Det finns många promenadstigar inom Sternö och Boöns naturreservat. Vill du gå en hel mil och uppleva de flesta av områdets sevärdheter följer här ett förslag på vandring.
Ungefär fyra kilometer söder, och något väster, om Karlshamn ligger Sternö Sandvik. Den här vandringen utgår därifrån.
Sandstranden ligger på västra sidan av Sternöhalvön, längst in i en vik. Därav namnet. Det är kanske inte helt lätt att hitta dit eftersom stranden inte finns med på Googles karta. Men du kan söka på Södra Stärnövägen 62 så är du en bra bit på rätt väg. Fortsätt sedan rakt fram där vägen delar sig och du är snart nere vid sandstrandens parkeringsplats som är formad som bokstaven ”L”. Längst in och överst i L:et börjar flera av promenadstigarna i området.
Vandringen passerar först förbi den bronsplatta i en berghäll som berättar att Sternö-Boöns naturreservat invigdes av kronprinsessan Victoria den 25 september 2014. På plattan stavas Sternö med ”ä”. ”Stärnö”. Båda stavningarna förekommer. Jag har en gång fått lära mig att halvön stavas med ”e” utanför platsen och med ”ä” när du är där. Men det verkar ju minst sagt lite otympligt…
När promenadstigarna delar sig vid en bänk tar du den vänstra vägen, och fortsätter den tillgänglighetsanpassade slingan genom områdets kanske vackraste bokskog. När du kommit ner till en grusväg följer du den åt höger en kort bit och tar sedan, höger igen, gul slinga, skyltad som barnvagnsvänlig, förbi det gamla vattenfyllda stenbrottet.
Snart kommer du ner till havet och här tar du stigen åt vänster, blå slinga ”Sternö runt”. Du vandrar vidare genom fin bokskog med stora flyttblock längs med havet på en betydligt smalare stig än innan. Då och då kommer du ut på klipphällar i strandkanten.
Klipporna här består av granit som slipats mjuk och len av inlandsisen. Här och var är där mer uppbrutna, sammanhängande stråk av kvarts och fältspat. Kvarts är ett vitt, nästan glasaktigt mineral och fältspat är rosa.
På ett ställe ser du en skylt som säger ”Altare hall” vid ett relativt stort flyttblock. Strax ovanför ligger ”Bålabacken”. En höjdpunkt som kan ha använts för att tända bål i syfte att missleda båtar. År 1679 lär en engelsk brigg med namnet Altáre ha bålats upp, så att den strandade på den plats som nu heter Altare hall. Fyra personer ska ha räddats. Av dessa stannade tre och blev bofasta. Man kan tänka sig att det är de och deras efterlevande som har vårdat minnet av platsen.
Vi sätter oss på den vänstra sidan av stenen och fikar var sin medhavd tunnbrödsrulle med ost och skinka. Jag dricker te till. Ur en termos-mugg som jag fick av mina arbetskamrater i 50-årspresent. Bäst som vi sitter där och språkar tittar jag upp mot stenblocket och ser då för första gången att det liknar ett björnhuvud! Att jag inte lagt märke till det innan!
Från Altare hall fortsätter du rakt fram längs havet. Kanske ser du några ejdrar som guppar på vågorna. Här blir lövskogen mer blandad: rönn och ek utöver bokarna. Och en och annan björk. Ormbunkar växer på marken och kaprifol och murgröna slingrar sig som lianer upp i träden. Slån är det också gott om. Fågelsång hörs hela tiden. Koltrast, näktergal, bofink och sångare.
Anders ser en rosenfink men jag missar den. Jag sitter just då en bit in i skogen och kissar bland ormbunkar och blå violer. Strax efteråt kommer fram till en lite bredare stig. Följer du den åt höger finns en utsiktsplats och fikabord i någon slags befästning av betong, men vi tar till vänster och fortsätter ut mot en bilväg. Här finns en stor informationsskylt som berättar om naturen i området och en karta över de olika vandringslederna. Vägen följer vi åt höger (eller om du hellre vill se det som rakt fram) och inne bland några björkar hör vi först och ser sedan också en hackspett.
När du kommer ut till ett t-kors mot en asfalterad väg tar du denna ner mot höger och passerar förbi en (gissningsvis) gammal statarlänga, en tennisklubb och en småbåtshamn – Sternö vindhamn. Längst ner i hamnen finns en träbro som du går över för att hamna på Boön. Väl där följer du orange slinga motsols.
Du tar alltså åt höger efter bron. Efter en liten stud kommer du till ett gammalt stenbrott. Där finns en informationsskylt som berättar om gatstenen som höggs här. Runt om slingan på Boön finns många informationsskyltar.
Här finns också vacker natur. Förmodligen ser du fler ejdrar i havet här. Och på land ser du tjärblomster, buskstjärnblommor, ljung och blåbär bland tallar och ett och annat lövträd som björk, ek, asp och rönn. Du ser också enbuskar och fler lianer av kaprifol. Och ormbunkar. Längst ut på Gamle skans växer mängder av tjärblomster så här års.
Här finns ett bord med sittplatser och här fikar vi en andra tunnbrödsrulle. Rostbiff och potatissallad den här gången. Mums!
På vägen tillbaka passerar du några gamla pestgravplatser, platsen där en gång ett skeppsvarv låg och där flera regalskepp byggts, en gammal lotsstation och en gammal smedja.
När du gått hela varvet runt ön går du tillbaka över bron och tillbaka längs bilvägen och uppför hela backen. Väl uppe följer du skylten som säger ”gravfält 0,5”. Nu följer du röd slinga förbi den gamla bronsåldersgraven, Blekinges största gravröse och tillbaka förbi det stora oljeeldade reservelkraftverket med tre skorstenar. Här är också mycket tallskog. När du är nästan tillbaka till Sternö Sandvik kan du göra som vi gjorde och gå en sväng förbi den fina lilla stranden vid Örate håla innan du är tillbaka.
Beroende på hur dags du börjar gå och vilken tid på året det är kommer du kanske, om du har tajmat väl eller bara har tur, tillbaka just som solen går ner och låter dagens sista strålar glittra i havet.
