En dag på södra Öland – vad gör man då?

Det är nu en vecka sedan. Tiden rinner iväg fort när en har semester. Men jag tänker att jag nu ska berätta om vad du kan göra av en dag på södra Öland. Eller i vart fall vad vi gjorde av vår dag där. Så här kommer den berättelsen.

Vi kör söderut från Borgholm. Dagen innan har vi sett norra Öland och nu är det dags för de sydliga delarna av ön.

Allra längst söderut ska vi. Ölands södra udde. Med den kända fyren Långe Jan som är inte bara är Ölands högsta utan till och med hela Sveriges högsta fyr med sina 42 meter. Och med kända Ottenby fågelstation där flyttfåglar skådas och räknas både vår och höst.

Det är en bit att köra. Från Borgholm till Ölands södra udde är det åtta mil. Det är mycket trafik på vägen. Många husvagnar och husbilar. En och annan traktor. Men lite lättar trafiken när vi passerat Ölandsbron.

Väderkvarn

Väderkvarnarna hör till landskapsbilden. Hela Öland är fullt av gamla väderkvarnar. Öland är platt. Knappast en plats för vattendrivna kvarnar. Och det blåser mycket här. Ingen plats på Öland ligger långt från havet. Så jag antar att det är förklaringen.

Vi väljer en kvarn på måfå att stanna till vid. Den står på en ängsmark intill vägen och ser ut att vara i gott skick. Vem, eller snarare vilka, som underhåller alla gamla väderkvarnar vet jag inte. Men att de gör en kulturgärning förstår jag.

Bakom kvarnen finns en fin gammal stenmur och bakom denna en bit åker. Och sedan havet. Vid muren växer en vildapel med små äpplen som har börjat skifta mot rött. Fjärilar fladdrar i vinden. På andra sidan vägen är det stora Alvaret. Det är en fin plats att bara strosa omkring en stund på måfå, men vi ska vidare.

Södra Udden

Alvaret, som är ett världsarv utsett av UNESCO, är torrt den här tiden på året och påminner mer om någon torr grekisk ö än om resten av Sverige. Sista biten ner mot södra udden är landskapet extra kargt och torrt. Att får betar på platsen syns på trädens form. Vi kör över en färist och så är vi framme. Vi köper  biljetter för att gå upp i fyren, men det är en stunds väntetid så vi går ner till vattnet allra längst ut på udden. Vi ser sälar långt där ute. Kul! Jag vet inte att jag sett vilda sälar förut i Sverige. De ligger på stenar eller klippor en bra bit ute i vattnet och solar. De flesta ligger på sidan men någon ligger på mage och ser därmed mer tydligt ut som en säl ska.

Fyren, som blev klar 1785 är ett byggnadsminne som heter ”Ölands södra udde”. Endast i folkmun heter den ”Långe Jan”, troligtvis efter den katolska kyrka, Capella Beati Johannis, som revs för att ge sten åt bygget. Den ser märkligt nog inte så väldigt hög ut nerifrån, kanske beror det på att den är ganska knubbig med sina tolv meter i diameter. Men när vi gått upp för alla 197 trappstegen så känns det både på puls och andning och syns på utsikten att vi är en bit upp. Människorna ser ut som små myror där nere. Landskapet är säreget men vackert. På andra sidan havet ser vi fastlandet. Där det ”tar slut” mot söder förstår vi att Torhamnslandet ligger. Blekinge. Vårt hemlän numera. Rakt söderut vet vi att Polen ligger, men så långt kan vi inte se. Vi funderar på att åka dit efter vårt besök på Öland, men vet ännu inte att vi senare ska ändra oss.

Efter besöket i fyren äter vi lunch i restaurangen på platsen. Den heter Fågel Blå. Två av oss väljer hjortfärsbiffar. De smakar mycket bra. De andra två väljer ”lufsa” som är en öländsk specialitet. En slags raggmunk tillagad som ungnspannkaka.

Eketorps borg

Nästa stopp är vid Eketorps borg. Det är en återuppbyggd historia. Jag är lite kluven när det gäller återuppbyggda historiska lämningar. Knossos på Kreta, för att ta ett exempel, ser mer ut som någon slags taffligt utförd skiss än som något som känns värt att tro på. Eketorp ser i vart  fall för mina lekmannaögon ut som ett bättre exempel.

Efter att under århundraden ha varit  gömd under ett meterdjupt jordlager och närapå bortglömd påbörjades utgrävningar vid mitten av 1960-talet. När utgrävningarna  var klara vid början av 1970-talet fanns två alternativ. Antingen kunde man på nytt dölja borgen under ett jordlager för att skydda den från förvittring eller så kunde man restaurera den i kombination med att bygga ett museum för att  visa hur  borgen en gång använts.

Det var Riksantikvarieämbetet som fick i uppdrag att återuppbygga borgen. Och idag står den här, mitt på Alvaret, som om inget hänt sedan tidig medeltid. Då, 1170 – 1240, utnyttjades borgen som en militärgarnison. Under denna tid rymdes mer än hundra hus innanför ringmuren, utan någon annan eldstad än den i det centrala köket.

Men Eketorps ringmur är äldre än så. Den byggdes redan på 300-talet. Under järnåldern. Före vikingatiden. För att försvara sina ägodelar gick ett 20-tal hushåll samman och byggde borgen. Den blev en gemensam samlingsplats och ett tillfälligt skydd i orostider. Så småningom blev bosättningen permanent och var bebodd från 400-talet till 700-talet. Till tidig vikingatid. Och så blev den alltså en militäranläggning på medeltiden.

Mina pojkar provar på bågskytte och vi tittar in i ett par återuppbyggda hus där vi kan se hur människorna bodde. Så korta de måste ha varit! Det märks både på dörröpnningarnas och sängarnas storlek.

Det har funnits flera sådana här ringmurar på Öland och lämningar finns kvar på flera platser. Men vi nöjer oss med denna. Den enda återuppbyggda.

Som avslutning på vårt besök tar vi en fika i entrébyggnaden. Morotskaka respektive hallongrotta. Vi pratar lite med en kvinna som jobbar här. Vi pratar om hur turismen skiljer sig i år mot andra år. Hon berättar att i böjan var det färre besökare än vanligt men att det återgått till normala siffror. Hon har också noterat att besökarna i år skiljer sig ifrån de som brukar komma, även om hon inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som är annorlunda med detta årets besökare. Hon tror att det är sådana som annars brukar semestra utomlands som i år valt att resa inrikes. Det kan säkert stämma. Om inte annat så stämmer det ju på oss. Även om vi ibland semestrat inrikes även tidigare år.

Badplatser

Som avrundning på dagen tänker vi oss att stanna till vid en strand för att ta ett dopp i sommarvärmen. Det ska visa sig vara lättare sagt än gjort. Vi får köra länge innan vi till sist hittar en strand vid Stenåsa. Tyvärr visar det sig att det är väldigt kläggigt av alger i vattnet här. Det ser nästan ut som tjockolja. Men lukten är istället helt tydligt den av ruttnande tång. Annars ser stranden fin ut, med bland annat en flytbrygga av plast. Men vi väljer att köra vidare.

Vid Bläsinge hamn hittar vi en strand som är betydligt bättre, även om det verkar vara lite algblomning i vattnet här också. Men det är långgrunt och en bit längre ut är vattnet så pass klart att det känns fräscht att doppa sig.  Skönt att efter doppet vila en stund i solen efter dagens upplevelser.

Det här var vad vi hittade på under vår dag på södra Öland. Har du andra förslag på upplevelser här?

Läs mer: En dag på norra Öland – vacker strand, lunch och sevärdheter