blogg · resor

Tänk om resor är som drömmar? – ointressanta för andra att lyssna på?

Plötsligt slår det mig. Varför många kanske är ointresserade av att läsa om, eller lyssna på berättelser från andras resor. Men också varför jag själv saknar detta ointresse.

Nu ser jag det så klart. Att jag inte tänkt på detta tidigare! Att lyssna på berättelser om andras resor kan för andra vara som det är för mig att lyssna på någon som återberättar den dröm den haft i natt. Oftast olidligt tråkigt. Och orsaken är i båda fallen den samma. Berättelserna saknar relevans för lyssnaren.

Ibland händer det att jag vaknar helt uppfylld av en dröm. Och bara måste berätta om den för någon eller några av mina närmaste familjemedlemmar. Så tror jag att det är för de flesta av oss. Vissa dagar stannar drömmen kvar. Återkommer som minnesfragment, eller bara en känsla, flera gånger under dagen. Då kan det vara frestande att vilja berätta om drömmen för dem som råkar finnas i närheten för stunden.

Men jag tror att de flesta av oss lärt sig tidigt i livet att flertalet människor inte är intresserade av att få andras drömmar återberättade för sig. Så jag låter i regel bli. Och jag är ju likadan själv. Andras drömmar säger mig oftast ingenting. Visst finns det lysande undantag, när någon annans dröm kan gripa tag i mig, eller få mig att skratta, men oftast blir det bara olidligt tråkigt att lyssna på invecklade sammanhang och oväntade vändningar. Som helt saknar relevans i verkliga livet.

Jag har också förstått att många människor är tämligen ointresserade av att höra om andras resor. Själv babblar jag mycket gärna på om mina resor, men försöker hejda mig de gånger jag inser att lyssnaren snabbt tappar intresset. Tyvärr har det nog hänt mer än en gång att jag babblat alldeles för länge innan jag kommit till denna insikt. Men jag försöker lära mig att känna av vilka i min omgivning som är öppna för att lyssna på den sortens berättelser. Och vilka som inte är det.

När jag först började blogga på dåvarande Aftonbladet Blogg, som på den tiden var öppen för alla som ville blogga där, handlade mina första inlägg om resor. Tanken var redan från början att göra en renodlad reseblogg. Men ganska snart märkte jag att så snart jag skrev om något annat ämne, vilket som helst, så fick jag fler läsare. Detta ledde under en period till att allt färre av mina inlägg kom att handla om resor.

Ändå har jag återvänt till det nästan renodlade reseskrivandet till slut. Därför att det är ju resor jag vill skriva om.

Men det är först nu jag inser det. Att berättelser om resor antagligen i regel bara är relevanta för oss om vi själva varit på resmålet, funderar på att åka dit eller har något annat intresse som starkt anknyter till resmålet. Kanske har vi läst en favoritbok som utspelade på just den platsen, till exempel. Eller gillar vi kanske maten från landet i fråga, utan att för den skull fundera på att åka dit. Men någon slags betydelse för just mig, i just mitt sammanhang, bör en berättelse ha, om den ska vara intressant för mig. Egentligen är det ju ganska självklart.

Och jag har ju nära nog hela världen som potentiella resmål för egen del. Eller så har jag redan varit där. Så inte undra på att jag gärna lyssnar på, eller läser om andras berättelser om resor.

Men även om de flesta människor gillar att resa är det ganska få som, liksom jag, har resor i allmänhet som ett specialintresse. Men resebilder är ju ändå något som de flesta av oss gillar att se i våra flöden. Så.

Förmodligen är det trots allt fler som är mer intresserade av att läsa ännu ett resereportage än att läsa om andras drömmar.

Men ändå. Resor kan nog för vissa vara just precis som drömmar – och då inte som dagdrömmar som de suktar efter – utan som andras nattdrömmar – helt ointressanta för dem att lyssna på eller läsa om.

Eller vad tror du?

20 reaktioner till “Tänk om resor är som drömmar? – ointressanta för andra att lyssna på?

  1. Haha, det är sant. Minns när jag var i Namibia. Och tänkte att detta är så oerhört exotiskt och världsomvälvande motför alla andra resor jag gjort. Jag tänkte på allvar att jag skulle bli tvungen att köra en reseberättelsekväll på jobbet och visa bilder på storskärm, för det här skulle ju alla vilja höra om. Hm, så blev det ju inte. Typ ingen var intresserad. Och nu vet man ju det. :-)
    De läsare man har är ju av samma nördiga släkte som en själv. Som aldrig får nog av resor.

    1. Precis så har jag också tänkt vid flera resor. Att det här kommer jag att få frågor om att visa bilder ifrån och berätta om på jobbet. Ett par gånger har det faktiskt hänt på riktigt att någon frågat och jag tagit med och visar bilder. I efterhand misstänker jag dock att endast några enstaka (de som frågat) varit genuint intresserade. Och att övriga har deltagit av ren artighet. Jag har garanterat blivit för långrandig även vid dessa tillfällen. 😂

  2. Ler stort och igenkännande, samtidigt som jag blir lite ledsen av att det faktiskt är just precis så som du skriver. Har skrivit om det några gånger och de enda som har svarat är förstås…andra resenärer.
    Numer börjar jag aldrig berätta något självmant, bara när jag får en direkt fråga och då blir det alltid samma sak. Två meningar ungefär, sen börjar den som frågade, berätta om sin senaste faaantastiska resa till…Rhodos. Visst blir man trött och besviken!

