Jag vill hitta ett annat sätt att resa

Livet. Och vad det gör med oss. Vad det gör med mig. Jag älskar att resa. Jag ser mig fortfarande som en person som reser mycket. Jag ser tillbaka på alla resor vi gjort med glädje och visst händer det att jag funderar på nya resmål. Men. Livet. Tycks komma emellan. Så jag bokar inga resor. I alla fall inte just nu. Och när jag väl kommer igång kommer jag söka efter ett annat sätt att resa.

Nu är det inte jättelänge sedan vi gjorde en resa. Vi var i Japan tio dagar i somras. Och det är ju sådana resor du kan leva på länge.

Men ändå. Det är bara att konstatera att det har skett ett trendbrott. Vi har inte gjort någon resa i höst, inget, utöver besök hos släkten, är planerat för julen. Inga skidresor till vintern. Inga planer inför våren eller sommaren.

Gammaldags resemagasin

Jag bläddrar lite i ett sådant där gammaldags resemagasin. Ett fysiskt. Text och bilder tryckt på papper. De påstått bästa resmålen inför 2025 radas upp. De har ansträngt sig att hitta alternativ till de mest välbesökta platserna. Det är vällovligt. Men jag blir inte särskilt sugen på att besöka mer än någon enstaka av de platser de föreslår. Och någon har jag dessutom redan besökt.

Samtidigt. Vi kan inte fortsätta bli fler och fler som besöker endast det fåtal platser i världen som är de vackraste och mest kända. Det håller inte.

Vi har väl alla någon gång kastat en slant i Fontana di Trevi?

Ta den kända Fontana di Trevi i Rom till exempel. Jag kommer att tänka på den därför att staden Rom funderar på att införa obligatorisk avgift och tidsbokning för besökare till fontänen. Det kan säkert vara värt ett försök att på det sättet minska trängseln, även om jag har svårt att tro att en avgift på en eller ett par Euro avskräcker någon.

Alla vi som någon gång har besökt Rom har väl redan lagt en slant på fontänen? Kastat den över axeln i hopp om att någon gång få återvända till den eviga staden? Det sägs att Roms kommun fiska upp mynt till ett värde av tre till fyra tusen Euro. Varje dag. (Pengar skänks sedan till välgörenhet.)

Visst är det en fin fontän att besöka. Större än de flesta. Jag kastade en slant i fontänen första gången 1982 och badade benen i den några år senare. Redan då var det mycket folk där. Men det var ingenting mot den trängsel som har uppstått på senare år. Fontänen är ett vackert monument av många i den italienska huvudstaden. Ändå har den en dragningskraft som få.

Bara slumpen

Kanske av en ren slump. Eller två. Det började med den tyske arkeologen Wolfgang Helbig som vistades i Rom en längre tid runt sekelskiftet. Helbig hittade på seden med myntkastning i fontänen för att lätta upp avskedet från Rom, för sina gäster. Och sedan badade Anita Ekberg i fontänen i den kända filmen La dolce Vita, det ljuva livet, på 1960-talet. Kanske räckte det med det. Tillsammans med det faktum att vi turister är flockdjur.

Egentligen vore det klokaste som resenär att helt undvika de mest kända sevärdheterna, där alla andra turister flockas. Det har jag länge vetat om. Ändå har jag ständigt hamnat i de där köerna och klungorna, jag också.

Det finns många av de riktigt stora sevärdheterna i världen som jag ännu inte sett. Den kinesiska muren, Taj Mahal, Stonehenge, Petra, för att ta några exempel. Jag skulle väldigt gärna vilja se dem alla. Men jag kan ju föreställa mig.

Och det handlar inte bara om trängsel.

Stress

Att boka och ordna resor har med åren för mig blivit allt mer förknippat med stress. Kommer resan att kunna bli av eller händer det något som gör att den måste ställas in? Ovanpå det en ökande risk för att tåg och/eller flyg ställs in och det krångel som följer på det. Under många år blev flygbolag och andra aktörer bättre och bättre på att ta hand om resenärerna i samband med strul, men nu har det vänt. Priserna har blivit högre och ändå måste du som resenär bråka dig trött för att få några pengar tillbaka om resan inte blir av.

