Etikettarkiv: Kota Kinabalu

Utflykt på Gunung Kinabalu

Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter lokalt; Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Jag har varit klar över att jag ville göra en utflykt till det här berget redan innan vi reser iväg hemifrån och jag har tittat på olika alternativ, men inte blivit färdig att boka något. Det finns flera olika upplägg att välja på och det är inte helt lätt att veta vilket som är bäst.

Bokar på plats
Istället blir det så att vi bokar kvällen innan vid utflyktsdesken på det hotell där min bror med familj bor.

När jag nu kollar i efterhand så blev det endast marginellt dyrare än de billigaste alternativen för motsvarande utflykt, som jag hittar på nätet, och billigare än de dyraste alternativen. Så att vänta med att boka den här heldagsutflykten till kvällen före är alltså inget problem ivårt fall. Möjligen har det att göra med att vi är åtta personer och fyller en minibuss själva. Priset är 450 kr per vuxen översatt till svenska pengar, där alla över 11 år räknas som vuxna, men då ingår lunch och samtliga entréer utom till världens största blomma (som vi får veta att vi har möjlighet att se OM vi har sådan tur att den blommar, och som i så fall kosta ytterligare 70 kr per person).

Tidig morgon
Vi blir upphämtade vid respektive boende vid åttatiden på morgonen och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden. Vyerna är bitvis mycket vackra och jag gör några försök att filma och fotografera med mobilen, men resultatet blir inte så bra. Jag längtar tills vi är framme vid den utlovade utsiktsplatsen där jag ska få möjlighet att fånga vyerna med min kamera.

Vacker utsikt
En och en halv timme tar bilresan till utsiktsplatsen i byn Nabalu, där det också finns en marknad med möjlighet till shopping, samt toaletter. Vi får en halvtimme på platsen som jag nästan uteslutande ägnar åt utsikten. Den här platsen är sannolikt den främsta orsaken till att utflykten avgår så tidigt på morgonen. Fram till klockan 10:30 är chanserna störst att du ser toppen och ju tidigare desto bättre. Vi har tur. Himlen är blå när vi är här och toppen omges endast av tunna dim-skyar.

Äntligen framme vid utsiktsplatsen!

Vandring i nationalparken
Vi åker ungefär 20 minuter vidare mot nationalparken Mount Kinabalu för en kort promenad i regnskogen. Vi får först lite information om hur det går till att bestiga toppen i vanliga fall, men också vilka hastighetsrekord som gäller. Det är en viss skillnad, om man säger så. Vanliga turister tar normalt ett par dagar på sig att bestiga berget med en övernattning längs vägen. Dels för att anpassa sig till den höga höjden men också för att få möjlighet att bestiga toppen på morgonen, både för temperaturens och utsiktens skull. Hastighetsrekordet, däremot, är på under tre timmar.

Vi får också veta att det är ovanligt att man ser djur här, på grund av de många besökarna, innan vi vandrar uppför och nerför trappsteg, ungefär en kilometer på en halvtimme. Stigen vi går heter Silau Silau. Guiden stannar ofta och berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé. Den allra minsta ska tydligen finnas i Sydafrika och inte vara större än ett knappnålshuvud. Vi får också se en blodigel.

Vandring i regnskogen.

Många spännande växter.

Världens näst minsta orkidé.

Värdens största blomma
Från världens näst minsta orkidé till världens största blomma. Vi åker vidare mot de varma källorna i Ranau. Efter ungefär en timme, strax innan vi är framme, stannar minibussen till vid en skylt som berättar att rafflesian blommar och att parken här är öppen. Vi förstår inte just då exakt hur lyckosamt det är att det finns en frisk blomma just när vi passerar, men vi väljer ändå att betala entré för att se blommorna. (Utom pojkarnas kusiner som är trötta och hellre stannar i minibussen för att vila.)

Vi får veta att de här ovanliga växterna blommar här endast fem gånger om året och att varje enskild blomma blommar i endast tre dagar. De växer mer eller mindre direkt på marken. De är mycket känsliga för beröring och blomman börjar vissna direkt om någon råkar nudda den. Därför är växtplatserna inhägnade och skyddade med enkla tak av svart plast.

På dag tre, den sista dagen de blommar, luktar de ruttna ägg. Vi ser en blomma som är på dag två och som inte börjat lukta än och en som är på dag fem, som börjat vissna. Där kan jag känna en lätt förnimmelse av den ruttna doften.

