Mina 7 obehagligaste flygningar

Ja, jag är nog innerst inne lite flygrädd ändå. Eller ska vi kalla det flygorolig? Jag vet att det inte är logiskt.

Att flyga är mycket säkrare än att åka bil. Och det är jag ju inte orolig för. Det är så pass ologiskt att jag länge slog det ifrån mig. Inte kunde väl jag, som älskar att resa vara rädd för att flyga? Att jag alltid blev orolig i magen när vi skulle iväg var väl bara en olycklig slump?

Så småningom har det ändå sjunkit in att jag faktiskt känner en viss oro för att flyga. Något som nog samtliga incidenter nedan har bidragit till i någon mån.

Det är också intressant i sig att mina två värsta upplevelser inte egentligen innebar minsta problem med själva flygningarna, bara med omständigheterna runt omkring.

1. LA till London efter 11 september

11 september 2001. Vi hade varit i New York två veckor innan det hände. Vid tvillingtornen. När attentatet sedan inträffade var vi på Samoa i Söderhavet.

Vi hade vår hemresa planerad via Los Angeles och visste inte hur det skulle bli med den. Men när våra två veckor på Samoa passerat hade den internationella flygtrafiken till och från USA precis kommit igång igen och vi kom med våra inbokade flighter. Det kändes inte alls bra att flyga i det läget. Och till USA av alla ställen. Men vad gör man? Kanot från Samoa till Sverige kändes inte precis som ett mer stabilt sätt att resa. Så vi flög.

Flygplatssäkerheten var nu helt annorlunda än på ditresan och det var långa köer i alla säkerhetskontroller.

I själva staden Los Angeles var stämningen också helt olik den på utresan. Amerikanska flaggor överallt och en mycket aggressiv ton i de ständigt pågående nyhetssändningarna på TV. Men vi fick en fin sensommardag i Santa Monica innan det var dags att flyga hem via London. En flygresa som var om möjligt ännu mer nervös.

Jag minns hur vi satt i väntrummet och glodde snett på mörkhåriga män med skägg och utseende i övrigt som skulle kunna tyda på en eventuell härkomst från Mellanöstern, och som skulle med samma flyg som oss. Jag minns också att en av dem under flygningen gång på gång reste sig för att gå på toaletten. Något som vi normalt överhuvudtaget inte skulle ha reagerat på, men som nu kändes väldigt oroande.

2. SAS dagen efter Linateolyckan

Ytterligare ett par veckor senare var jag i England med branschorganisationen Svenskt Vattens styrelse. Näst sista dagen vi var där inträffade Linateolyckan.

Du minns kanske det haveri som inträffade på flygplatsen Milano-Linate i Italien den 8 oktober 2001? Ett SAS-plan kolliderade på startbanan med en Cessna? Samtliga 114 personer ombord på de båda flygplanen samt fyra personer i en närliggande byggnad dog.

Nästa dag flög vi hem från London. Ett par av oss till Kastrup och övriga till Stockholm. SAS delade på den här tiden ut gratis kvällstidningar till sina passagerare. Och jag tog obetänksamt mitt exemplar när jag gick ombord. Som jag brukade göra. Men den här dagens utgåva av Expressen dominerades helt av flygolyckan i Italien.

Usch vad orolig jag blev! Särskilt starten kändes fruktansvärd innan vi var uppe på marschhöjd. Jag kunde inte läsa färdigt utan la ifrån mig tidningen utan att ta upp den igen senare under flygningen.

Kanske inte så smart av SAS att dela ut de där tidningarna just den dagen? Och helt klart osmart av mig att plocka åt mig och börja läsa i mitt exemplar.

3. Oväder på hemresa från USA

Det här hände redan 1979. Jag var bara 12 år och vi hade varit på semester i USA. Flyget gick mellan Kastrup och Seattle och sedan vidare till San Fransisco och hemresan gick samma sträcka men i motsatt riktning.

