Utflykt på Gunung Kinabalu

Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter lokalt; Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Jag har varit klar över att jag ville göra en utflykt till det här berget redan innan vi reser iväg hemifrån och jag har tittat på olika alternativ, men inte blivit färdig att boka något. Det finns flera olika upplägg att välja på och det är inte helt lätt att veta vilket som är bäst.

Bokar på plats
Istället blir det så att vi bokar kvällen innan vid utflyktsdesken på det hotell där min bror med familj bor.

När jag nu kollar i efterhand så blev det endast marginellt dyrare än de billigaste alternativen för motsvarande utflykt, som jag hittar på nätet, och billigare än de dyraste alternativen. Så att vänta med att boka den här heldagsutflykten till kvällen före är alltså inget problem ivårt fall. Möjligen har det att göra med att vi är åtta personer och fyller en minibuss själva. Priset är 450 kr per vuxen översatt till svenska pengar, där alla över 11 år räknas som vuxna, men då ingår lunch och samtliga entréer utom till världens största blomma (som vi får veta att vi har möjlighet att se OM vi har sådan tur att den blommar, och som i så fall kosta ytterligare 70 kr per person).

Tidig morgon
Vi blir upphämtade vid respektive boende vid åttatiden på morgonen och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden. Vyerna är bitvis mycket vackra och jag gör några försök att filma och fotografera med mobilen, men resultatet blir inte så bra. Jag längtar tills vi är framme vid den utlovade utsiktsplatsen där jag ska få möjlighet att fånga vyerna med min kamera.

Vacker utsikt
En och en halv timme tar bilresan till utsiktsplatsen i byn Nabalu, där det också finns en marknad med möjlighet till shopping, samt toaletter. Vi får en halvtimme på platsen som jag nästan uteslutande ägnar åt utsikten. Den här platsen är sannolikt den främsta orsaken till att utflykten avgår så tidigt på morgonen. Fram till klockan 10:30 är chanserna störst att du ser toppen och ju tidigare desto bättre. Vi har tur. Himlen är blå när vi är här och toppen omges endast av tunna dim-skyar.

Vandring i nationalparken
Vi åker ungefär 20 minuter vidare mot nationalparken Mount Kinabalu för en kort promenad i regnskogen. Vi får först lite information om hur det går till att bestiga toppen i vanliga fall, men också vilka hastighetsrekord som gäller. Det är en viss skillnad, om man säger så. Vanliga turister tar normalt ett par dagar på sig att bestiga berget med en övernattning längs vägen. Dels för att anpassa sig till den höga höjden men också för att få möjlighet att bestiga toppen på morgonen, både för temperaturens och utsiktens skull. Hastighetsrekordet, däremot, är på under tre timmar.

Vi får också veta att det är ovanligt att man ser djur här, på grund av de många besökarna, innan vi vandrar uppför och nerför trappsteg, ungefär en kilometer på en halvtimme. Stigen vi går heter Silau Silau. Guiden stannar ofta och berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé. Den allra minsta ska tydligen finnas i Sydafrika och inte vara större än ett knappnålshuvud. Vi får också se en blodigel.

Värdens största blomma
Från världens näst minsta orkidé till världens största blomma. Vi åker vidare mot de varma källorna i Ranau. Efter ungefär en timme, strax innan vi är framme, stannar minibussen till vid en skylt som berättar att rafflesian blommar och att parken här är öppen. Vi förstår inte just då exakt hur lyckosamt det är att det finns en frisk blomma just när vi passerar, men vi väljer ändå att betala entré för att se blommorna. (Utom pojkarnas kusiner som är trötta och hellre stannar i minibussen för att vila.)

Vi får veta att de här ovanliga växterna blommar här endast fem gånger om året och att varje enskild blomma blommar i endast tre dagar. De växer mer eller mindre direkt på marken. De är mycket känsliga för beröring och blomman börjar vissna direkt om någon råkar nudda den. Därför är växtplatserna inhägnade och skyddade med enkla tak av svart plast.

På dag tre, den sista dagen de blommar, luktar de ruttna ägg. Vi ser en blomma som är på dag två och som inte börjat lukta än och en som är på dag fem, som börjat vissna. Där kan jag känna en lätt förnimmelse av den ruttna doften.

Blomman som är på dag två har sex kronblad. Det är mycket ovanligt. Vår guide tar upp sin egen mobil för att fotografera blomman. Då förstår jag att det vi fått se är ganska unikt. Blommorna kan bli upp till en meter i diameter. Den här är inte riktigt så stor, kanske drygt en halvmeter. Men den är imponerande ändå..

Vi får även se guiden demonstrera hur blåsrör fungerar och även plocka en frukt som vi får smaka på till lunchen. Den heter soursop på engelska och jag har aldrig smakat eller ens sett den förut. Fruktköttet är vitt, sött och krämigt med stora oätliga svarta kärnor i. En riktig delikatess.

Lunch och äventyr i Ranau
Äter gör vi på en restaurang inne i byn Ranau där vi får in olika fat med kött, grönsaker och ris. Alltsammans smakar riktigt bra.

När vi ätit regnar det en stund, men det upphör strax. Vi går till området med den heta källan. Där går vi en promenad på smala hängbroar högt uppe bland träden i regnskogen. En så kallad canopy walk. Det är häftigt och precis lagom nervkittlande. Att fotografera med mobilen kostar en liten slant extra. Efteråt kan vi välja mellan att gå och titta på ett vattenfall, bada i badkar med vatten från den varma källan eller betala extra entré och titta på en fjärilsträdgård. Jag och Anton, som är 15 år, väljer fjärilträdgården. De andra delar också på sig och går på olika håll.

Fjärilsträdgården består av tre delar. En med växter som lockar till sig fjärilar från det fria, en del med döda fjärilar och andra insekter som spänts upp med nålar och en del där fjärilarna är inhängnade av ett stort nät med tropiska växter i. Den fria delen är mysigast, även om det är färre fjärilar där.

Sist en avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen: