årstider · natur · resor

I Ire naturreservat vid mitten av maj månad

Jag har skrivit förut om hur en promenad i Ire naturreservat kan som att vandra i ett Sverige som inte finns längre. Det var i början av juni förra året. Men nu är det vid mitten av maj månad. Oh! Du sköna maj!

Ire ligger i norra delen av Karlshamns kommun. Byn tros vara från äldre medeltid men är först omnämnd vid mitten av 1600-talet. Naturreservatet med sina ängar, hagar, röda stugor och lador är som ett stycke 1800-tal mitt i vår tid.

Också den här gången vandrar vi rödmarkerad slinga motsols genom reservatet. Men kortar sträckan och väljer vit genväg uppe där skogen tar vid. Vädret växlar lite. Först några solglimtar, sedan mulnar det på lite, men klarnar upp igen lagom tills vi närmar oss ängarna.

Nu blommar fruktträden. Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen! Gullvivorna är de som dominerar det vackra backlandskapet med sina hamlade träd just nu. Men liljekonvaljerna är på gång att slå ut. Och i ett kärr ser jag en söt liten viol med runda blad, som jag inte känner igen. Kanske är det en kärrviol?

Vi ser får också med sina lamm och Anders ser en hare. Vi ser en del fåglar också och i en bur sitter en svart kanin som heter Ernst. Honom matar jag med tre maskrosblad. Han misstycker inte precis.

En fin tidig vårkväll vid mitten av maj.

Skyltat mot naturskolan.
Nässlor, maskrosor och förgätmigej vid ett gammalt staket.
Möjligen kärrviol?
En stig som slingrar sig mellan stenar och nyutslagna träd.
Fåren har fått lamm.
En hackspett mumsar på insekter.
Hamlade träd i fint backlandskap.
Liljekonvalj som doftar så gott.
Äppelträd i blom.

Läs mer: En promenad i ett Sverige som inte finns längre – i Ire naturreservat

7 kommentarer på “I Ire naturreservat vid mitten av maj månad

    1. Ja, här har varit några fina dagar nu. Har mycket att blogga ikapp om. Men ska bli sämre väder nu så jag får väl tid att sitta vid datorn, tänker jag. Ha det bra, du också! :)

  1. Gullvivedoften är så underbar, det verkar vara ett gullviveår igen. Liljekonvaljernas doft klarar jag inte inomhus längre, de får stå på altanen, eller kvar på backen. Den där stigen undrar jag om jag inte har sett på en annan blogg, den är så härligt vaggformad och kullrig, en fin bild!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s