Därför fortsätter vi flyga – trots att världen både brinner och dränks

Nya värmerekord sätts. Ovädren blir fler och värre. Regnen öser ner allt häftigare och orkaner orsakar mer och mer förödelse. Världen både brinner och dränks. Så självklart oroar vi oss för klimatförändringarna. Men ändå fortsätter vi flyga som om ingenting hade hänt. Hur tänkte vi där?

Vi vet att de flesta i Sverige oroar sig för klimatförändringarna. Jag tänker att denna oro dessutom ökar sommartid, särskilt sådana år som i år, när vi läser om ständigt nya temperaturrekord och stora skogsbränder runt om på norra halvklotet. Och därtill får vi numera allt oftare kallduschar i form av extrema skyfall. Som leder till översvämningar och därpå följande kaos. I Sverige, Europa och hela världen.

Men alldeles särskilt ökar nog oron dock när det är varmt och torrt – och brinner – i vårt eget land. Som sommaren 2018. Eller i juni 2023.

Hela varvet runt

En kanske något lägre men fortsatt gnagande oro brukar sedan fortsätta på höstkanten med bränder i Kalifornien och orkaner i Karibien. Och under vårt vinterhalvår brukar vi få rapporter om både bränder och skyfall i bland annat Australien. Sedan är det oftast några månaders paus innan det är sommar hos oss igen. Och varvet börjar om.

Flertalet svenskar säger sig numera också vara beredda att ändra sin egen livsstil för att bidra till problemets lösning.

Visst förstår vi

Ändå fortsätter många av oss att flyga till varmare länder. Länder som kanske just då till och med brinner. Trots att våra flygresors utsläpp bidrar till att öka på problemen. Varför gör vi så?

Jag tror att många reflexmässigt skulle svara på den frågan att det beror på att vi inte förstår sambandet mellan våra egna handlingar och dess konsekvenser. Och när det gäller många andra beteenden stämmer det nog att vi inte vet vilken påverkan det gör på klimatet. Som att streama film till exempel. Eller köpa en sommarstuga. Men när det gäller just flyget kan detta knappast längre vara sant. Inte efter sommaren 2018 och året som följde på det, med flygskam och andra kampanjer i sociala medier för att vi alla skulle stanna på marken. Själv har jag vetat sedan 1988. Men åtminstone sedan 2018-2019 vet i princip alla.

Sedan kom pandemin och vi blev under en tid mer eller mindre tvungna att kraftigt minska vårt flygande vare sig vi ville eller inte.

Men sommaren 2023 när först Kanada, sedan delar av Sverige och så småningom Rhodos och Hawaii brann, så var det nog ändå nästan bara det försämrade ekonomiska läget som höll tillbaka en full återgång till samma resmönster som före pandemin. Siffror visar att vi hittills i år rest så mycket som 77 procent av de flygresor vi gjort så här års 2019, och om prognoserna håller bedöms utrikestrafiken ha återhämtat sig helt till 2025. Många svenskar som under 2018-2019 mer eller mindre lovade att helt sluta flyga flyger nu sannolikt också ändå, förutsatt att de har råd.

Så varför blev det så?

Förklaringen är mycket enkel. Klimatförändringarna och vår oro för dem är inte den enda drivkraft som styr hur vi väljer att leva våra liv. Det är bara en av många. De flesta av oss älskar att resa. Älskar verkligen att se och uppleva världen. Det är i sig en oerhört stark drivkraft. I teorin är det möjligt att göra utan att flyga. Att det inte är säkert att utsläppen då blir mindre än om vi flugit (även inräknat flygets så kallade höghöjdseffekter) vet flertalet inte ens om. Så att färjor eller ensamresor i bil ofta orsakar större klimatpåverkan per personkilometer är knappast en orsak till att många väljer flyget. De flesta är ändå medvetna om att resor på räls alltid är bättre ur klimatsynpunkt än att resa i luften. Så varför åker inte alla tåg på semestern?

Svaret på den frågan är också enkel. Därför att både transportsystemen och yrkeslivet ser ut som de gör. Hela systemet är sedan länge konstruerat för att vi ska välja flyget för längre resor.

Det är nästan alltid både smidigare och billigare att åka tåg jämfört med att flyga, så länge du reser inom landet. (Delar av Norrland undantaget – även om jag själv hellre väljer tåg än flyg även till mina favoritresmål i Kiruna kommun.) Därför sker också fler inrikes resor med tåg än med flyg.