Blomman som är på dag två har sex kronblad. Det är mycket ovanligt. Vår guide tar upp sin egen mobil för att fotografera blomman. Då förstår jag att det vi fått se är ganska unikt. Blommorna kan bli upp till en meter i diameter. Den här är inte riktigt så stor, kanske drygt en halvmeter. Men den är imponerande ändå..

Vi får även se guiden demonstrera hur blåsrör fungerar och även plocka en frukt som vi får smaka på till lunchen. Den heter soursop på engelska och jag har aldrig smakat eller ens sett den förut. Fruktköttet är vitt, sött och krämigt med stora oätliga svarta kärnor i. En riktig delikatess.

Rafflesia, heter världens största blomma.

Demonstration av blåsrör.

Köttätande växt.

Vår guide plockar en frukt.

Vi får smaka frukten till lunchen.

Lunch och äventyr i Ranau
Äter gör vi på en restaurang inne i byn Ranau där vi får in olika fat med kött, grönsaker och ris. Alltsammans smakar riktigt bra.

När vi ätit regnar det en stund, men det upphör strax. Vi går till området med den heta källan. Där går vi en promenad på smala hängbroar högt uppe bland träden i regnskogen. En så kallad canopy walk. Det är häftigt och precis lagom nervkittlande. Att fotografera med mobilen kostar en liten slant extra. Efteråt kan vi välja mellan att gå och titta på ett vattenfall, bada i badkar med vatten från den varma källan eller betala extra entré och titta på en fjärilsträdgård. Jag och Anton, som är 15 år, väljer fjärilträdgården. De andra delar också på sig och går på olika håll.

Fjärilsträdgården består av tre delar. En med växter som lockar till sig fjärilar från det fria, en del med döda fjärilar och andra insekter som spänts upp med nålar och en del där fjärilarna är inhängnade av ett stort nät med tropiska växter i. Den fria delen är mysigast, även om det är färre fjärilar där.

En så kallad canopy walk uppe bland trädtopparna.

En fjäril som jag fotograferar precis utanför fjärilsträdgården.

Sist en avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen:

11 kommentarer

Under natur, resor

Snorkling vid Pulau Manukan och Pulau Sapi utanför Kota Kinabalu, Borneo


Precis utanför staden Kota Kinabalu på ön Borneo, den malaysiska delen, ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Men vilken ska man välja för bästa snorkling och vackrast vyer? De två öar vi besökte var faktiskt väldigt olika. Den ena ger jag två stjärnor på Google och den andra ger jag fem. Men vilken är vilken? Häng med!

Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Tar oss till färjeterminalen
Det tar till att börja med en stund för oss att få tag på taxi. (Detta är innan jag har upptäckt hur bra, billig och smidig appen Grab är här.) Så när vi kommer fram till Jesselton Point, som också kallas the Jetty, är vi inställda på att min bror med familj, som kom iväg före oss, ska ha väntat på oss en stund. Men vi ser inte till dem. Så vi går in i vänthallen som är fylld med försäljnngsbås för mängder av olika företag längs två väggar. Alla, eller i vart fall flertalet, säljer olika typer av båtbiljetter. I samma stund som jag sätter in så mycket som en fot i lokalen blir ljudnivån öronbedövande av alla försäljare som söker min uppmärksamhet. Men min brors familj syns inte till. Vi går ut igen och ner mot båtarna. Men inte heller där är vårt resesällskap. Så jag ringer brorsan. Tydligen har de blivit avsläppta på fel plats och är på väg till fots.

Mycket riktigt kommer de gåendes alldeles strax och jag går tillsammans med min svägerska in i väntsalen för att köpa båtbiljetter. Igen blir ljudvolymen öronbedövande och vi väljer det första, eller möjligen det andra biljettbåset till höger, direkt innanför dörren. En kvinna berättar om alternativen. Vi väljer att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka. Jag får en biljett för fyra vuxna och fyra barn. Det är möjligt att hyra mask, snorkel och fenor men vi har med egen utrustning för att kunna se under vattenytan. (Mina pojkar använder hellre simglasögon än mask.)

Vi är ganska nyanlända till Malaysia och behöver kontanter. Min sambo och min bror går för att leta efter en ATM och hämta ut. Under tiden handlar min svägerska ett par solhattar till sina flickor. När alla är samlade igen är det dags att ge sig av.

