coronan · resor · turism

18 tankar kring att återstarta turismen

Rio
Det är ingen enkel ekvation det här. Idag sitter länderna i en rävsax vad gäller turismen. Å ena sidan. Besöksnäringen är idag en viktig del av de flesta länders ekonomi. Och att få resa är en viktig del för mångas upplevda livskvalitet. Å andra sidan tyder det mesta på att turismen kraftigt bidrog till den snabba initiala spridningen av coronan. Något som riskerar att upprepas. Det här är en soppa full av intressekonflikter. Här radar jag upp några av mina egna tankar kring ämnet.

1. Turismen har i Sverige ett större förädlingsvärde än fordonsindustrin. Den står för ungefär 2,6 % av BNP. Men många länder i Europa och övriga världen är långt mer beroende av turismen för sin ekonomiska överlevnad än vad Sverige är. Ett extremt exempel är San Marino där turismen står för mer än 50% av BNP. Vi talar totalt i världen om extremt stora ekonomiska värden som kan gå förlorade. Människors direkta försörjning och skatteintäkter till allas vårt gemensamma.

2. Turismen är (var) en växande bransch. Vårt ekonomiska system bygger på ständig ekonomisk tillväxt. Det finns problem inbyggda i det systemet, särskilt i relation till långsiktig hållbarhet. Men just nu har vi inga andra bra alternativa ekonomiska system liggandes på bordet. Och. När många av oss som bor i de här delarna av världen där pengarna finns inte kan mer än äta oss mäta. (Jo vi äter ju gärna lite för mycket, men det finns en gräns.) När våra hem redan är fulla av prylar. (Och ,ja vi kan nog få in några prylar till, men snart är det stopp.) Då är det upplevelser vi kan konsumera mer av. Turismen är (var) en viktig del där. Det var ju där tillväxten skulle ske.

3. Många turistföretag riskerar nu istället att gå omkull. Och. Ju, längre uppehåll i turismen och ju större ingrepp som kostar pengar, desto fler företag går omkull. Om det händer kommer många att drabbas. Ägarna och de anställda i första hand. Turismen har tidigare bedömts försörja ungefär 175 000 personer bara i Sverige. Det handlar om företag som säljer charter och andra paketresor, transportföretag, hotell och andra logialternativ, restauranger och affärer som är beroende av turister för att verksamheten ska gå runt. I många fall handlar det om småföretag. Det finns en risk för många personliga tragedier här.

4. Men också kunderna drabbas. Var och en lindrigare. Men å andra sidan är vi miljontals bara i Sverige. Vad gäller oss finns det en risk att vi drar öronen åt oss om vi blir av med stora summor nu, om de företag (charterbolag, flygbolag, bussbolag och hotell med flera) som vi bokat hos går omkull. Kommer vi då att vilja lägga ut tiotusentals kronor i förskott i framtiden, om vi inte får våra pengar tillbaka nu? Blir det i så fall dödsstöten för förskottsbetalning inom resebranschen? Resor har ju alltid brukat betalas i förväg, när nästan allt annat vi köper betalas vid leverans. Men hotell har ju faktiskt historiskt varit ett undantag, där det vanliga förr var att vi betalade vid in- eller utcheckning. Men även där har förskottsbetalning blivit vanligare i och med alla appar. Är det slut med det nu?

5. Det är alltså ett samhällsintresse att turismen kan komma igång igen. Här får vi inte glömma att det inte bara handlar om pengar. Att resa är en stor glädje och ljuspunkt i livet för många människor – inklusive mig själv. Även om så klart liv och hälsa är mångdubbelt viktigare.

6. Turismen som den ser ut idag har främst vuxit fram under en tidsperiod i världshistorien då vi varit lyckligt förskonade från större pandemier. Vad händer om det skulle bli så en gång till att turismen sprider coronan? Dels blir människor sjuka och dör i onödan om sjukvården inte hinner med. Vilket naturligtvis är det värsta. Men dels skadas samtidigt förtroendet för reseindustrin för en ännu längre tid framöver. Att vänta med att återstarta turismen tills det kan ske tillräckligt säkert är därmed av yttersta vikt.

7. Det handlar inte bara om risken att själv bli smittad och kanske föra smittan vidare. Det handlar också om att människor i samband med nya utbrott kan bli kvar på resmålet utan att kunna ta sig hem. Om att sjukvården på plats kanske inte kan ta hand om alla sjuka turister. Och mindre allvarligt, men ändå: Det handlar också om kostnader för extra hotellnätter och dyra extra flygbiljetter för en senarelagd hemresa. Och om uteblivna inkomster på hemmaplan.