Vi skulle ha flugit med en DC 10:a i båda riktningarna. Men just den här sommaren stoppades alla flygningar med just den flygplanstypen av säkerhetsskäl efter att ett antal olyckor inträffat.

På resan till USA fick jag därför för första gången flyga jumbojet, Boeing 747. Det var en häftig upplevelse för en svensk 12-åring 1979.

Men hemresan gick istället i ett mindre plan än det varit tänkt – det kan ha varit en DC 9:a eller något annat i den stilen – och det blev häftigt på ett mer obehagligt sätt.

Det blev oväder över Atlanten med rejäla luftgropar. Jag hade inte upplevt det tidigare och tyckte att det var otäckt. Och utöver att planet gjorde några djupare fall i luften så skakade det väldigt mycket under en lång tid. Jag blev åksjuk och behövde använda den där spypåsen som fanns i fickan i stolsryggen framför mig.

Dessutom tog bränslet slut så pass att planet oplanerat behövde gå ner på en flygplats i Norge för att tanka för att vi säkert skulle kunna ta oss hela vägen till Kastrup.

4. Nödlandning på Sardinien

Rent flygtekniskt och säkerhetsmässigt är nog detta den värsta incident jag varit med om. Men jag upplevde det ändå mindre obehagligt än flygningarna ovan. Kanske för att vi hade då små barn med oss på resan och jag behövde se till att vara stabil för att inte oroa dem.

I alla fall så skulle vi flyga hem från en charterresa till Sardinien. Det här var i september 2007. Starten från Algheros flygplats verkade fungera som vanligt och vi kunde höra ljudet av att hjulen fälldes in. Men bara en stund senare meddelade kaptenen att lampan som skulle indikera att hjulen var infällda inte lyste.

Det gick inte att avgöra om det var lampan det var fel på eller om hjulen faktiskt inte var ordentligt infällda. Att flyga med dåligt infällda hjul drar mer bränsle så risken hade varit att vi inte kommit fram. Av säkerhetsskäl behövde piloten därför först cirkulera ett antal varv runt Alghero för att dumpa bränslet och sedan nödlanda planet.

Om hjulen först inte var ordentligt infällda fanns det så klart en viss risk att de nu istället inte var ordentligt utfällda.

När planet tagit mark såg vi att vi möttes av ett stort pådrag med brandbilar.

Allt gick bra och vi hade till och med en sådan tur att det fanns ett tomt plan tillgängligt på det italienska fastlandet som just flugit ner ett skandinaviskt fotbollslag och var planerat att gå tomt hem. Så vår väntan på att få komma hem blev därmed kortare än den kunde ha blivit.

Först efter att vi kommit hem förstod vi att det varit flera olyckor och incidenter med just landningsställ inblandade i händelseförloppet under den korta tid vi varit iväg. Det var nog tur att jag inte kände till de händelserna när vår incident inträffade.

5. Olika klädsel på sätena

Året var 1991 och månaden augusti. Vi var på tre veckors semester i charterorten Slăntjev Brjag i Bulgarien. Eller Sunny Beach som den kallas på svenska. Vi hade inför resan planerat att göra en utflykt till Istanbul med båt som fanns med i charterbolagets utflyktsprogram. Men just när vi var här var dock färjan på reparation och charterbolaget ordnade därför motsvarande utflykt med flyg.

Vi flög med det dåvarande flygbolaget Balkan Bulgarian Airlines.

Jag minns inte vilken flygplanstyp vi flög med men förmodligen var planet tillverkat i Sovjet. Men det var inte orsaken till att jag blev lite orolig redan när vi klev ombord.

Orsaken var istället att de flesta säten i planet hade helt olika klädsel på sätena. Det var både olika färger och olika mönster. Inte på ett kul och matchande sätt utan bara som ett desperat hopplock.

Och om då klädseln på sätena var ett resultat av vad de hade kunnat skrapa ihop lite här och där, så var det ju lätt att börja fundera över hur det stod till med motorer och övrig teknik i planet.

