Bodil Malmsten. Du är död nu. Vi visste att det skulle komma. Cancern. Men egentligen vet vi ju alltid att det ska komma. Vi vet bara inte när.
Plura skrev sin blues till dig för många år sen. Jag skriver min nu. Jag brukade läsa din blogg när du bodde vid världens ände, Finistère i Frankrike. Du odlade din trädgård. Du såg ut över havet. Du verkade trivas där. Sen flyttade du därifrån. Till en annan plats i Frankrike. Där verkade du aldrig trivas. Sen flyttade du hem. Du är min litterära förebild. Om jag hade någon. Skillnaden är att du skrev litteratur. Jag skriver ord.
Jag gick till biblioteket idag och läste din dikt. Att det skulle behövas att du skulle dö för att jag skulle ta mig tid. Den var så klart bra.
Här ett citat som jag tyckte om, och som jag tycker passar idag:
Här är några andra som jag också fastnade för:
Vilöka vackra ord! <3
<3 fina ord!
En tom kommentar?
Ser du inte min kommentar?
Nu gick jag in och läste via webbläsaren och då såg jag! Tack!
Märkligt nog syns inte ett ord när jag läser via WordPress app. Har aldrig hänt förut.
Det är sorgligt. Jag känner som du – och många andra. Bodil Malmsten har varit med oss i våra liv länge, känns det som. Min dotter twittrade med henne och känner stor saknad. Tack för dikterna.