8. Det framförs ofta idéer om att det är säkrast att resa till sådana platser som inte haft något egentligt utbrott av coronan. Jag tänker att det är tvärt om. Förutsatt att antalet smittade när du reser är på en riktigt låg nivå borde det rimligen vara säkrare att resa till ett resmål som redan haft ett större utbrott än ett resmål som inte haft det.

9. Sak samma med resenärerna. När smittan väl klingat av borde det vara säkrare att ta emot resenärer från platser som haft ett första större utbrott än från områden som knappt drabbats alls. Bland dem som kommer från drabbade områden är ju en större andel immuna och kan därför inte föra smittan vidare.

10. För ja, det handlar om platser och områden snarare än om länder. Smittspridningen har inte bara varierat mellan länderna utan i än högre grad inom länderna.

11. Att införa krav på obligatorisk corona-testning av turister låter vettigt i teorin. För även om det inte kommer att fånga upp alla, så kan det reducera antalet smittade som reser iväg. Men frågan är om det finns kapacitet för detta? Och vad det kommer att kosta?

12. Krav på immunitetspass, däremot vore riktigt vansinnigt. Den idén bygger på att den som antingen testat positivt för coronan och sedan blivit frisk, eller testat positivt för antikroppar, får ett slags ”pass” som ska krävas för att få göra internationella resor. Dels vet ingen hur länge immuniteten varar (även om det har sagts att det mest troligt handlar om ett till två år). Men framförallt skulle det skapa ett incitament för främst yngre, äventyrliga människor att VILJA bli smittade. Vilket vore direkt kontraproduktivt i förhållande till syftet att vilja bromsa smittspridningen.

13. Den dagen vi har ett vaccin framme mot covid-19 och det är allmänt tillgängligt är frågan en annan. Då bör vi rimligen kunna resa nästan precis som vanligt igen. Tills nästa pandemi drar igång. Eller just det. När det här är över har vi den här erfarenheten med oss. Vissa saker vi ändrar på nu kan komma att bli bestående. Dessutom finns det en stor risk att viruset över tid muterar så pass mycket att nästa pandemi heter covid-20 eller covid-21. Men den gången kanske vi får fram vaccin snabbare? Som med den årliga influensan?

14. Så vad är det då som vi behöver ändra för att kunna starta om turismen på ett säkert sätt innan vi har tillgång till ett vaccin ? Det är mycket. Och i princip allt handlar om hygien och social distansering. Här har massturismen ett grundläggande problem. Vi trängs i köer på flygplatser, sitter tätt i flygplan och bussar, solstolar står nära varandra på stranden och vid poolen och det kan rent av vara trängsel i vattnet. För att inte tala om vid stora sevärdheter som Eiffeltornet i Paris, Colosseum i Rom eller Jesusstatyn i Rio. Och i barer och på uteserveringar. Eller After Ski. Kan massturismen ens anpassas till social distansering med bibehållen lönsamhet? (Å  andra sidan är få turister ekonomiskt bättre än inga turister.)

15. En ytterligare aspekt på undvikande av trängsel handlar om storstadsresor. I riktigt stora världsstäder råder i normala fall trängsel redan utan turisterna. Om tunnelbanor, caféer och restauranger måste glesa ut bland kunderna så ryms färre. I det läget borde vi kanske se till att invånarna får plats först, innan vi fyller på med turister?

16. Vore det då inte bättre att börja med att starta igång en annan typ av turism? I alla fall till att börja med? Bilresor hellre än flyg, buss och tåg? (Jo, jag gillar tåg bäst annars, men ur smittskyddssynpunkt är bilen rimligen bättre.) Resor till små pensionat nära natur och vandring hellre än resor till storstäder och charterhotell? Om vi ska hindra smittspridning handlar det faktiskt betydligt mer om hur vi reser och turistar än om att det är någon egentlig nytta med att undvika att människor passerar över nationsgränser.

17. Men är det ens politiskt och praktiskt möjligt att reglera vilken slags turism som ska tillåtas till att börja med?

18. Så  med allt detta i beaktande, när kommer vi då att kunna resa utomlands igen? Det vet ingen. Men jag hoppas att det i bästa fall kan bli mot slutet av sommaren. Kanske inte till hela världen, men till i vart fall några länder i Europa. Och jag följer löpande det som skrivs i media på detta ämne och uppdaterar också löpande mitt inlägg som handlar om olika prognoser för när vi kan resa utomlands igen.

