På Nya Zeeland finns inga landlevande däggdjur. Bara havslevande. Kanske visste Herr och Fru Svensson och Humlan det när de gissade? Och delfiner och valar är ju inte så håriga. Så. Visst är det en säl.
En dag promenerade vi runt halvön vid Kaikorua på Sydön. När vi kom till sälkolonin såg vi sälar på avstånd. De var så långt ut att barnen inte kunde se dem och det var vatten emellan så vi kunde inte gå längre ut. Eller ville inte. Det var folk därute och tittade på sälarna, men de hade vadat till midjan i det kalla vattnet. Det kändes inte aktuellt för vår del.
– ”Men jag har redan sett en säl”, sa Anton. Han pekade mot parkeringsplatsen till:
– ”Där borta.”
Jag såg vad han pekade på.
– ”Nej”, sa jag. ”Det är ingen säl.”
Men det var det. Tyvärr var den sälen död. Men lite senare fick jag alltså syn på en levande säl som blivit strandad i lågvattnet och nu låg och vilade sig. Den blundade men det syntes tydligt att den andades. Bröstkorgens långsamma rörelse.
Jag kallade till mig Anders och barnen. Flera andra turister kom ditspringande. Så ”osynlig” låg den där intill klippkanten att ingen fått syn på den. Inte jag heller. Förrän jag stod alldeles intill. Då var jag nog redan lite närmre än de 10 meter man enligt infoskyltarna fick gå inpå sälarna. Kul att få se en vild säl på så nära håll!
Halloj världen! 
-Kapybara är en stor gnagare från Sydamerika, Amazonas tror jag. Det sägs att Tove Jansson hade den som förlaga till Mumintrollen.
Ok. Tack för info!
känns alltid lika fantastiskt att se vilda djur på riktigt och inte i fångenskap