Jag har inte tänkt dö än på många, många år.
Men oavsett när det händer så vet vi att det kommer att hända. Någon gång.
Förutsatt att min död inträffar i den avlägsna framtid som jag själv hoppas på så vet vi inget om hur internet eller sociala medier ser ut den dagen.
Men det inträffar också att människor dör mitt i livet. Ibland riktigt unga. Ibland helt oväntat.
När Bob Geldofs 25-åriga dotter Peaches hittades död i förrgår rapporterade även svenska medier om hennes sista tweet som länkade till ett foto på Instagram föreställande henne själv som barn och hennes mamma.
Nu är både kontot på Twitter och kontot på Instagram borta. Varför eller på vems begäran vet jag ingenting om, men det väcker en del funderingar hos mig.
Jag var själv inne på Peaches konto på Instagram och noterade den stora mängd kondoleanser som strömmade in där. Och jag tror att det är ett helt naturligt beteende att när någon dör nuförtiden, oavsett det är någon du känner väl, ytligt eller bara känner till så kollar du vad den personen delat med sig av på olika sociala medier. I synnerhet de sista postningarna. Kanske lämnar en kommentar och/eller en like. Det är också lätt att föreställa sig att det stora intresset, i synnerhet om det gäller en ung precis bortgången kändis, stressar de närmaste anhöriga. Att de då vill att kontot tas bort.
Jag tror att den som ser till att radera ett konto av det skälet många gånger kan komma att ångra sig senare. (Att det nog inte alla gånger är så enkelt att få ett konto raderat om du inte har tillgång till lösenordet är en annan sak.)
Sociala medier är ju många gånger där vi sätter våra spår idag utöver de vi sätter inuti andra människor. Det är inte säkert att där finns några fysiska fotoalbum eller minnesböcker. Men på sociala medier finns den moderna motsvarigheten. Gör den verkligen rätt mot sig själv och andra som uppriven av sorg väljer att radera detta? Jag tror inte det.
Borde man kanske skriva ett slags testamente och berätta hur man själv tänker att de anhöriga borde agera i frågan? Jag har inte skrivit något sådant. Jag har inget testamente för de mer materiella ägodelarna heller. Jag har som sagt inte tänkt dö på länge än…
(#39 #blogg100)
Halloj världen! 
Ja skriv ner hur du vill ha det om de inte redan vet. Du har en så rik bildskatt så den skall du helt klart bestämma själv över tycker jag. Finns säkert tjänster som man kan betala för som fixar allt sådant. De kan tjäna pengar på allt nu för tiden. Jag valde att ta bort pappas FB-konto direkt när han gick bort. Kändes rätt. Han hade inte så mycket på det heller. Ett tänkvärt inlägg, tål att tänkas på. Men som med sina egna saker bör man tala om hur man vill ha det.
Tack för fint beröm. Jag kommer nog att skriva ner något så småningom. :)
Har många gånger också funderat på det. Har sagt till dem som finns i min närhet att jag gärna behåller mina bilder uppe digitalt efter jag lämnar detta jordeliv. Inte av fåfänga att de ska finnas kvar. Utan snarare för att jag tror att de foton vi skapar idag och lägger upp i molnet kan vara det enda vi har att efterlämna. Förr lämnades möbler, tavlor och eller t o m hus. Idag lägger vi inte alls lika stor vikt vid de tingen. Medan våra fotografier är vår tids arv.
Kloka tankar. :)
Reblogga detta på Christer.L.Hansson och kommenterade:
Det här har jag också funderat en hel del på, så detta var skönt att läsa
Hm.. alla människor vill väl lämna avtryck efter sig…en del vill säkert att det ska finnas kvar även i cyberspacet. Kanske är det enda sättet en del kan lämna avtryck på…
Jag vill att mina efterlevande ska minnas mig genom saker som jag gjort och gett dem ..jag skapar minnen varje dag att lämna efter mig.
Jag tror att jag ska ge mina barn mina lösenord så får de bestämma hur de vill göra med mina konton…eller så skriver jag ner hur jag vill ha det senare för jag kan inte ta ställning just nu…
Fast jag har funderat och funderat så vet jag inte hur jag vill ha det riktigt.
Att skriva ner är klokt. Borde nog göra det…