    1. När jag är uppfylld av något så vill jag ju så gärna berätta om det. Visst är det då lite sorgligt om andra inte vill lyssna. Men det är ju lite det som är det fina med internet. Här kan vi hitta andra som delar våra intressen! 😊

  3. Jo men visst, känner igen det! Det är ändå två kategorier som visar intresse: de som själva varit på resmålet eller de som planerar att åka dit. Och då blir ju kretsen begränsad när det handlar om Namibia, Borneo eller Kirgizistan :-)
    Men är inte vi resefantaster likadana själva? Själv är jag ganska ointresserad när någon berättar om sitt All inclusive-hotell i Hurghada, dansbandsveckan i Malung eller vad det nu kan vara som jag dissar :-)

  4. Jo men det är klart. Jag måste ju vara intresserad av ett resmål för att jag ska läsa en text om det. Och när jag väl börjar läsa en text får jag inte tröttna på alla ord en författare lyckas skriva som hen ändå inte lyckas säga någonting med. Många texter blir helt enkelt för tråkiga. Det finns sällan en tydlig vinkel. Varför ska författarens resa vara intressant just för mig? Det är en fråga vi som skriver borde ställa oss oftare.

    1. Ibland kallas det ”what’s in it for them”. Att inte glömma bort att läsaren ska få ut något av texten. Och ja, det händer nog mig både nu och då, är jag rädd. :)

  5. Jämför med andra intressen, tex bilar. Jag läste nån gång om en undersökning kring vilka som kollar på bilreklam i media och det visade sig att de som precis köpt den aktuella bilen var mest intresserade, sedan de som funderade på att köpa den el liknande bil och resten hade typ inte noterat reklamen. De som har specialintresse bilar kan jag tänka mig kollar all reklam och vill höra andra berätta om sina bilköp (kanske), jag som inte är bilintresserad lär bara lyssna med ett halft öra. Jag tror det är lika dant med resor. Fördelen med en reseblogg på nätet är att texten finns kvar den dag jag funderar på att resa till det specifika målet och börjar googla.

  6. Min erfarenhet – även av resebloggare 😉 – är att man Inte är särskilt road av att lyssna till familjens o vänners reseupplevelser och tips och råd, vilket jag tror beror på att dom flesta vill sätta ihop sin egen unika resa. Vi har alla olika önskningar och förutsättningar när vi reser. Man vill inte sas gå i någon annans fotspår. Dessutom tror jag att mångas intresse av att upptäcka världen är ganska begränsat. Dom flesta vet ungefär vart dom vill åka nästa gång och sållar och koncentrerar sitt sökande efter information. Att lyssna till eller läsa andras reseskildringar om platser som inte är aktuella för en själv finner man ointressant. Det är min erfarenhet när jag kommit hem från resor som jag velat dela med mig av! 🗺✈️🚇🛳💺

    1. Jag tror att människor är väldigt olika där. Sådana som du och jag vill nog helst finna vår egen väg. Många andra känner en trygghet i att resa till platser som deras vänner och bekanta redan besökt.

      Och det du sedan beskriver om hur du upplevt det när du kommit hem är precis det jag menar! 👍

  7. Mycket intressant och tänkvärt inlägg! Tänker också att ens mest trogna läsare (utom de personer som googlar på resmålet) är sådana som mest bryr sig om en som individ.

  8. My best compliment. I enjoy reading, listening and be guided in the places you visit. It is like opening a window and introduce a piece of world to the interested reader, who perhaps might have the chance to visit it on his own some day. What is more, the way you tell is very fluid. <3

  9. Ett intressant inlägg! Jag tror att det behövs två saker för att fånga andras intresse: Dels måste ämnet intressera en av en eller annan anledning. Då kan man både läsa och lyssna hur länge som helst (nästan). Dels måste det berättas/skrivas om på ett, som nämndes ovan, ”fluid” sätt. Den som fastnar i detaljer, omständliga beskrivningar och som måste berätta precis allt, från a till ö, dödar mitt intresse tämligen omgående. Precis som flera redan tidigare har nämnt, gäller det att ha fingertoppskänsla och en lyhördhet för när ointresse finns och då agera utifrån det

    1. Ja, så klart, att hur något berättas också har jättestor betydelse. Och fingertoppskänsla försöker jag ha. Även om det inte alltid går så bra. Och visst har du rätt om att för mycket detaljer och en allt för kronologisk ordning kan förstöra vilken berättelse som helst. Resereportage döpta till ”Resan, dag 1” som börjar ”Jag vaknade av att telefonens larm ringde” är ofta hopplösa att läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s