Det har på senare år, och särskilt då just i år, blivit allt mer populärt att vandra. Ibland väcks frågan hur långt, eller var, du ska gå för att det ska räknas som en vandring. Jag tänker så här: De frågorna är lite fel ställda. Att gå, promenera eller vandra är ord som har delvis överlappande och delvis har olika laddning och innebörd. Ord som du använder som du vill, men om vi använder dem på ungefär samma sätt blir det lättare att förstå varandra.
För mig är den avgörande skillnaden mellan att vandra och att promenera vanligen graden av planering snare än att det handlar om att gå en viss sträcka eller på en viss plats. Och att det är själva vandringen som är målet. Du säger knappast att du vandrar till affären till exempel, även om det är långt att gå. Och inte ens om vägen dit går genom naturen.
Många ser det svenska ordet ”vandra” som en direktöversättning av engelskans ”hike”. En form av friluftsliv som innebär att du till fots förflyttar dig i naturen. Men. Även om det är rätt att översätta ”hike” till vandring, så kan du inte alltid göra tvärt om. Alll hajk är nog förvisso vandring. Men all vandring är inte hajk.
Du kan ju följa med på en stadsvandring till exempel. Eller pilgrimsvandra.
Jag tycker mycket om både att promenera och att vandra när jag är på resa. Promenaden ser jag som en mer improviserad aktivitet. Kanske har du kommit till ett nytt hotell och vill se dig om i omgivningarna. Du går då ut och promenerar en stund. Samma sak med en söndagspromenad därhemma. Kanske bestämmer ni er för ungefär vart ni ska gå, men oftast innehåller promenaden ett stort mått av improvisation kring vägval och sträcka.
Om du däremot går samma varv vid upprepade tillfällen, för motionens skull, så skulle jag varken använda ordet promenad eller vandring. Jag skulle nog säga att jag går en runda. Sak samma om jag förflyttar mig mellan två punkter på kartan till fots, till exempel enligt förslag om närmaste gångväg från Google Maps. Då går jag. Utan att jag vare sig promenerar eller vandrar. Men även när jag promenerar eller vandrar går jag.
Så vad är då en vandring? För mig är det när du går en förutbestämd sträcka som antingen du själv eller någon annan har tittat ut i förväg. Det kan vara att du följer en karta eller ett markerat spår. (Oftast både och.) Och oftast finns det också något sevärt på vägen, som vacker natur, fina vyer eller någon historisk lämning.
Behövs matsäck?
Jag har hört att några menar att det inte är vandring om du inte har ryggsäck med dig och övernattar längs vägen. Helst i vindskydd eller tält. Andra menar att det räcker med en liten rygga med matsäck för att det ska räknas som vandring.
Jag tycker inte att det nödvändigtvis behövs vare sig det ena eller det andra. Tvärt om menar jag att det inte alls kommer an på vare sig medhavd mat och dryck eller ens utrustningen ifall en till fots tillryggalagd sträcka ska räknas som en vandring eller ej. Kläder efter väder, och terräng, bör man så klart ha på sig. Och självklart bör du fundera igenom om du kommer att behöva mat och dryck och om du i så fall behöver bära den med dig. Det finns ju inte fik och restauranger överallt ute i naturen.
Men det har alls inget att göra med om aktiviteten ska klassas som vandring eller ej, enligt min mening. Sak samma med övernattning om du ska gå så långt att det blir nödvändigt. För grejen med att vandra är just det. Att du planerar. (Eller att någon annan planerar åt dig och du bara följer med.)
Behöver du särskilda skor, beroende på att du ska gå i tuff terräng, ser du till att ha det på dig. Behöver du ha med dig tält, liggunderlag och sovsäck för att ha någonstans att sova så har du fixat det innan du börjar gå. (Vi äger inte ens ett tält, men vandrar ofta ändå!) Behövs något att äta så är det med.
Men om du gör en kortare vandring, på kanske ett par timmar, som till exempel några av vandringarna mellan de gulliga byarna i Cinque Terre i Italien, så behövs vanligen inte mycket mer än shorts, t-shirt och vanliga, hyggligt bra, gympadojor. Men vi valde ändå att ha matsäck med oss när vi var där. För att det är mysigt att stanna och fika. Och det gör vi oftast, som när vi vandrade på Hemfjället nyligen. (Bilden.) Men långt ifrån alltid.
Så regeln är att om du planerat din vandring så är det just en vandring. Men om du bara strosar lite planlöst så är det en promenad.
Undantag
Men ingen regel utan undantag. Ta ordet nattvandra. Även om just nattvandrare nog oftast snarare promenerar när de går, säger nog ingen att de ”nattpromenerat”. Kanske därför att själva aktiviteten är planerad även om vandrandet sker lite mer planlöst i form av promenerande.
Men vi säger ju också att vi är på vandring genom livet. Även om få nog har planerat hela den vandringen i förväg, med fikastopp och allt.
Men tillbaka till huvudregeln. Intressant i sammanhanget är att vi pratar om promenadstråk och vandringsleder. För mig hänger orden ihop med promenadens flexibla natur och vandringens mer förbestämda upplägg. Stråket inbjuder till en möjlighet medan leden leder mig rätt så som jag planerat att gå.
Att vandra behöver inte vara märkvärdigt eller svårt. Och det finns absolut ingen anledning att utesluta dem som bara kan, eller vill, gå kortare sträckor ur vandrarnas olika gemenskaper på nätet. Alla har något att tillföra när vi planerar (!) våra framtida vandringar.
Halloj världen! 
Roliga funderingar. Jag kommer på tanken att de båda orden kan användas i samma mening; Man går på promenad och vandrar i sakta mak. Sen funderar jag vad jag gjorde senast, de där timmarna i skogen? Det var en lång skogspromenad, ganska mödosam och ryggan var med. Men när vi var där så var det just vandrade vi gjorde, vi promenerade definitivt inte, möjligen gick vi. Men när jag berättade för grannen var det just en skogspromenad.
Spännande med ord. Just ordet vandra tycks vara ett av de där orden som vi använder ganska olika. Och skogspromenader är i regel utan rygga, tycker jag. :)
Eftersom vi är födda med fötter, det absolut ännu oslagbara flexibla fordonet, och inte kan överleva, eller leva, utan att röra oss, så har vi många ord för det. Vandra, promenera, traska, spatsera, strosa, vanka, kliva, stega, knalla, ströva, flanera, spankulera. Finns säkert flera. Vilket vi använder beror av syfte, situation, person, humör, läggning och annat. Att ge de någon exakt definition spelar ingen roll. Men att gå vill våra gener att vi gör, vi är fortfarande i deras värld nomader. Vi måste vandra vidare som människor alltid gjort, till och med genom folkvandringar. För övrigt är själv ordet vackert i sig.
Eller hur! Tack för dina reflektioner. :)