Det är en sommarkväll i början av juni när vi vandrar över ängar och hagar, och vid en göl där porsen blommar, i Ire naturreservat här i Blekinge. Och det är nästan magiskt. Det är som att promenera i ett Sverige som inte finns längre. De hamlade träden, ängarna som ser ut som de gör därför att de fortfarande slås med lie, husen, gärsgårdarna och stenrösena som är så fantastiskt staplade.
Visst finns det detaljer som avslöjar nutiden. Som EU-märkningen av gul plast i kornas öron och ett enstaka elstängsel. Men annars. Det här är som ett stycke 1800-tal mitt i vår tid.
Ire ligger i norra delen av Karlshamns kommun. Byn tros vara från äldre medeltid men är först omnämnd vid mitten av 1600-talet.
Röd markering
Vi vandrar rödmarkerad slinga motsols genom reservatet. Men vi kortar sträckan och väljer vit genväg uppe där skogen tar vid. Då har vi redan gjort en avstickare in mot det spegelblanka Västragylet där porsen nu blommar för fullt i stora vita klasar.
På vägen tillbaka möter vi ett gäng nötkreatur mitt på stigen. Det är de som håller landskapet öppet här och starkt bidrar till stämningen av en svunnen tid. Världens bästa lanskapsarkitekter. De har horn och är stora. Vi provocerar dem inte genom att närma oss för snabbt. Lugnt och stilla tar vi ett steg i taget tills de flyttar på sig och vi kan fortsätta på stigen.
Ängsblommor
När vi åter närmar oss det gamla boningshus som idag innehåller Ire natur- och kulturskola tar ängarna vid. Här växer smörblommor och tjärblomster i riklig mängd och några små blå klockor som jag inte vet vad de heter. En kulle är helt full med liljekonvaljblad. Enstaka vita små väldoftande klockor syns fortfarande blomma. Ängarna här slås än idag med lie längre fram på sommaren, i syfte att bevara den unika miljön och kunskapen om äldre brukningsmetoder. Träden här är hamlade. Det betyder att grenar med löv årligen skördas för att bli till foder. Så får de beskurna träden ett mycket speciellt utseende.
Och så har vi då alla noggrant och vackert staplade stenrösen, som också de bidrar till landskapets lätt magiska karaktär. På ett fält står en rostig gammal plog.
1800-talet
Jag tror inte att det finns någon anledning att avundas 1800-talets människor det slit och de sjukdomar de tvangs utstå. Perioder av svält och dålig mat. Men nog var deras landskap många gånger vackrare än de vi har idag!
Vår kvällspromenad blir knappt fyra kilometer. Går du hela slingan så blir det nog ett par kilometer till.
Halloj världen! 
Älskar alla dina bilder! Dom innehåller så mycket svensk sommar. Många skulle passa som vykort … om det nu görs vykort fortfarande :)
Vykortens tid är nog mestadels förbi. Men tack för fint beröm! 😊
Vilken vacker och finstämd kvällspromenad. Kanske har de senaste coronamånaderna fått oss att reflektera lite mer över hur vi faktiskt lever och tar tillvara det liv vi har och också öppnat ögonen inför mycket av det vackra som ofta finns närmare än man tror. :-)
Ja, det tror jag också!
Så fina bilder!
Vissa bilder är så typiskt svenska, vilket glädjer mig.
Förundras vid varje inlägg du har om Blekinge, hur mycket det finns att uppleva där.
Ha det bra!
Tack! Ja, Blekinge är litet men fint. Vi har kanske inte de där storslagna vyerna som många landskap längre uppåt landet har. Men vi har väldigt mycket fint här också!
Allt kanske inte var bättre förr, men visst saknar man barndomens Sverige. Jag är uppvuxen på landsbygden och har sedan många år insett att jag mår bättre av öppna landskap än bullriga städer.
Låt hela Sverige leva så att kommande generationer får uppleva det vi fick.
Ja, det är en god tanke att låta hela landet leva.
Väldigt vackra bilder från er promenad, kvällsljuset förgyller! Porsbilderna gillar jag extra mycket men allt andas just förr i tiden. Mycket av det där har jag på mitt torp, tack och lov. Men att man inte tänker på att alla fina kossor skäms för sina fula lappar i öronen, se bara på minen hos den du fotade ensam. Och det hamlade trädet, som ett mysigt troll där det skimrar i kvällsljuset! Underbart inlägg!
Tack! Ja, kvällsljus förgyller verkligen. Måste vara härligt att ha detta runt sitt torp! Som amatörfotograf har jag länge retat mig på djurens fula plastbitar i öronen och jag har även funderat på om de inte onödigt mycket stör djuren. Finns det verkligen inga bättre lösningar?
Jag har reagerat precis som du, nog måste det finnas bättre lösningar.