6. Tog selfie med kaptenen under färd

När jag bokade flyg tur och retur från Zanzibar till Arusha på fastlandet tänkte jag inte på att kolla vilken typ av flygplan som ZanAir använde på sträckan. Jag valde bara de avgångar som passade oss tids- och kostnadsmässigt.

När vi kom ut från inrikesterminalen till flygplanet som väntade på Zanzibars flygplats blev det därför lite av en överraskning att det var så pass litet som det var.

Vi var drygt tio passagerare i planet som då var fullsatt. Det var min familj på fyra personer och så ett helt sällskap asiater som jag inte riktigt kunde bedöma vilket land de kom från. Möjligen var de koreaner. En av dem satt på sätet bredvid piloten. Piloten var för övrigt som jag minns det barfotad under flygningen. Men jag kan minnas fel. Möjligen bar han flip-flops eller något liknande. I övrigt var i alla fall pilotuniformen helt normal.

Färden var ganska guppig som den ju blir i ett litet plan.

Jag satt på sätet till vänster bakom piloten och hade fin utsikt över Zanzibar stad, hav, öar och sedan landsbygd med många små byar på Tanzanias fastland. Jag fotograferade mycket men stressades också mycket av att minneskortet i min kamera plötsligt havererade under flygningen.

Men mest minnesvärt från den här flygningen var ändå när passageraren som satt framme till höger om piloten bad om och fick tillåtelse att fotografera selfies tillsammans med piloten mitt under pågående flygning.

Det här var 2017. Albin, som då var 11 år, bad mig efter flygningen att aldrig mer boka en resa med ett så litet plan.

7. Avbruten landning på Kastrup

Den sista incidenten på den här listan inträffade faktiskt så sent som i somras på väg hem från Island. Vi flög med Iceland Air och jag gladdes åt att kaptenen gjorde en extra sväng runt den då aktiva vulkanen nära flygplatsen precis efter start från Keflavik.

Landningen i Kastrup var jag dock mer frågande inför. Vi var nästan nere på marken när landningen plötsligt och helt oväntat avbröts, motorerna drogs igång på full kraft och planet lyfte igen. Eftersom jag satt och läste när det hände tittade jag tyvärr inte ut genom fönstret och har därför ingen fullständig bild av händelseförloppet.

Det som gjorde mig mest orolig i detta var att vi meddelades att den avbrutna landningen berodde på turbulens. Att detta oroade mig berodde på att jag överhuvudtaget inte upplevt att det var någon turbulens, och då sätter ju gärna konspirationsteorierna igång i skallen.

Efteråt har jag fått förklarat för mig att det faktiskt kan vara turbulens allra närmast marken som inte märks förrän precis när du landar.

I alla fall gjorde detta att det kändes lite oroligt inför det andra och sista försöket till landning. Som gick helt utan problem. (Men någon turbulens kändes inte då heller.)

Vilken är din?

Jag gillar inte att flyga av flera skäl. Säkerheten är egentligen det minsta problemet, även om det inte alltid känns så. Att det ändå kan kännas obehagligt att flyga tror jag har att göra med att du som passagerare har så extremt liten möjlighet att påverka händelseförloppet i jämförelse med många andra risker i livet.

Att sitta trångt under lång tid är inte heller någon jättehit.

Och så har vi ju hela miljö-biten. Jag klimatkompenserar våra flygresor genom att skänka träd till Vi-skogen. Men det tar inte bort det faktum att jag helst skulle åka tåg alltid och överallt. Särskilt som det också är mycket bekvämare att åka tåg. Och skapar mindre oro.

Dock fungerar det fortfarande inte riktigt att alltid ta tåget. I alla fall inte för mig.

Och det här var alltså mina mest obehagliga flygningar. Vilken är din?

Läs mer: 10 anledningar – därför vill så många ta tåget till framtiden