Här köpte vi båtresan.

Första ön
Det är härligt att vara på väg ut på havet. Vindarna är ljumma. Vårt första stopp är vid ön Manukan. När vi går iland är det fullt av vad som ser ut att vara kinesiska turister som snorklar med flytvästar på sig, vid stranden till vänster om bryggan. Vi rekommenderades att istället gå till en strand som ligger ett stycke bort, åt höger. Efter att ha betalt entré för att besöka ön går vi till den strand som pekats ut åt oss. Det är en liten fin sandstrand med turkost vatten och en gunga vid vattnet. Under gungan ligger av någon anledning vad som ser ut att vara sandsäckar gjorda av vävd plast.

Vid den här stranden badar vi och snorklar lite innan vi äter lunch. Vattnet är behagligt varmt men snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Vattnet visar sig vara ganska grumligt och nästan alla koraller är döda och trasiga. Där finns i alla fall några tropiska fiskar att titta på. Som tur är, så är detta vår första snorkling på Borneo-resan och därför är det ganska kul ändå att snorkla här en stund.

Längre bort på stranden, bortanför ett träd som lutar över vattnet, visar det sig vara ganska skräpigt, med en del plast på standen. Men den lilla stranden hitom trädet är ändå fin och fri från plastskräp utöver de där sandsäckarna. Våra ungdomar ställer upp för en gruppbild.

Vi ser också någon typ av varaner – stora ödlor – på ön, som är häftiga att se och äter en lunch som smakar bra.

Det här är en helt okej ö att besöka, fina stränder, turkost vatten och bra mat, men ändå obegripligt för mig att så många turister besöker just denna ö och dessutom ger den så höga betyg. Ön är helt klart inte värd några fyra stjärnor (som den har på Google), när det är snorkligen som marknadsförs här, i första hand. Jag sätter två stjärnor på Google.

Alla fyra kusinerna går med på att posera för en bild.

Resterna av en blomma ligger i sanden.

Stranden är fin.

Men snorklingen får inga höga poäng.

Andra ön
Vår båt anländer på utsatt tid och vi åker vidare mot nästa ö. Redan när vi närmar oss ön är intrycket bättre, och det beror inte enbart på att solen nu tittar fram. Ön Sapi ligger alldeles intill den större ön Gaya och de båda regnskogsklädda öarna möts i en turkos lagun. Precis intill denna lagun ligger på den mindre ön Sapi en fin sandstrand. Och här är också snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat havsanemoner med ”Nemo-fiskar”, alltså clown-fiskar. Vi ser också ett jättestim med papegoj-fiskar och blå sjöstjärnor, bland annat.

Här är stranden också vackrare och vi ser en flock apor i regnskogen precis vid kanten av stranden. Och även här ser vi en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi. Vi är här en stund efter lunchtid så jag ser ingen som äter, men här finns bord och stolar så det är inte omöjligt att det går att äta även här. Hör efter vid biljettförsäljningen om du vill försäkra dig om att det går att äta på ön. Annars kan du ju göra som vi gjorde, först bada och äta lunch på Manukan och sedan fokusera på att snorkla vid Sapi.

Ska du bara välja en av dessa två öar så välj denna! Jag ger den fem stjärnor på Google. Men andra har gett de båda öarna nära nog samma betyg.

Med allt detta sagt vill jag ändå reservera mig för att grumlighet och nedskräpning påverkas av väder och vind. Men döda koraller är döda och levande är levande, så i den delen bör jämförelsen alltid falla ut till Sapis fördel.

En vacker lagun med turkost vatten.

Badar vid en fin strand.

Betydligt bättre snorkling här.

Här finns bland annat clown-fiskar.

Ett stim med papegojfiskar i olika färger.

Härlig färg på vattnet.

6 kommentarer

Under natur, resor, snorkling, vackra platser

Att äta på nattmarknaden i Kota Kinabalu

När vi kommer till Borneo är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala Kota Kinabalu för att äta.

Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord.

Äter inget
Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern.

Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Doften av torkad fisk.

Barn som leker bland marknadsstånden.

Läbbiga jättesnäckor.

Matlagning pågår.

Färsk hummer (egentligen languster) till salu.

Grillad hummer i vitlökssmör.

9 kommentarer

Under mat, resor