Bilden är ifrån utsiktsplattformen vid Jesusstatyn i Rio, Brasilien.

11 reaktioner till “18 tankar kring att återstarta turismen

  1. Många kloka tankar där Inger!
    Lite osorterade tillägg.
    1) Det är också konflikter inom länder. Läste i SVD om läget på Gotland där turismen står för 30 % av intäkterna (vet ej om det räknar in sommar-gotlänningar eller enbart de som är turister kortare tid). Alla intäkter ska in under sommarmånaderna. Visby är extremt restaurangtätt och de får på en timme på sommaren in vad de får under en hel dag på vintern. Samtidigt vill ju inte alla gotlänningar ha dit några turister alls. Sjukvården är dimensionerad för de 60 000 fastboende.
    2) Hur många flygbolag kommer överleva? Kanske är epoken med billiga flygbiljetter över så att det kostar lika mkt att resa med tåg, bil eller flyg.
    3) Personligen hoppas jag på ett uppsving för att vistas länge på en och samma plats och verkligen utforska den.

  2. Tack för dina tillägg!
    1. Ja Gotland är ett typexempel på en plats där intressekonflikterna är extra stora. När turisterna vanliga somrar är mångfalt fler än invånarna blir de ekonomiska förlusterna som störst, konkurserna som flest om inte turismen dras igång. Samtidigt stressas sjukvården mycket mer på sådana platser om turismen tillåts orsaka ett allvarligt utbrott.Mallorca är ett annat exempel. Det finns många.
    2.Ja, jag har svårt att tro att det blir så väldigt många flygbolag som överlever.De flesta ”hinner” ju inte betala tillbaka för inställda resor nu. Sannolikt saknas i själva verket pengar att betala tillbaka med. Ska bolagen överleva krävs förmodligen i de flesta fall statliga ägare som går in med pengar eller garantier. Kapitalkostnaderna för flygplan är inte att leka med plus att de kostar p-avgift och underhåll när de står på marken. Och försäljningsavdelningarna har mer att göra än någonsin.
    3. Ja, det borde också kunna bli en effekt av detta. Inte minst i och med jobbahemifråntrenden som fått ny fart med coronan. Varför inte sitta under ett citronträd i Italien och sköta sitt vanliga kontorsjobb? Och utforska platsen på kvällar och helger. Jag skulle älska om det blev verklighet!

      1. Ja, det är inte så lätt att veta. Många länder drar igång nu men svenska turister verkar inte välkomnas först. Håller tummarna för att det fungerar att kombinera turism och låg smittspridning nu…

  3. Tveksam till punkt 9, kanske pga att jag bor i ett område med mycket liten smitta och så vill vi gärna fortsätta tills vidare. Det där med immunitet vet man för lite om än så länge, tycker jag, och det nämner du i punkt 12. Det finns ingenting som säger att en immun person inte kan föra med sig smitta och det finns fall som tillfrisknat från Covid-19, men återinsjuknat.

  4. Intressanta tankar..
    Vi har hus i södra Italien långt ifrån den stora turismens spår. Lite italienare letar sig ner i Basilicata men utlänningar är det inte många av. Vi hoppas kunna ta oss ner i slutet av sommaren, bidra till de lokala bageriet, glass stället, byns restaurang och den lokala bygghandeln där vi är stammisar för ett gammalt hus i en olivdal kräver sitt underhåll :-) Vi tänker att det får bli en bilresa ner i år och stanna i ”vårt område”. Det måste kännas säkert, och med bil känns det som att vi tar oss hem om det blir nya utbrott..

  5. Ett mycket läsvärt och intressant inlägg (och kommentarer) som visar komplexiteten i frågan. Det är verkligen många olika samverkande faktorer när det gäller resor: turism, smittspridning, immunitet och ekonomi. Gör jag bilden snäv och pillar i min egen navel har jag inte den minsta lust att klämma in mig i ett flygplan på länge än (det är så det känns i dag) utan då verkar bil vara ett bättre alternativ. Men när? Och vart? Och hur ska resan se ut – fokus på en plats? Och vilka hänsyn måste och bör jag visa andra och mig själv?

  6. Intressant Inger! Jag väljer att tro att vi kommer se en hållbarare turism framöver, i mer balans. Pendeln slår alltid och massturismen har och är verkligen inte rimlig i längden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s