Vi fick långfärdsskridskor i julklapp för många år sedan. Jag och min sambo. Men vi har inte använt dem så många gånger. Knappt en handfull. Det är sällan isarna lägger sig här nere i Blekinge.
Men den här helgen har vi övat oss både lördag och söndag. På Långasjön. Vi börjar vid den lilla badplatsen i sjöns södra ände och åker mot vinden, norr ut. Knagglig is. Bitvis snö på isen. Min åkteknik kunde dessutom varit bättre. Betydligt. Jag stakar mig mest fram. Jag vet hur man åker skridskor. Egentligen. Men det vill sig inte riktigt.
Efter den kommunala badplatsen vid Långasjönäs blir isen bättre en stund. Men min åkning blir inte mycket bättre. Paus för fika. Varm choklad och knäckemackor. Och något gott efteråt.
Tillbaka har vi vinden i ryggen. Nu går det lite lättare. Men jag känner mig fortfarande som Bambi på hal is. Som stakar sig fram. Men solen värmer ansiktet och det är skönt att vara utomhus!
Halloj världen! 
Långfärdsskridskor har jag aldrig åkt. Det verkar så härligt, men är säkert ett åksätt som man behöver träna. Jag åkte mycket skridskor med taggar under skoltiden, vi fick till och med undervisning om skär och piruetter på idrottslektionerna.
Spännande att ha fått lära sig att göra piruetter på idrotten. Vi försökte lära oss själva när jag var barn. Men det gick sådär, om jag ska vara ärlig. På högstadiet skulle alla ha hockeyrör på idrotten, vilket försvårade åkningen en hel del för oss som lärt oss åka på konståkningsskridskor. Så de skridskor jag har idag är dels de hockeyrören och dels långfärdsskridskorna. Men jag åker bättre med de förra. Behöver hitta balans och teknik med långfärdsvarianten.
Måste tillstå att jag blir lite avis när jag ser dina vinterbilder. Längtar efter att få åka skridskor.
Förstår det! Inte så vanligt att vi får riktig vinter här nere. Men i år blev det så!