Och mitt intryck är att problemen med bokningssajter för boenden också har ökat igen. Boenden bokas av med kort varsel eller existerar kanske överhuvudtaget inte i verkligheten. Inte för att just det har hänt mig. Än. Det har varit värre med inställda och försenade flyg och tåg. Och särskilt då på senare år.

Ju längre bort du reser och ju kortare tid du planerat vara iväg – desto större risk att den typen av strul förstör hela resan och/eller äter upp hela din budget. Och det orsakar så klart stress.

Längta tillbaka

Visst finns det många fördelar med internet när du planerar, bokar och genomför resor. Men det kan ändå hända att jag längtar tillbaka till ett annat sätt att resa.

Första gången jag såg Fontana di Trevi och kastade ett mynt över axeln, till exempel, hade jag aldrig hört talas om fontänen innan eller ens sett den på bild. Det var på en charter-utflykt och guiden tog med oss dit och visade oss platsen. Det var ett av sätten att hitta guldkornen på den tiden. Och överraskningen blev desto större. Samtidigt som trängseln var mindre.

Ett annat sätt var att köpa sig ett tågluffarkort. Ett fysiskt litet häfte där du för hand skrev in de tågsträckor du reste under en månads tid. Och låta slumpen föra dig till platser du aldrig hört talas om. Så upptäckte jag till exempel den vackra franska staden La Rochelle och den charmiga grekiska ön Zakynthos.

Mer spontanitet!

Så klart var det ett tidskrävande sätt. Du sprang på en och annan nitlott på vägen också. Men med en liten fysisk guidebok i handen och genom att ha bläddrat i några gratis resebroschyrer innan resan, kunde du öka dina chanser att hitta de fina platserna. Utan att det för den skull var möjligt – som idag – att förbereda varje liten detalj. Och platser som Zakynthos och La Rochelle behövde du hitta på egen hand. De fanns inte med i några guider.

Inte för att jag brukar förbereda varje millimeter av resan nu heller.

Jag vill ju ha tid att stanna upp. Ta in vyerna. Fotografera. Känna dofterna. Kunna välja en annan väg än den jag först tänkt. Gå vilse för en stund. Vara spontan.

Större behov av att planera

Men samtidigt gör trängseln och internet att behovet av att planera ständigt ökar. Vi brukar inte boka in besök vid sevärdheter eller restauranger före våra resor, men möts då allt oftare av att det är fullbokat när vi istället dyker upp mer oplanerat. Samma sak gäller för hotell och andra boenden. Mycket är fullbokat om du försöker boka samma dag som du ska övernatta. I alla fall i högsäsong. Det är en tråkig utveckling. Men den har lett till att jag för det mesta ser till att ha boende bokat i god tid före resan. Och jag har börjat fundera på att även köpa biljetter till sevärdheter och boka bord till restauranger i förväg.

Men jag vill ju ha tillbaka mer av spontanitet. Inte mindre!

Så hur göra?

Allt det där talar för att vara iväg flera veckor i rad. Kanske månader. Hitta dit som det tar lång tid att ta sig. Stanna länge på varje plats. Bortom allfarvägarna.

Samtidigt vill jag inte offra vare sig mina krukväxter eller mina små odlingar utomhus här hemma (på sommaren). Eller mitt jobb. Och på det har vi allt annat med livet som gör att det är svårt att vara iväg längre perioder just nu.

Det är helt enkelt lite av tulipanaros det här. En åtråvärd, men omöjlig kombination.

Om det sättet att resa alls ska kunna bli av igen får det nog vänta tills jag blir pensionär. Om jag kan och orkar då.

Och till dess? Jag vet inte.

Översta bilden: Saint-Malo, Frankrike.

Läs mer: Saint-Malo – en pärla i Bretagne med Europas häftigaste tidvatten