5 fina men okända öar i Europa

Under våra många resor runt om i Europa har vi ibland hamnat på öar som är relativt stora turistöar lokalt, men som är mer eller mindre okända i Sverige. Här plussar jag lite för fem av dem som jag tycker är särskilt fina bland dem som jag upplever är okända.

1. Tavolara

Vacker som en tavla är hon. Ön Tavolara. Turisterna har redan börja hitta hit, men inte i så jättestor omfattning. Och än är det mest inhemska turister som kommer hit för att bada en dag och häpna över naturskönheten. Italienare. För Tavolara är en liten ö som ligger utanför Sardinien. På den nord-östra sidan. Ön ser exotisk ut med sitt höga berg och sitt turkosiska vatten. Kanske lite som en Söderhavsö?

Det ska vara möjligt att åka båt hit från Olbia men den närmaste vägen är från Porto San Paolo som ligger lite längre söderut på Sardinitens norra ostkust.

Tavolara var faktiskt en gång ett eget konungarike. ”Världens minsta” till och med. 1836 besöktes ön av Sardiniens kung Karl Albert som var ute på en jakttur. Kungen av Sardinien utsåg då fårahereden Giuseppe Bertolini till kung av Tavolara. Paolo II som dog 1962 var den siste kungen som i praktiken regerade på ön som då hade 50 invånare.

Läs mer: En söderhavsö? Nej, Tavolara finns i Europa

2. Tabarca

Utanför den spanska semesterorten Alicante, och ungefär lika långt ifrån många svenskars andra hemort Torrevieja, finns en vacker liten ö med ett spännande förflutet. Ön kallas oftast bara ”Illa de Tabarca” men heter egentligen Nova Tabarca på valenciska, vilket förklaras av öns historia.

Namnet Nova Tabarca, eller på riks-spanska Nueva Tabarca, fick ön 1770 i och med att en italiensk befolkning kom dit som flyktingar. Men de kom inte direkt från Italien. Tvärt om. De kom från Tunisien. Utanför den tunisiska staden Tabarka finns en liten ö som också kallas Tabarka och som från 1500-talet tillhört republiken Genua i nuvarande Italien. Men tunisierna hade återtagit ön 1741 och höll sedan dess dess genuanska invånare som slavar. Kung Carlos III lyckades 1768 förhandla loss Tabarquinerna och från den 14 oktober till den 8 december samma år flyttades några av dem först till Alicante för att senare flyttas vidare tillsammans med en nyinrättad spansk militärganison till ”nya Tabarca”.

Om du som jag uppskattar den grekiska övärlden bland annat för sina många katter kommer du att älska den här ön. Om du däremot starkt ogillar katter så är kanske inte detta ett resmål just för dig. På Tabarca vimlar det nämligen av katter i alla möjliga färger, former och mönster. Charmigt, om du frågar mig!

Läs mer: 7 saker du behöver veta om ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja

3. Donousa

Donousa eller Donoussa. Båda stavningarna förekommer. Ön tillhör ögruppen Småkykladerna i den grekiska övärlden och administreras från den betydligt större ön Naxos som ligger i närheten. En lantlig ö som ligger mellan denna den administrerande ön och Amorgos. Öster om den förra och nordväst om den senare.

I förhållande till de övriga Småkykladerna ligger ön lite för sig själv, norr om de övriga i subgruppen. Den är 14 km² liten och har bara 170 invånare. Det är en ganska lantlig ö och här finns inte mycket av traditionella sevärdheter eller aktiviteter för turister. På ön finns en liten by med grundskola, en gymnasieskola, ett par kyrkor, en hamn och ett torg utöver några restauranger och hotell. Denna by där hamnen på ön ligger heter Stavros, men kallas ofta bara Donoussa, som ön.

Det finns i och för sig några stränder också runt om ön. Och visst är det möjligt att vandra! Men det här är verkligen ingen stor turist-ö. Tvärt om är den nog ganska okänd för de flesta. En ö med makligt tempo som nog bäst av allt lämpar sig för att mest bara ta det lugnt.

Läs mer: 9 saker du bör känna till om den okända grekiska ön Donoussa

4. Île de Ré

Île de Ré är en ö i Biscayabukten, på den franska Atlantkusten. Den ligger ungefär fem kilometer utanför staden La Rochelle. Med omkring 85 km² är det den fjärde största ön i Frankrike och befolkningen är knappt 18 000 personer. Det är en charmig ö med fina stränder, gott om vindsurfare och vackra städer. På öns norra sida ligger staden Saint-Martin-de-Ré och längst ner på öns sydkust ligger öns äldsta stad; Sainte-Marie-de-Ré.

Under romartiden var det som idag är Île de Ré tre små öar. Utrymmet mellan öarna fylldes successivt ut av en kombination av mänsklig aktivitet och naturliga processer. Ön blev engelsk 1154, men ön återgick till Frankrike 1243, när Henrik III av England återlämnade den till Ludvig IX genom ett fördrag. Och 1360, i och med Brétignyfördraget, blev Île de Ré en kort stund engelsk igen, fram till 1370-talet.

De första fiskeslussarna byggdes mellan 1200- och 1400-talen. Slussarna består av fasta fiskfällor som hamnar under vatten vid högvatten och håller kvar fisken när tidvattnet går ut.

5. Rømø

Det är många år sedan vi senast var på den danska ön Rømø. I vart fall gott och väl över 20 år sedan. Ändå är det något med denna märkliga ö på Jyllands sydligaste västkust, alldeles norr om den mer kända tyska ön Sylt, som biter sig kvar. Ön är 129 km² stor och har har en mycket bred sandstrand i väst. Det är en flack och karg ö, uppbyggd av sanddyner och som skapad för bilturism. Det går en nio kilometer lång vägbank ut till ön och bilarna får sedan köra ända ut på stranden och vattenbrynet, ut bland badgästerna. Som svensk känns det där lite märkligt och främmande, måste jag erkänna. Men företeelsen är onekligen värd att upplevas.

Det finns två samhällen på Rømø. Havneby är störst med flest bofasta, nära 300 invånare och har en färjeförbindelse med orten List på Sylt. Lakolk är en mindre badort från sekelskiftet. Och så har vi den speciella naturen. I Kirkeby plantage får du en imponerande utsikt över dynlandskapet, som ursprungligen skapades för att bromsa sanddriften. Detta från utsiktsplatsen Spidsbjerg.

Kommandørgården är en kulturminnesmärkt gård. ”Kommandør” är det holländska ordet för kapten på valfångstbåtar. Gården är alltså ett intakt valfångsthem och har ägts sedan 1600-talet av samma familj i generation efter generation. Stället tillhör numera Nationalmuseet och är öppen för allmänheten vid påsk och från maj till oktober. Kommandørgårdens bostad och tillbyggnad är inredda under 1700-talet och i en lada visas skelettet av en kaskelot.

Översta bilden: På ön Donousa finns utöver stranden i byn bland annat den nudiststrand som vi av misstag råkade på, på distans, och som heter Livadi.

Läs mer: 20 öar i världen med underbart turkost vatten