrande syfte jobba på att få andra att skämmas har närmast blivit en folksport. En inte särskilt sympatisk sådan.

Och om vi tänker efter så är nog inte vi som reser den grupp i samhället som drabbas värst av detta.  Mest näthat – inklusive skamning – drabbas nog kvinnliga politiker av.

Inte för att det är till någon tröst.

Och med ett ökat skammande mot allt möjligt måste så kanske något till slut skvätta också på oss som gillar att resa?

Eller vad tror du?

Tack för input alla som bidragit med tankar kring detta! Några av er känner nog igen delar av sina egna funderingar ovan.

Men vad säger du? Kan någon eller några av de här sakerna vara drivkrafterna bokom de senaste årens allt mer tilltagande rese-skammande? Eller finns det andra orsaker till att människor reagerar starkare mot just resor än mot annat som bidrar till klimatkris och smittspridning?

11 reaktioner till “4 teorier om vad rese-skammandet beror på – egentligen

  1. Ja….de får gärna skämmas ihjäl. Hade inte varit gör att man sprider smittan skulle jag inte bry mig. Men nu är jag verkligen upprörd att man inte kan hålla sig hemma så att vi blir av covid-19 snabbast möjligt. Som det är nu så dras hela eländet ut.
    Ja, de får skämmas men jag tror inte att de gör det heller.

  2. Tycker allt det där med skam är så konstigt, fattar inte och hänger troligen inte med riktigt heller. Skam hjälper väl inte. Utbilda folk att tänka till istället.
    Att inte resa för att sprida smittan förstår jag. Här i Wales får vi inte åka någonstans om vi inte har goda skäl, nödvändig handel, apotek, läkarbesök t ex. Inte ens åka 1 km för motioner någon annanstans. Urtråkigt, men hjälper det att minska smittan, så är det värt det. Stanna hemma och hjälp andra att överleva!
    Jag tycker det är viktigt att skydda miljön, men tycker inte att man kan ändra på allt för detta. Hade jag kunnat resa till familjen i Sverige hade jag gjort det, men nu kan jag inte ens det p g a covid. Har inte sett familjen på snart 14 månader. Inte skulle jag skämmas för att flyga dit p g a miljön.
    Trevlig helg utan skam!

  3. Intressant och tänkvärd blogg. Jag är en av dem som reser mycket och kommer att fortsätta resa när pandemin är över och det blir säkert att resa igen. Ständigt har jag mött detta skämmande och undrat varför? Mest ser jag det som avundsjuka Inte bara i brist på pengar Utan även deras rädsla för det okända. Kanske de mår bättre av att klandra på dem som vågar göra det som de inte vågar göra själva. Det visar att de är goda medborgare som tänker på klimatkrisen och avstår från att flyga och resa.
    Ha en trevlig helg
    Jag skäms inte utan bejakar livet

  4. Resandet har av naturliga skäl hamnat rejält i skottgluggen nu när vi har pandemin. Det är inte så konstigt att pandemier får förutsättningar att spridas när människor rör sig över hela världen. Det gäller att tänka klokt och bidra så gott man kan till att pandemieländet kan tyglas. Kanske får vi så småningom ett slags ”facit” på hur vi bör och kan resa för att i största möjliga mån undvika en pandemiupprepning och en negativ klimatpåverkan. Skam, nej. Nyfikenhet och sunt förnuft, ja. Och så hoppas jag på innovationer som är positiva för hälsa och miljö.

  5. Det handlar om tro, och precis som med religioner så är det störst chans att komma till himmelen om man späker sig, ju mer man lider desto bättre, och precis som med religioner klarar man inte av när någon ifrågasätter din tro genom att, enligt din tro, agera felaktigt, dessa personer ska brinna i helvetet.

    1. Jo. Det finns delar i detta som lutar åt det hållet. Helt klart. De här svartvita synsätten i en komplex verklighet som egentligen består av gråskalor och lite av budord; ”du skall inte…”

  6. Det finns kanske korn av sanning i allt du nämner även om jag inte förstår det här med ”skam” (kan bero på att jag flyttade från Sverige 2014). När det gäller uttalanden och tyckanden om resor under pandemin så tillhör jag den grupp som anser att så lite rörelser som möjligt (viruset spreds faktiskt från början med folk som reste) och att man under en kris kan avstå det som inte är absolut nödvändigt. Och hur mycket jag än tycker om att resa så inte är det nödvändigt.

    1. Skammandet i sociala medier har helt klart ökat efter 2014. Jag tror som sagt också att så lite rörelser som möjligt är bra men också att det är annat än resor som främst driver smittspridningen. Däremot precis när nya virus eller mutationer dyker upp så bidrar resandet till att startpunkten för spridningen snabbare når fler platser på jorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s