Allra flest resor inrikes sker dock med egen bil. Det beror på att det oftast är billigast, alltid mest flexibelt och att bilen når fler platser än de kollektiva färdmedlen.

Men med utlandsresor blir det annorlunda. Att köra bil riktigt långt blir uttröttande. Om resmålet överhuvudtaget nås med bil. (Hur stora utsläppen blir beror på typ av bil och hur många ni är i bilen.)

Allt fler väljer i och för sig numera tåg också till utlandet. Det fungerar i regel bra för resor till Danmark, Tyskland, Frankrike och Benelux-länderna. Ibland också till Alperna. Och kanske till Prag. Men ska du ända ner till Medelhavet börjar restiden bli väl lång. Särskilt om du inte har flera veckor på dig.

(Många känner dessutom osäkerhet inför de olika tågbolagens bokningssystem. Tyvärr kan vissa deletapper dessutom bli fullbokade fort och/eller väldigt dyra.)

Men varför?

Så varför vill då människor tvunget resa till Medelhavet eller längre?

Dels handlar det ju så klart om att världen är större än Nordeuropa och att det finns mer att smaka på ju fler delar av världen du besöker.

Men. Det går inte heller att bortse ifrån att många av oss gillar att sola och bada som en del av vår semester. Det kan ju så klart tyckas ironiskt att vi medvetet reser till varmare klimat när grundproblemet är att klimatet blir varmare. Men så är det.

(Att så många reser till varmare länder i juli och början av augusti, när vädret oftast är som varmast och skönast här hemma, och samtidigt ofta alldeles för varmt vid bland annat Medelhavet, har att göra med semestrar och skollov – att det helt enkelt är då de har möjlighet att resa.)

Så vad gör vi?

Om det nu är så här det fungerar, vad kan vi då göra för att ”folk” ska flyga mindre?

Till att börja med tycker jag att vi ska fråga oss varför just mindre flygande är det övergripande målet. Det är väl utsläppen av växthusgaser generellt som behöver först minska rejält för att sedan upphöra helt? Om vi är överens om det så är det rimligen bland annat någon form av global avgift på alla utsläpp av växthusgaser som behöver införas som styrmedel. Och som sedan gradvis behöver ökas tills hela samhället på hela globen har ställt om.

Om det sedan är så att vi tycker att ”nöjen” som orsakar utsläpp bör bromsas snabbare än ”nyttigheter” så behöver vi differentiera den avgiften – men personligen tror jag att det är en onödigt krånglig och närmast hopplös väg att gå.

Självklart behöver alla extra subventioner som flyget har också tas bort. Som momsfriheten på flygbränsle.

Jag tror alltså att ekonomin behöver hjälpa till för att styra oss rätt. Men det räcker inte. Aktiva val är också viktigt. Att vi någon gång ibland väljer tåget även när det inte är vare sig snabbast eller billigast.

Men om fler ska kunna ta tåget till semestern behövs både mer räls, fler avgångar och bättre bokningssystem. Till exempel behöver det vara möjligt att boka en tågresa till Rom ett halvår eller till och med ett helt år i förväg, precis som med flyget. Tågoperatörerna behöver också kollektivt ta ansvar för förseningar, så att det bara är att kliva på nästa tåg om du missat din anslutning. Så som det var förr.

Jag tror också att systemen för semestrar, arbetstid och skollov kan behöva ändras så att de som har möjlighet kan arbeta från tåget även vid längre semesterresor.

Kanske behöver vi rent av nya färdmedel.

Men framförallt behöver vi fokusera mer på varför världen brinner och mindre på varför människor flyger.

Och ja, vi behöver jobba både med med så snabba utsläppsminskningar som möjligt, med klimatkompensation (genom olika kolsänkor som till exempel trädplantering) och med klimatanpassning (att vi anpassar samhället efter hur klimatet förväntas ändras). Framförallt handlar det om att investera rätt, vilket i sin tur hänger ihop med att vi sparar rätt.

Så kanske världen inte behöver bli mer förstörd än att våra barn både kan fortsätta leva på det här klotet i universum under någorlunda civiliserade former OCH kanske till och med har råd att fortsätta se sig om i världen. Också några decennier in i framtiden.

Men visst är vi sent ute.

Foto: Richard R. Schünemann. Bilden finns gratis på Unsplash men är sedan också beskuren och redigerad av mig (färgerna har förstärkts och förskjutits åt det varmare hållet).

Läs mer: Viktigare att ta tåget mer än att sluta flyga