
Houston, Indien, Nepal, Bangladesh, Burma, Nordkorea, Västindien och Irma samt jordbävning i Mexico. Det har inte varit någon bra vecka för världen.
Kan vi ens hoppas på en bättre framtid när det är så här?
Vetenskap
Ja, menar jag. Det finns all anledning att hoppas. Med ett vetenskapligt förhållningssätt kan vi hitta fram till ett långsiktigt hållbart samhälle där vi kan lära oss hantera konflikter mellan människor och mellan länder. Där vi kan bromsa och kanske till och med stoppa klimatförändringarna. Och på lång sikt kan vi lära oss förutsäga jordbävningar och evakuera i tid.
Jag tycker att vi som förstår vad ett vetenskapligt förhållningssätt är har ett ansvar här. Att inte spela dumma och spela med i olika sammanhang för lajkningar och klick i sociala medier. Utan istället stå upp för sans och måtta. Och vetenskap!
Ändå. En sådan här vecka går det inte att låta bli att känna oro för vart världen är på väg… 😢
Jo nog är det läskigt det som sker och sannolikt är mänskligheten en starkt bidragande faktor. Alla behöver tänka sig för men särskilt viktigt är det nog att vi får ledare i världen som har lite vett och sans, sådana verkar tyvärr inte växa på träd.
Men vi kan alla göra något så det är väl bara att sätta fart! (nyss hemkommen från att ha provkört elhbybridbilar på löpande band – en tanke som dock funnits längre än den senaste veckan).
Låter härligt med el-bil! 👍
Men jag måste erkänna att ju mer jag kollar desto mer förvirrad blir jag… Men kommer tid kommer råd brukar det ju heta ;)
😀
Ja visst är det oroligt att tänka framåt, vad blir det för värld kvar till barn och barnbarn. Alla måste hjälpa till och känna ansvar även i det lilla.
Vår planet är inte bara människans vi delar den med många olika liv, det måste vi först inse, tror jag. Människan skövlar allt för egen vinning.
Ja. Och även för vår egen skull måste vi ta hänsyn till allt annat liv på den här planeten. ”Ekosystemtjänster”, kallas det ibland. Dessutom, menar jag, har naturen ett egenvärde i sig. Och ja, det behöver vi få alla att förstå.
Jaa
Som tur är har hopp och överlevnadsdrift aldrig lämnat människorna. Om det gjort det hade vi inte varit här. Så ha förtröstan!
Det har jag, även om det händer att jag tvivlar på mänskligheten… :)
Det tvivlet kan infinna sig då och då både i stort och smått, men bara man ser bakåt en stund så har mänskligheten klarat av otroliga saker. Vi kommer igen! ;-)
Eller hur! 😎